Nästa - Dubrovnik!

Alle man på däck - det bjuds på champagne och

Silhouette ger signal för avgång.

Fartyget går sakta ut från hamnen i Venedig.                                         

Vi står på vår balkong och ser flera kryssnings-

fartyg som väntar på sin tur att få ge sig iväg.

Vi går sakta genom den smala passagen.

Fina stora byggnader kantar vår väg och människorna 

ser ut som små flugor.

Fartyget går sakta ut mot havet och det svalkar skönt.

Farväl Venedig - nästa hamn blir Dubrovnik. 

Jag har lånat en bild från Wikipedia som visar den gamla staden
som är omringad av en mur. 1979 kom Dubrovnik med i Unescos
lista över världsarv. Vill du läsa om Dubrovnik gå in här

 Denna vackra syn mötte oss när vi nyvaknade gick ut på
balkongen. Vi åt frukost ute på däck och sedan var det dax
för en utflykt. Det var verkligen riktigt organiserat. Jag vet inte hur
många bussar som avgick.  När vi visade köpt biljett fick vi ett
nummer som sedan ropades upp och vi fick gå i land
 där vår buss nummer åtta stod. Guidningen  var på engelska
. Vi hade fått en liten mottagare att hänga om halsen och
  sladdar till öronen. Vi hörde guiden tydligt fast vi stod långt

 ifrån henne. 

Här en av portarna in till staden

och här står vi på torget.

Det var många smala gränder - vi hade en timmes

egen tid. Det var lätt att irra bort sig i gränderna

Efter besöket i Dubrovnik väntade vår buss som tog oss

ut på en tur på landet.

Här lämnar vi staden. Bilden och några nedan är tagna genom

fönsterrutan på bussen och är lite otydliga.

Vacker vy över en liten stad. Jag har glömt namnet.

Det blir lite "korvstoppning" på en sådan här tur.

Smörgås med parmaskinka och ett glas vin njöt vi av till den här utsikten. 

Med den underbara bougainvillean, som klättrade på på hus och murar,
avslutar jag den här dagen.
Nästa dag gick färden till Rom. Det blev 24 timmar till havs, något vi inte
hade något emot. På kvällen låg det på sängen ett program över allt som
vi kunde göra under dagen - något för alla.
Hur tillbringade vi dagen? Jag berättar i nästa inlägg.

Följ med på kryssning i Medelhavet.

Man säger borta bra men hemma bäst. Visst är det skönt att komma in i

den vanliga lunken efter att levt lyxliv i elva dagar.

Det har varit en underbar kryssning och jag skall berätta och visa bilder.

Det var ett stort fartyg och det tog några

dagar innan vi lärde oss att hitta rätt.

Fartyget hade cirka 3.000 passagerare och

besättningen var 1.200.

  16 däck var det på fartyget. Vi bodde på däck sju.

Det var aldrig några köer till hissarna. Ibland tog man fel

hiss och hamnade i fel ända på fartyget och det blev lite

motion i korridorerna.

Fartyget gick på nätterna och vi låg i hamn åtta gånger. Om man inte

ville åka på utflykter så kunde man sola och bada. Solen gassade från

en klarblå himmel och jag såg att några hade fått för mycket sol och de

  fick nog vara i skuggan några dagar.

Blev man trött på solen så kunde man besöka fartygets bibliotek,

 eller slå sig ner i sköna fåtöljer. Det fanns många sittplatser och på

kvällarna satt det mycket folk här.

Maten är ett särskilt kapitel. Jag tror att det var tio matsalar, alla 

med olika möbler, mattor och lampor. Vi hade ett reserverat bord men 

kunde beställa bord i andra matsalar. I några matsalar kostade det extra.

I kryssningspriset ingick all mat. 

 Frukost och lunch serverades som buffé. Underbart gott  och för

det mesta satt vi på däck och åt.

Något som vi uppskattade mycket var afternoon tea som

serverades mellan fyra och fem på eftermiddagen.

Smakade gott när man kom hem efter en utflykt och

 det var härligt att slå sig ner i skuggan, och trots så många passagerare  

hittade vi alltid några lediga stolar. 

Ja, det här var lite hur vi hade det på fartyget. Så här såg vår hytt ut.

Stor och rymlig och en stor balkong. Det var härligt att stå där och

titta när fartyget gick in eller ut ur hamnarna.

 Kryssningen började

i Venedig och i nästa inlägg lägger vi ut för att gå till Dubrovnik.

Studentfirande och en ny garderob.

Sjung om studentens lyckliga dár -
en lycklig dag för Emma och

alla anhöriga och vänner som hade samlats för att fira att 12-års

 studier är slut.  Emma är sambons barnbarn.

Det blir kanske inte så långt studieuppehåll, hon hoppas komma

in på läkarutbildningen i Linköping i höst.

