GLAD PÅSK!

Med ett välfyllt godisägg vill jag önska alla en

GLAD PÅSK.
Ägg i alla former hör påsken till. Tänk vad lätt det
går att dekorera äggen med klisterpapper och
vanliga klisterprickar.
Hederliga vita ekologiska ägg de duger också.
Förra påsken åt jag upp ett helt stort chokladägg.
Jag äter inte chokladägg i år - fick nog.



Kycklingar är söta. Bilderna fann jag på google.

Fina påskkort.

Påskris på torget, påskliljor på balkongen och
begonia i fönstret. Nu är det påsk.

Roligt att vara på banan igen!

Vakna en morgon med någon slags lyckokänsla i kroppen,

det var vad jag gjorde häromdagen.

Visst hade jag lite värk här och där, men sinnet kändes lätt.

Tassade upp, herrn sov fortfarande.

Underbart att ha honom hemma igen.

Prognosen är god, cancern har nog inte sprides sig, vi väntar

på svar. Bra med sjukdomar som går att operera bort.

Fina "krya på dig" blommor har goda vänner skickat, de står där

och lyser upp i gråmörkret.

Vem tror ni herrn fick den här rosen av? En "jag älskar dig" blomma.

Vad gör det att vi fick ställa in Helsingforsresan. Och Mix-bridgen fick gå av stapeln utan oss. Den 28:de april skulle vi gjort en resa till Österike - allt går att göra nästa år.

Nu ska vi bli friska och må bra. Jag skrev vi, för själv har jag råkat ut för något konstigt. Mina ben svullnade upp till tjocka mangelstolpar. Massor med prover har tagits, inget allvarligt fel hittades och benen förblir svullna. Fick medicinska stödstrumpor. De kändes som om de var gjorda av plåt. Nu växlar jag med mjukare strumpor och benen är bättre, dock fortfarande mangelstolpar modell smalare.

Tack all ni som skrivit så uppmuntrande till mig. Nu ska jag läsa era bloggar och se vad ni har gjort medan jag gått här och deppat.Något nyttigt har jag gjort. Jag har sorterat bilderna i datorn, kastat en del och sammanställt en del i album. Som ovan kan en sida se ut.

Har våren kommit till er? För några dagar sedan såg det ut så här när jag tittade ut

Jag har visst lovat inga fler vinterbilder - lovar den sista för den här säsongen . Finalen i Let´s dance var i fredags. Jag har gillat programmet, älskar själv att dansa. Vann gjorde Mattias Andréasson och Cecilia Ehrling. Det var också mitt par - man är väl patriot. Mattias är från Västerås. Och visst är han bra i EMD - alla är bra.

Här skulle det vara en video på dem - tyvärr - den gick upp i rök. Den får jag leta upp någon annan gång. Jag gillade glasskon de fick i pris. Kjell Engman är glaskonstnären. Han är en av mina favoriter. Ovan är en annan glassko han gjort. Nästa inlägg skall handla om Kjell Engman och hans underbara glasstatyer.

Roligt att vara åter i cyberymden.

Snart är det påsk, glöm inte att fjädrarna skall vara syntetiska. Det förekommer att naturfjädrar dras av levande fåglar.

Till sist vill jag hälsa våren med en dikt av Carl Snoilsky.

Välkommen tusen gånger. Välkommen svenska vår,

Med dina fågelsånger och grönt i alla snår.

Din blomsterånga andas kring varje mossig häll.

Och alla färger blandas i genomskinlig kväll.

Award och bloggpaus.

Spader tyckte att jag skulle ha den

här Awarden.

Tack för den men ingenting är grattis

här i livet. Jag ska skriva 7 saker om mig själv

som ni bloggvänner inte vet.

I ett inlägg den 20 januari vände jag ut och in på mig,

men detta kom nog inte med.

1. Har fått parkeringsböter och betalade dem i smyg.

Bortkastade pengar. Jag skäms!

2. Favoritfärgen är blå. Undrar ibland hur allt

svart kommit in i garderoben

3. Gillar inte speglarna i provhytterna. De förstorar.

4. Är äckelmagad, har svårt för skit och kräk.

Var ett problem när pojkarna var små.

Vi kräktes tillsammans.

5. Har flugit med propellerplan över Grand Canyon

Med störtdykningar, blundade nästan i en halv timme.

Var inte mycket jag såg under den flygningen.

6. Äter middag vid teven när jag är ensam hemma.

Nykokt mjölig potatis med mager grädde och lingonsylt,

det är gott.

