ÖNSKEBRUNNEN!

I dag stod jag vid önskebrunnen och kastade i några slantar. Jag måste önska mig något, tänkte jag.

Jag önskar mig inget som går att köpa för pengar.
Jag önskar att behandlingen av min nacke ska ge resultat så jag slipper äta starka värktabletter.
Jag önskar att proverna, som herrn har tagit idag, visar att strålningen har tagit bort allt.
Jag önskar att ett av mina barnbarn får arbete och kan må lite bättre.
Jag önskar att jag kan hitta snygga skor som inte ger mig skoskav.

Ja, det fick räcka med önskningar idag.

Stadshotellet skänker alla slantar som ligger i brunnen till Stadsmissionen. Vi har många så kallade uteliggare som för hjälp genom Stadsmissionen.

Här ser du vårt fina Stadshotell som byggdes år 1907 och ritades av arkitekt Erik Hahr. Jag var ute tidigt idag och fotograferade - tyvärr var inte fontänen igång.

Alla som har några femtio-öringar - släng dem i brunnen och hjälp Stadsmission - så stod det i tidningen idag.

Och idag var det sista dagen vi kunde handla för våra 50-öringar.

Fram till den 31 mars 2011 kan slanten växlas in på banken.

Röda Korset i Västerås har samlat in 28.734 femtioöringar och det är skolor och allmänheten som skänkt pengarna. Pengarna går till hjälpverksamhet i Sverige.

En femtioöring är inte mycket värd idag (i morgon värdelös) men på 1500-talet fick en mjölkpiga 50 öre i lön förett helt år.

1955 kostade en liter mjölk 50 öre, 1968 kunde man få en glass för 50 öre och 1976 kostade en dagstidning 50 öre.

Det har varit en underbar höstdag idag med klarblå himmel. Jag tyckte att nyponen var så vackra i solskenet.

Ja, det är något att önska - en fin och solig oktober.

Nu har jag kommit igång med bloggningen. Jag har köpt ny dator och den beter sig lite annorlunda än den gamla - troligtvis är det den mänskliga faktorn som spökar .

Jag önskar er alla en riktig trevlig helg. Vi ska träffa barnbarn. Det blir bowling och något gott att äta.

Bloggpaus!

Ja, jag känner mig trött och håglös. Kanske inte så dumt om jag kunde sova till våren. Men det finns väl ingen garanti att jag känner mig piggare då. Jag har inte skrivit något inlägg på en hel vecka. För första gången har jag satt mig vid datorn och inte vetat vad jag ska skriva. Ingen egen bild har jag, den har jag lånat.Veckan som gått har inte varit särskilt jäktig. Vattengympa, sjukgymnast, besökt släkting på äldreboende, varit på ett s.k. öppningparty med både skumpa och tilltugg och jobbat på Röda Korset, ja jag saknar inte sysselsättning men finner inget roligt i det jag gör. Det känns som jag går bredvid mig själv.
Tiden springer ifrån mig. Det är så mycket jag vill göra. Jag behöver bättra på speltekniken i bridge och jag har flera böcker som jag vill läsa. Så jag har bestämt mig att göra ett uppehåll med bloggandet. Jag vill inte tappa kontakten med mina trogna vänner så jag kommer nog att läsa hos er. Vi ses här på bloggen när jag känner att det är roligt att skriva och att jag tycker jag har något att skriva om.

TA VÄL HAND OM ER OCH EN STOR KRAM TILL ER ALLA.

En salig blandning!

Nu har vi varit ute på en liten tripp

och spelat bridge. Vi var 44 st taggade

bridgespelare som i tisdags invaderade

Cinderella för att umgås på kvällen och på

onsdag spela 24 brickor. Det gick skapligt för oss, medel 240 , vi kom fyra

med 271 poäng. Bridge är roligt och hjärnan får arbeta. Jag gick en

nybörjarkurs för 10 år sedan vilket jag aldrig ångrat. Det var en underbar kväll och ute på däck tog jag den här solnedgången.

Tax-free - oj vad mycket frestande det finns. Jag tittar inte så mycket på flaskorna som på allt godis.

Jag älskar Dumlekola och ursäktar mig med att vi måste ha lite godis hemma när barnbarnen kommer.

Så länge kartongen är oöppnad så får den vara ifred, där den står långt inne i klädkammaren.

Men en öppnad kartong riktigt skriker ut -- kom och smaka.
Bara tre tar jag - en av varje sort. Hur många gånger jag har ärende till klädkammaren - ja, rätt ofta, och en dag är kartongen tom. En liten undring kommer- när blir nästa Mariehamtripp?

Nu något helt annat. Vi har Europafrestelser på torget i dagarna tre

Engelskt porslin med vallmo.

Verkligen läckert.

Den här temuggen med fat har

jag sett hos
en firma som säljer engelskt porslin.

En hel servis med vallmo eller rosor

blir lite för mycket av det goda

men en fin tekopp skulle jag inte ha

något emot att få. Tips om någon vill

köpa någon present till mig.

Det fanns mycket att äta på marknaden. Stånd med många sorters oliver, godis, korvar och ostar. Holländska och franska firmor lockade med smakprov av sina ostar.

Jag köpte ovanstående ostar. Tänkte bjuda bästa vännerna på ost och rödvin på lördag.

Det ska bli spännande hur de smakar, för jag har köpt grisen i säcken - ingen provsmakning på de här. I morgon skall jag ta en promenad till torget igen. Det fanns ett stånd med engelsk chutney i många färger och smaker. Jag hade svårt att bestämma mig idag. Vill ha herrn med som "smakråd".