  

 Veckan som gått har jag känt mig lite jagad. 

Jagad av mina egna tankar och ett velande hit och dit. 

Vad ska jag göra först och vilket är viktigast.

Ja, ni känner säkert igen er.

Men nu tycker jag lugnet har lagt sig som en go filt 

när man fryser.

Det är inte så många dagar tills vi flyger till Venedig och

börjar vår 11-dagars kryssning i Medelhavet. Min värk i

axlar och rygg har gjort sig påmind - ta i trä.

Jag har ordinerats morfinplåster och det verkar göra nytta.

Allting kommer i en bättre dager  när man slipper ha ont.

Jag har ju varit tvungen att köpa lite nya kläder. Det är ju 

roligt men inte när provningarna är en plåga. 10 kg har

gjort mig några nummer mindre. Det blev lite bonus när jag

var sjuk och nu är det jag som skall hålla vikten. Jag bar på

några kassar häromdagen. De var tunga och jag tog hissen upp.

Ställde mig på vågen med kassarna 7,4 kg. 10 kg har jag

konkat runt med i flera år - nu är det slut med det.

Jag ska så klart visa er lite av min nya garderob. 

Jeans, shorts och några toppar, det är vad jag behöver i sommar

och nu kan jag åka på kryssning.

Något mer inlägg blir det inte förrän jag kommer hem igen. 

Hoppas jag har mycket att berätta. I sju hamnar går vi iland och

gör utflykter - det blir många bilder.

Önskar er allt gott  och en fin sommar.

Kom ihåg - att som man sår får man skörda .

En vecka går fort!

Det är nio dagar sedan jag
skrev här i bloggen.
När jag tänker tillbaks så
har det hänt en del, jag har
bara inte haft tid (kommit
mig för) att sätta det på
pränt.
På fotot fyra små fötter,
två pojkar på besök.
De är en månad gamla
och har fått lite hull på sig
och är så klart väldigt söta. Enligt föräldrars önskan skall de inte visas i
bloggar eller på Facebook men fötterna fick jag visa.
Tänk att vara gammel-farmor. Oj, vad det låter konstigt, men så är det.

 Jag har varit ett par dagar i Göteborg. Vi firade Daniels födelsedag

och så var det Mors Dag. Vi bjöds på en underbar moussetårta

Men först blev det grillat.

Enligt tradition gjorde vi ett besök i Botaniska Trädgården.

Förra året blommade näsduksträdet men nu var det små knoppar.
Det märks på växtligheten att våren kommit senare i år.

Visst är de gulliga de små fötterna.
Det är många steg de ska trampa och jag hoppas att jag får
se dem som stora starka karlar.

MusikRum

Det har varit festival i dagarna
tre här i min stad.
Musikskolor från flera städer
spelade på flera scener runt
om i stan.
Västerås Kulturskola var värd.
Det var underbart väder och
mycket folk som lyssnade.
Det måste vara roligt för
ungdomarna att visa vad de
lärt sig och uppträda för publik.

Johan, sambons barnbarn spelar trumpet.

Livgardets dragonmusikkår

gästade stan. Det var pampigt med alla hästarna.

Bilden är från VLT - tyvärr lite suddig. Jag försökte få

paraden på bild men de bilderna blev misslyckade.

Om klickar du på Livgardet så får du se och höra fin

marschmusik. 

Kastanjeträdet blommar

och likaså spirean

och maskrosorna sticker upp där det finns lite jord mellan stenarna.

Det känns som om det är sommar. 

Ögon känsliga för grönt!

Veckans promenader har varit underbara.

Jag bor i stor stad men vi har oaser. Här går jag i Vasaparken

och bakom den skira grönskan ser jag slottet där Sveriges

första riksdag hölls år 1523.

Svartån går nedanför slottet för att sedan mynna ut i Mälaren.

Vänder jag blicken åt höger reser sig stadshuset över de

skira trädkronorna.

Våran stadsträdgårdsmästare har bestämt sig för gult i år.

Gula rabatter lyser lite varstans i stan.

Tulpaner som lyser i solskenat.

Stora järnkrukor står placerade lite varstans  i staden - alla med

gula penséer.

 

Med så stora sittplatser i gult var det förståndigt att det fick komma

in lite blått bland allt det gula.

I vår botaniska trädgård lyste det gult i många rabatter.

 Jag har som rubrik "ögon känsla för grönt" Barbro Högbergs

underbara sång. Barbro dog i bröstcancer endast 43 år. Jag tycker

så mycket om hennes sånger och dikter. På youtube finns inspelningar

men jag tycker de har dålig ljud-kvalitet så därför har jag inte

någon hänvisning.

Nu avslutar jag detta vårliga inlägg med en önskan till er alla

om en fortsatt fin vårvecka.