Jämlikhet???

Det har snöat hela dagen. Jag var tvungen att uträtta ett

ärende på stan och det var jobbigt att gå i all snön.

Det var de som hade det värre. Jag passerade ett daghem

och ut kom mammor pulsande i snön med cyklar,barnvagnar,

pulkor och motsträviga barn. Det var tungt för dem att

ta sig fram- verkligen jobbigt.

Någon plogbil har inte varit på besök idag.

Bilden är från en annan dag.

En fundering - hämtar inte pappor sina barn?

HUR ÄR DET MED JÄMLIKHETEN?

Men vad dum jag är - papporna är förstås hemma

och lagar middagen. Vad skönt för mammorna -

Det är jobbigt med all snön - särskilt att dra barnvagnen

och stora syster som vill åka med.

Tankar vid strykbrädan.

Jag är ingen vän av strykning,

men blusar och skjortor ser trevligare ut när de är släta.
Så det är bara att sätta igång.

Jag har fin utsikt när jag stryker.
Drömbilden så klart.







För en vecka sedan såg det ut så här.
Och nu - inget roligt att titta på.
Tankarna flyger hit och dit.
Jag minns en särskild strykning.
Året var 1951.
Då såg järnet ut så här











Eller vad det så här?

Här kommer historien om strykningen där järnet värmdes på spisen. Jag och min fästman skulle tillbringa 2 veckor hos hans mamma, som bodde i en släktgård från 1700-talet.

Gården var omodern men el och vatten var indraget.

Min blivande svärmor var inget för nymodigheter.

Hon lade en strykfilt på ett fällbord, räckte mig en vit skjorta,

pekade på ett järn som stod på vedspisen och sade;

"För se om du är en riktig husmor, stryk skjortan."

Fästmannen hörde vad mamman sade och påpekade att det fanns el i huset

och även ett el-strykjärn . Systern med familj bodde också i huset.

Så här såg ett modernt el-strykjärn ut på den tiden.

Jag strök skjortan och det var inte lätt utan strykbräda.
Det var som ett examensprov - skulle jag bli godkänd av min
blivande svärmor. Hon var riktigt skeptisk till att hennes älskade son skulle
gifta sig med en storstadstös och tillika från Skåne som pratade så det
"rakt int gett förstå".
Jämtlandsmål s.k. jamska var inte så lätt för mig att förstå.
I alla fall respekterade vi varandra under de 26 år jag var gift med hennes son,
men det var nog inte mer heller.

Svärmorsproblem går väl an, när man bor 50 mil ifrån varandra.


Det här var lite tankar vid stykbrädan en måndagseftermiddag.
Idag blev det ingen bridge, herrn skulle till läkare.
Lite nervös är jag, hoppas att det blir ett bra besked.

Jag minns mina föräldrar..

Det är tjugo år sedan Mor och far dog.

Mor i januari och Far i mars, båda hade cancer.

Mor blev 77 år och Far 83 år.

De är begravde i Helsingborg och jag kan inte sätta

blommor på graven. Detta är min blomma till dem.

Mor var konstnärlig - tyvärr fick hon inte den uppskattning

som hon förtjänade. Hon målade både tavlor och porslin

och arbetade med lera.

Den här lerkonstruktionen fick jag på min 50-årsdag.

Det är jag och mina 3 barn. Jag har ju tre pojkar sa jag till henne.

Jamen sa Mor, det var roligare med en flicka i mitten.

Jag ler, typiskt Mor.

Mor älskade violer, här är violer till mor.

Far gick i pension när han var 60 år.

Han gick en kurs i flamskvävnad.

Jag trodde inte att han hade gjort vävnaderna själv.
Det var ofattbart att se min lite grovhuggna Far sitta och väva så fina saker.
Den här vävnaden är så vacker,
jag älskar den.

Detta var Fars favoritros. Den finns i min brors trädgård.
En hel rabatt med rosor till Far.

Mina föräldrar var inga dussinmänniskor,
och jag minns dem med tacksamhet.
Som barn önskade jag ibland att Mor kunde vara som andra
mammor och först på äldre dar förstår jag vilken
fantastisk människa hon var.

Far var en mycket bestämd person och hans åsikter var de rätta och en örtil tillhörde barnuppfostran. Jag har inte tagit skada av det och det var den tidens syn på barn, de skulle lära sig att veta hut.

Far adopterade mig när jag var 35 år, men det får bli en historia en annan gång.