7. Min son säger: Mamma du kan inte tycka synd om alla

människor. Jag gör det. Ger pengar fast de kanske går till öl.

Ja, sån är jag. Nu skickar jag Awarden vidare till:

Synnevö - Britt - Cici - Kajsastina - Elle - Dada - Tigris Predkantan.

Tack för alla era kommentarer, och har ni riktig skrivklåda,

skriv 7 saker om er själva, men det är absolut inget tvång.

Jag skrev att jag skickar avarden till er. Fel! Ni måste hämta den hos

mig. Jag tänker nämligen ta en BLOGGPAUS ett tag.

Har det lite jobbigt runt mig nu.

Nu går vi ut i vårsolen och njuter och kom ihåg:

LIVET GÅR INTE I REPRIS!

Lampa - koppar på höjden!

Här är det tvära kast - från insekter till lampor.

En väninna såg de här lamporna på

Formex Mässan och blev sååå

förtjust i dem. Priset var 4.450 kronor.

Men så är de också

gjorda av gamla klassiska

te- och kaffeservice delar.

Varje lampa är gjord för hand,

numrerad och CE-märkt.

Kanske kunde mormors

och farmors kaffeserviser

komma till användning.

Det finns mera annorlunda

saker att ta del av på

www.oddbirds.nu

Vägglöss - usch!

Det här är en otrevlig gynnare. Läste i bladet att vägglössen

har ökat i Sverige. Förr ansågs det vara bevis på att det

var lortigt i hemmet men så är det inte.

Vi reser mycket och de otrevliga djuren följer med i

bagaget hem. Har de en gång gjort sig hemmastadda är det

Anticimex som gäller.

Lusen lever på undanskymda platser ofta i anslutning till

sovplatser. Den gillar mörker och kommer fram på natten,

äter middag (suger blod) och gömmer sig igen.
Om denna insekt tycker jag inte, det kliar på kroppen vid

bara tanken att den kan "följa med hem".

Här är ännu en otäck insekt, som jag avskyr och är rädd för.

Om jag ska prata om fobi så finns den här.

Myror tycker jag inte heller om, men de är rätt

ofarliga. Men när de invaderar min polar blir jag mordisk.

Gillar inte att döda det minsta kryp men de går inte

ut självmant - vad gör man.

Myggan för jag ofta krig med, den är

värre än myran.

Men lille skalbaggen gillar jag. Är han inte vacker?
Nyttig insekt och den håller sig oftast på avstånd.


Här kommer en favorit, Jag tycker spindlar är
fascinerande, dessa mästerverk de spinner.
Jag har ibland suttit långa stunder och tittat på när
spindeln väver sitt nät.
En som tittar på denna jättespindel när hon
äter frukost är Greta Stina borta i Afrika.
Jag fick låna hennes bild.


Sist men främst bland alla insekter kommer
lilla nyckelpiga Hon har redan vaknat till liv på
fönsterkarmen.
Har ni några favoriter bland insekterna. Att det inte
är vägglusen kan jag räkna ut.
Ni kan väl berätta.

8 mars - en kvinnornas dag.

Jag lånar COW:s bild från VLT i dag.

Visst behöver vi denna dag =

lite mera jämställda behöver vi bli.
Läs gärna Peters blogg - om inlägget som kom av sig.

Vasaloppet - en folkfest!

Klockan åtta åt vi frukost vid teven. Fascinerande att se

detta myller av människor som ska åka 90 km.

Synd om dem som kom försent. Bilköerna i morse stod

nästan stilla. Plex Pettersson kom med andan i halsen

och hann precis till sändning. Nästa år firar han

50 års jubileum som reporter från Vasaloppet.

Herrn åkte Vasaloppet 1968 på tiden 8.o8.58.

Han tycker så klart att det är något visst att titta på

loppet och jag håller honom gärna sällskap.

1968 vann Janne Stefansson på 4.39.49.

Jag tröttnade på tittande - det händer inte mycket.

Fick idén att blogga istället.

Går tillbaks till teven när åkarna börjar närma sig

målet. Nu hör jag att en tjeck leder.

Inte bra - måste bli en svensk.

Jag tycker att alla är vinnare som

går i mål under bandarollen:

I FÄDERS SPÅR FÖR FRAMTIDS SEGRAR,

Cancer - spöket!

Ordet cancer är som ett

spöke för mig. Jag vet att

det är så mycket plåga

och död kring det ordet.

Mina föräldrar hade båda

cancer och två av mina

bästa vänner är borta

och nu ..............