Du vet väl att det är val ?????

Det ringde en dam i fredagskväll och sa:

"Hej jag heter Gertrud, jag ringer för att

tala om att det är val söndagen den 19:de"

Jag frågade av vilken anledning hon kom med den

upplysningen till mig. Representerar du något parti.

Jo, socialdemokraterna . Sen var det tyst i luren.

Jag vet att det är val och jag vet vem jag ska rösta på,
tack för påringningen, och samtalet var avslutat.

Jag har följt valdebatterna i TV, nu senast i kväll var

det debatt om skolan. För mig var det inte så mycket som

var nytt, det mesta har kommit fram i andra debatter.

Jag har inte bestämt mig hur jag ska rösta, jag blir en av dem som bestämmer

mig sent. Det var lättare för när man skulle rösta på ett parti.

Nu är det som ett val i USA - två block.

Detta är ett urval av de valaffischer som (van)-pryder lite varstans. Är det någon bilförare som hinner läsa en affisch som står längs våra gator och vägar.

Valpropaganda kostar en massa pengar. Gudrun Schyman fick ordentligt på nöten, när hon brände upp hundratusen kronor - för att visa hur mycket vi kvinnor förlorar genom att vi inte har lika lön för lika arbete som män. Idiotiskt påhitt - men nu vet vi i kronor hur orättvis lönesättningen är mellan män och kvinnor.

Men vad säger valaffischen mig - en massa löften som ev. skall infrias om resurserna räcker. Jag tycker det är slöseri med resurser och jag undrar vem som röstar på ett visst parti för vad de lovat på en affisch. Och det räcker gott med att se partiledarna i media och TV. Ja- så tycker jag och vem städar bort allt efter valet? Hoppas partierna har anlitad någon firma som far runt och plockar bort eländet. Förra valet städades det inte upp i första taget.

Måndag om två veckor vet vi vem som skall styra vårt land i 4 år. 50% blir nöjda och 50% blir missnöjda. Ja, så är demokratin.

Höstsymfoni för öga och öra!

Igår var det en underbar höstdag och det blev en promenad till

torget och Bondens marknad.

Den kommande veckan ska verkligen gå i nyttighetens tecken.

Tomater odlade här i närheten smakar som jag minns de smakade

när jag som barn plockade dem direkt från plantan.

Tyvärr så kostar de 45:- kilot så jag äter dem som frukt och

köper billigare till matlagningen där tomater ingår ofta.

Rödbetorna blev kokta innan jag kom på att ta

ett foto av allt som vi köpt. Varma rödbetor med citron och lite smör - mums.

En stor bukett med astrar hör hösten till.

Byter man vattnet varje dag kan de stå fräscha i två veckor.

På förmiddagen fick ögat och magen sin lilla aha-upplevelse.
Klockan 15 fick örat sin upplevelse.

Beethovens nionde symfoni. 90 minuter musik och sång av

orkester, kör och solister.

För den som gillar klassisk musik

är detta underbart att höra.

Vi i Västerås med omnejd är så glada åt vårt konserthus och att vi får behålla vår Sinfonietta.
Mariakören och Västerås Kammarkör är ideella och inte så beroende av landstingets bidrag.

Vad kan vara bättre att avsluta detta inlägg med sommarens sista ros, som jag tog en bild av i vänners trädgård i veckan.

I denna trädgård finns det två träd med viktoriaplommon. vi väntar på att de ska mogna.

Vi brukar få plocka - så visst finns det mycket underbart med hösten.

TERRAKOTTAARMÉN.

Detta är vår terrakottasoldat som är 38 cm hög. En sovenir från vår Kina-resa för 4 år sedan . Det var en upplevelserik resa och det finns mycket att berätta. Men det som fick mig att nästan tappa andan -
var det här. Jag hade läst om denna terrakottaarmè men att se den i verkligheten var imponerande. Det var c:a 8.000 soldater, hästar och vagnar - allt i naturlig storlek.

Nu visas en del av armén på Östasiatiska Museet i Stockholm under hösten.
Det var kejsare Shi Huangi som lät utföra denna armé i bränd lera och alla med individuella ansikten. Armén skulle vakta hans grav, som inte ännu är utgrävd. Kejsaren kallas för den förste kejsaren av Kina, som han styrde år 221 - 210 f. Kr.

Det tog 700.000 hantverkare 39 år att modellera fram 8000 ansikten.

Gravplatsen utanför staden Xian är ett av förra seklets största arkeologiska fynd och hittades 1974 av bönder som grävde en brunn. När vi besökte gravplatsen så satt en av bönderna och skrev sin autograf i böckerna med bilder från gravplatsen. Han såg sliten ut - tänk att sitta dag ut och in och skriva sitt namn. Men för honom var det kanske ett bra jobb.

Det här är officer i armén
Detta ser man på håruppsättningen, som var en slags gradbetäckning, berättade vår guide.
Är du intresserad av terrakottaarmén och dess historia kan du läsa här
och om kejsare Shi Haungdi som var den som lät binda samman och förlänga alla små skyddsmurar, som olika kungariken hade byggt upp, till en enda över sexhundra mil lång mur = Kinesiska muren.

Så klart gick vi på muren när vi var i Kina och det var fantastiskt - men terrakottaarmén var nr ett av alla sevärdheter vi såg under vår rundresa.

Om du klickar på bilderna upplever kanske hur maffig denna utgrävning är.