Det handlar om väskor

Jag har alldeles för många handväskor och

ett nyårslöfte är, att jag inte köper någon i år.

Aftonväskan ovan köpte jag i Kina.

Den är helt broderad med långa glaspärlor.

Tyvärr blir den inte "luftad" så ofta

men jag tar fram den ibland och tittar på den.

Ett litet kostverk

Vill man synas med märkesväskor (inget för mig)

för 5 - 15.ooo kronor, då kan man abonnera på en

Mullberry eller varför inte en Louis Vuitton för

350 till 1500 kr per månad. Man kan byta väska

varje kvartal. Jag läste detta på

http://www.fnitter.se/

Känner sig dessa människor mera värda i sina

lånta fjädrar?

Den här bilden var i SvD för några dagar sedan .
Vilket rabaler och skriverier om Mona Sahlins
röda Louis Vaitton väska, t.o.m. på löpsedlarna.
Hon får väl för katten ha vilken väska hon vill om
den än kostar 6.000 och det är lågkonjuktur,
Vem vet det kan vara en
kopia av originalet

Men tror inte det, kopior är förbjudna.

Och mitt i alltihop en mobiltelefon.
En födelsepresent av herrn.

Underbart med så stora siffror, vi kommer att

trivas tillsammans när vi blivit riktigt bekanta.

Jag satt halva söndagen och läste bruksanvisningen
men ingen stanns stod det hur jag skulle få iväg
SMS:t. Eftersom jag tryckte på fel knappar så är det
det flera som fått meddelandet;
"Provar att skriva SMS, du får det första. Kram. "
Min syster som är på Cypern tror nog att jag
fått fnatt + några till som stod i adressboken, men hör
inte till den närmsta vänkretsen.
Det var min bästa väninna som det skulle gå till.

Ja, det här var lite måndags skriverier.

Önskar er alla bloggvänner en riktigt

trevlig vecka.

Tulpaner från Ekerö

Min födelsedag i går gick i tulpanernas tecken.

En lilja tittade ner lite förnämnt på sina konkurrenter

Vilken trevlig dag det var, många som kom ihåg

mig och lät sig väl smaka av så väl mina

smörgås- som blåbärs -tårtor. Var lite ängslig att

de kanske inte skulle räcka, men det blev lite över

till lunch idag.

Tack alla bloggvänner för era gratulationer, de värmde.

Idag har jag gått och haft det mysigt bland alla blommor

och de håller sig kanske fräscha hela helgen.

I morgon skall jag hjälpa till att räkna pengar på

Röda Korset. Det är många som är ute på stan och skramlar

med bössor för att samla in pengar till Haiti

och folk är verkligen givmilda.

Visst är det en del som har det besvärligt här i vårt land,

men vi har tak över huvet , mat och vatten.

Önskar att livet var lite mera rättvisst.

Jag fyller år.

Jag fyller år i morgon och dagen till

ära skriver jag nu 10 saker om mig själv.

Cina har uppmanat mig till detta.

Tycker ni att jag har varit lite anonym?

Slut med det. Det här är jag.

1.

I morgon när jag vaknar är jag 78 år.

Nej, det är inte felskrivet, det är bara att gratta.

Öppet hus här, jag har gjort smörgåstårtor och det

är bara garneringen som saknas.

Blåbärstårta blir det, likadant i 30 år.

2.

Jag är född och uppväxt i Skåne. Blev mycket retad

för dialekten När jag som 18 åring kom "uppåt landet"

och hälsade på mina arbetskamrater med ett skånskt

HAJ och fick till svar:

INGEN LITEN ANSJOVIS DE INTE,

jag fattade ingenting - då - .

3.

Ville bli trädgårdsmästare eller florist. Aldrig, sa Far.

Du gifter dig och skaffar dig sen en massa ungar.

Min bror fick gå på Alnarp.

Mig skickade de på lanthushållsskola i Osby.

Helt rudis på att sy och brodera. Hade snälla kompisar

som broderade till mig.

Dina alster skiftar väldigt kvalitetsmässigt , sa syfröken.

Jag skrattade och sa att det berodde på vilket

humör jag var på. Hon suckade och log. Hon visste nog

hur det gått till.

4.

Skaffade mig utbildning utan Fars hjälp

Läste ekonomi på Hermods och KomVux.

5.

Mitt arbete på revisionsbyrå var rätt mansdominerat.