För cirka en månads sedan

tog herrn PSA-prov, vilket

han har gjort varje år sedan han pappa dog i prostatacancer.

Brevet som kommit efter provtagningen har varit positivt,

men i år var det remiss för vidare undersökning.

Det är ingen efterkonstruktion - jag kände att något inte

stod rätt till. Jag gick här hemma med hjärtklappning i

väntan på att min käraste skulle komma hem.

Vad hade doktorn att säga?

Herrn kom hem, tittade på mig och det stod skrivet i

hans ansikte - det var cancer.

Vad säger man - ingenting - håller om varandra - och

till sist - vi kokar kaffe och te och sätter oss och pratar.

Det skulle bli datortomografi av skelettet. Väntan blev inte

så lång, cirka en vecka.

Därefter ville doktorn prata med oss båda.

Ett par dagars väntan. Det är otroligt vad hjärnan kan

fantisera ihop. Herrn är lugnet själv och vi konstaterade

att det var ingen idé att ta ut något i förskott.

Vet jag väl att man inte ska, men ..............

Det var inget i skelettet och vi fick upplysning om vad

sjukdomen innebar. Det var inte lätt att ta allt till sig, det

blev korvstoppning. Vi fick med oss en informativ bok

om prostatacancer. Den var bra, där fanns svar på det

mesta vi ville veta om sjukdomen.

Väntan på operation blir inte så lång. Idag om två veckor

är han opererad. Om det blir någon efterbehandling,

det får vi se då. De senast 10 åren har det gjorts stora

framsteg i behandling av prostata- och bröstcancer.

Jag försöker jaga bort det där spöket, allt blir säkert bra

när kniven tagit bort allt som inte har lov att vara

i kroppen.

När en sådan här sjukdom drabbar någon i familjen så

drabbar den alla, konstigt vore det annars.

Därför skriver jag det här inlägget. Jag känner att jag

måste tala om - för att sedan gå vidare. Jag kan inte

blogga om allt och inget utan att nämna det som

ständigt är i mina tankar.

I morgon är det fredag - veckan har gott fort ,

fredagsmys igen. Vi ska äta tapas och en fin rioja

väntar i kylen.

Ha ni alla också det gott och bra. jag säger det igen,

LIVET GÅR INTE I REPRIS.

När larmet testas!

Bilder, dofter och ljud framkallar ofta minnen.

klockan 15 i dag övades larmet med dess faran över.

Första måndagen i mars, juni, september och december
är det bestämt att larmet skall testas.

Idag mindes jag när det var verklighet då flyglarmet gick.
På hösten 1943 flyttade mina föräldrar och vi 4 barn från landet
till Helsingborg. Allting var nytt och lite skrämmande.
Man pratade om att tyskarna hade ockuperat Danmark och
de snart skulle komma över sundet.

Det värsta var flyglarmen tyckte jag. Det var inte så
ofta och mest på natten. Mor ville gå till skyddsrummet
men inte far. De grälade alltid om detta.
Far bestämde, så vi slapp att gå dit.
Det föll aldrig några bomber i Helsingborg men flygplan
störtade där.

När det var mörkt kunde vi se hur luftvärnet sköt
efter bombplan. Vi barn fick aldrig något förklarat för oss.
Att vara hänvisad till mina fantasier gjorde inte
mig mindre rädd.
Jag minns som i går när fröken sade att nästa dag skulle
vi ha filt, kudde och tandborste med oss till skolan.
Vi skulle snabbt behöva lämna skolan för transport
ut på landet. Varje morgon tog mor gråtande avsked av
mig och min bror. Det var hemskt och jag gick ständigt
med en otäck rädsla i kroppen. Mest rädd var jag
att jag inte skulle komma på samma plats som min bror.
När ingenting hände blev jag lugn, men jag gick ner i
vikt. Jag blev undersökt av läkare, men det var inget
fel på mig. Barn hade inget psyke på "den goda" tiden.
Jämfört med vad barn fick utstå i krigförande länder,
var mina upplevelser bagateller men sådana jämförelser
tänkte inte jag på. Jag var här och nu.


Den här skylten såg jag som barn överallt.

Jag vet att jag frågade far var de svenska tigrarna fanns.

"Dom är överallt och ska hålla käften", blev svaret.

Till en vuxen var svaret underfundigt men inte till

ett barn. Det blev mera egna fantasier.

Ja, det här var vad jag tänkte på vid larmtestet

i eftermiddag. Den här gången var det ett ljud som

framkallade minnen. Jag har skrivit om bildminnnen.

Undrar när jag får något doftminne?