När jag skulle hålla min första kurs för företagare,

och kom in och 20 hantverkare stirrade på mig,

varvid en ropade: Lilla stumpan, fixar du lite kaffe,

föreläsaren är visst försenad.

Jag fixade kursen,men inte kaffet.

6.

Har varit gift 2 gånger, 26 resp 20 år.

3 pojkar i första äktenskapet.

Mellanpojken dog hastigt för 4 år sedan. Jobbigt.

Göteborgaren och Stockholmaren kallar jag de två andra,

och de blir aldrig riktigt vuxna i mina ögon.

Älskar dem och mina 9 barnbarn vars kompisar tycker

det är häftigt att ha en farmor som bloggar.

7.

Blev passionerad förälskad för 10 år sedan och

skilde mig och är nu sambo med världens mysigaste och

gulligast karl och förälskad är jag fortfarande.

Herrn serverar mig frukost varje morgon - underbart.

8.

Fåfäng, färgar håret, tycker grått år snyggt men inte på mig.

Lånar Spader Madames ordspråk:

Bara för att man känner sig som en disktrasa,

behöver man inte se ut som en sådan.

9.

Har lite ont här och där. Vattengympa 2 ggr i veckan och

akupunktur håller mig igång också lite massage, helst av herrn.

10.

Tyckte det var häftigt när jag var på kryssning och

även seglade i Karibien. Har en dröm att få resa till

Afrika - helst Kenya där vi har ett faderbarn.

-

När jag nu har lyft på locket blir det roligare att skriva

lite mera rakt på sak - om det som var - och är.

Fast jag kan vara både mor och mormor till er kära gloggare,

låt mig få vara en bloggkompis.

Kram på er och kramar gör jag alla som jag känner även

er i datavärlden.

Svinalängorna på teatern.

Susanna Alakoskis roman Svinalängorna fick

Augustpriset 2006

Jag läste den när den kom ut
och den lär vara en av de mest sålda böckerna i Sverige.

När jag läste att boken skulle bli teater i samarbete med

Wasa Teater i Finland, tänkte jag; Hur skall man skildra

det skrivna ordet - går det?

Författaren har sagt att hon mött läsare som säger att

det hon skriver är för hemskt för att vara sant, och läsare

som säger att det får inte vara sant och läsare

som säger att de fått en inblick i något de inte kände till.

Jag håller med, och när vi i lördags fick två återlämnade

biljetter till en extra föreställning,

var det med spänning jag gick till teatern.

Boken berörde mig mycket och teateruppsättningen var en verklig teaterupplevelse. Det var några som gick ut från föreställningen. Blev kanske för starkt. Det var som om handlingen kröp innanför skinnet. Svinalängorna handlar om Leena, hennes mamma och pappa och syskon som har lämnat fattigdomens Finland för 1970-talets Sverige och Ystad, i deras ögon ett himmelrike med rinnande vatten direkt ur kranen, inomhustoa och spis. Tillsammans med andra invandrare, låginkomsttagare och sjukskrivna flyttar de in i stadsdelen som i folkmun med tiden byter namn från Fridhem till Svinalängorna.

Svinalängorna är en berättelse om att växa upp i en främmande kultur och insikten att det aldrig riktigt blir som man tänkt sig och den är både dråplig och komisk mitt i det tragiska och det är en hoppfull skildring av barns förmåga att förlåta vuxna trots sprit,våld och missär.

Riksteatern turnerar nu med Svinalängorna. Jag såg att det den närmsta tiden var i västra Sverige. Är du teaterintresserad, gå in och tittta var den spelas. Bättre än så här kan det inte bli. Men var ute i tid, teaterföreställningarna har gått för fulla hus.

Webbplats:
http://www.riksteatern.se/svinalängorna

Barndomsminne

Jag har sett Antikrundan i kväll på TV.

Den kom från Krapperups slott och mitt hjärta började

klappa lite extra.

Varför? Jo, här har jag sprungit som barn. Far arbetade på

slottet och jag har varit i köket och lämnat grönsaker.

Varje sommar när jag är i Skåne besöker jag Krapperup

och promenerar i parken. Det är verkligen värt ett besök

om ni besöker Kullabygden. Jag var inte med från början

i programmet, jag måste titta på reprisen.

Här kan du läsa mera om Krapperups Slott:

www.slottsguiden.info/slottdetalj.asp?id=73

Jag hade inte tänkt någon blogg i kväll, men blev så

inspirerad när jag fick se barndomsminnen.

Antikrundan är ett trevligt program

Lite fundersam blir jag dock på personer som kommer

dit och säger: tycker att det här är skräp eller jag har

aldrig gillat föremålet. När de får veta värdet, då skall

det få komma in i vardagsrummet.

För mig gäller att antingen gillar jag en sak, eller så gör

jag det inte, och det oavsett värdet.

Du hjälper när du handlar!

Jag älskar lila, violett sa alltid mormor.

Jag tycker om att bära ett plagg som en kvinna

i Indien har sytt och broderat.

Vilket jobb att göra alla knapphakarna, det ser ut som

att de är virkade,

Har du hört talas om PACS.

Pan Asia Cooperation Society.

När du handlar en vara hos PACS går minst hälften

av det du betalar direkt till Verksamheten i Asien.

I Indien och Pakistan finns just nu minst 450 miljoner

fattiga människor.

PACS arbetar med fattigdomsbekämpning i dessa

länder genom utbildning, kvinnoprojekt,

hälsovård och mycket mer.

http://www.pacs.nu/

Pacs har butiker i Göteborg och där köpte jag de

här blusarna. Kläderna de säljer där, tillverkas av

kvinnor i PACS handarbetsgrupper.

Man kan se på många av kläderna. vilken kvinna som

broderat och i vilken by hon har arbetat.

I morgon på julgransplundringen skall jag ha någon av

ovanstående blusar. De är ljuvliga att bära -

mjuk härlig bomull

.

http://globalportalen.org/

Jag tyckte att den här organisationen var intressant

att titta på - jag delar med mig.

Nu tar jag avsked av julen.

I går var herrns dotter med familj här på söndagsmiddag.

Inget spill, inga fläckar, ingen tvätt,

Duken blir förvisad till sin låda - till nästa jul.

Tulpaner - underbart att få.

De får samsas med jul- duk- gardiner.

Jag trivs med dem ett tag till.

Oj, det var mycket som ska ner i jullådan,


Ett riktigt rött juläpple.
Det ska inte ner i lådan, jag ska äta upp det.
Jag ska skala det, äpplet är säkerligen riktigt besprutat
som kan se så fräscht ut i flera veckor.
Jag fick detta äpplet av min son som berättade att
det kostade 13 kronor.
En dam före honom i kön verkade mycket upprörd.
Det är fel sa damen - äpplena kan inte kosta 130 kronor
Kostar de inte 13 kronor kilot. Ridå!
Damen lämnade tillbaks påsen med äpplena.


Nu är det final på julbilder.
Vi ska på julgransplundring för vuxna på onsdag,
det låter skoj. 2 paket var ska vi ha med oss
och utsidan är viktigare än innehållet.
Nu gäller det att ha fantasi och göra annorlunda paket.

Jag vill se grönt!

Det är vackert med snö och får det vara ca 5 grader minus gillar jag läget.

Nu längtar mina ögon efter grönt.

Började titta på foton från vår rundresa i Kina 2007.

Vi bodde en natt i staden Yangshuo. Därifrån cyklade vi ut på

landsbygden och tittade på risodlingarna.

Det såg tungt ut när de bar risplantorna ut till fälten.

Plantorna sattes ner i, vad vi tyckte riktig lervälling.
I bakgrunden syns de berömda sockertoppsbergen.


I varje stad fanns det många parker.
Det hör till den kinesiska kulturen att alla skall ha
ett andrum, naturen är själens läkedom, säger kinesen.


Och jag håller med.

I Kina finns bebyggelse, odlad mark och anlagda parker.

Orörd natur finns endast i otillgängliga bergstrakter.

Det är snart midnatt och en ny vecka ligger framför oss.
I morgon skall jag återgå till den verkliga årstiden.
men i kväll längtade jag till gröna fält och parker.

Det kunde va värre - vara pingvin t.ex.

Jag vaknade tidigt i morse och måste fundera vilken dag

det var, det kändes som måndag.

I tidningen stod det mycket om hur kallt det är.

39,1 på Hemavans flygplats. Vi hade 29 grader i onsdags kväll.

Jag kom underfund med att det var torsdag och 10 minus.

Det blir en härlig dag, jag kan gå ut, har svårt med lederna

när det är för kallt.

Bilden ovan har jag lånat, naturens konstverk tycker jag.

I väntan att herrn skulle vakna läste jag senaste

numret av Illustrerad Vetenskap. Läser de flesta artiklar i

denna tidning. Teknik är jag inte så intresserad av och de blir

ibland olästa. Jag läste om NATURENS SUPERSVÄLTARE.

Jag visste inte att kungspingvinen kan vara utan mat i 4-5 månader.

Den förökar sig i den antarkiska vintern, där temperaturen kan gå

ned till 60 grader, och stormar upp till 200 km i timmen

Föräldrarna måste vanka 50-120 km över snö och is

för att söka föda i öppet vatten.

Efter äggläggningen överlämnar honan ägget till hannen för

att själv söka sig ut till havs och fylla på sina fettdepåer.

Hannen stanar troget kvar med ägget i ett hudveck, trots kyla och orkaner

som viner. För att inte tala om hur hungrig han måste vara när

honan efter flera månader kommer tillbaka och avlöser honom.

Jag känner mig ödmjuk inför naturens under, hur ett djur kan utstå kyla och hunger så här.Ända sedan jag som barn fick se bilder på pingviner har jag älskat dem.Jag skriver ofta i min blogg om sådant som jag tycker om, kanske finns det någon mer, som tycker som jag.

Nu ska jag ta en promenad, tycker jag det är kallt -va då - tänk på pingvinerna.

Det blir en kväll med Eva Rydberg.

SVT visar ikväll DEN TAPPRE SOLDATEN BOM.

Jag ser fram emot att få se denna fars med Eva Rydberg.
Den spelades på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg
1994. Det var Eva Rydbergs första år som chef på teatern.
Det var legendariske Nils Poppe som drivit teatern och ville
att Eva Rydberg skulle ta vid, när han drog sig tillbaka.
Vi har sett flera av föreställningarna och skrattmusklerna
får arbeta för fullt.
Atmosfären när man i sommarkvällen sitter på teatern är fantastisk
Om Fredriksdals Friluftsteater har sagts att det är Norra Europas
vackraste friluftsteater.

2010 spelar Eva Rydberg och Johan Ulveson
GRÖNA HISSEN.
Vi vill gärna vara på teatern i juli den dag det
är rosornas dag på Fredriksdal. Bara det är värt ett besök.
Vi brukar beställa biljetter i mars. Hoppas vi lyckas få
den dagen vi önskar.



2008 spelade Eva Rydberg i

RABALDER I RAMLÖSA och där har jag hämtat

mitt ordspråk: DET KUNDE VA VÄRRE.

Det är 20 grader kallt ute, nu har jag drömt mig tillbaka

till sommarkvällar då det var 20 grader varmt.

Tankar inför 2010.

ETT SNÖTÄCKT LANDSKAP
döljer detaljer och lämnar bara kvar det väsentligaste för oss att se,
på samma sätt som vi stundtals har förmåga att bortse från
livets futtigheter och ta tillvara det väsentligaste.

"Nu lägger jag 2009 till handlingarna och tar nya tag inför 2010.
Jag gillar mellandagarna, de känns så kravlösa - jag bara är.
Jag har tagit fram Patricia Tudor-Sandalls bok - Att vara ensam.
Jag känner mig inte ensam men jag gillar den självvalda ensamheten.
När jag har diskuterat detta med vänner förstår jag att de inte riktigt
förstår mig, tur att herrn gör det.

Patricia skriver så mycket klokt i sina böcker.
2010 skall jag tänka på detta - jag citerar:

Om du vaknade i morse och kände dig mera frisk än sjuk:
är du mer lyckligt lottad än de miljoner människor som
kommer att dö denna vecka.
Om du aldrig varit utsatt för rädsla i strid, i ensamhet,
i fångenskap, smärta från tortyr eller känslan av svält,
då har du det bättre än 500 miljoner människor i världen idag.
Om du kan gå till en gudstjänst utan att vara rädd för
att bli förföljd, arresterad, torterad eller dödad,
är du nu lyckligare lottad än 2 miljarder av dina medmänniskor.
Om du har mat i kylen, kläder att bära, tak över huvudet
och ett ställe att sova på,
är du rikare än 75 % av väldens befolkning.
Om du kan läsa detta, är du dubbelt lottad,
då har du haft råd att köpa en bok och dessutom läsa den,
2 miljarder människor på jorden kan inte läsa alls."

Detta blev kanske lite långt, men detta skall jag tänka på
när jag tycker livet är jobbigt.
Tack Gode Gud (om han finns) att jag är där jag är och är den jag är.

Ett nyårslöfte ger jag - jag ska inte skriva för långa inlägg 2010.