Jag är inte
skrockfull,
men för säker-
hets skull
spottar jag
tre gånger när
en svart katt
korsar min
väg. Var det
den här katten
som ställde till
det för mig??
Jag glömde att
spotta.

 Det blev inget Efesos, vilket var tråkigt för det var denna plats som

jag var mest intresserad av. Men det var skönt väder och jag låg och

vilade vid polen.

Det blev lite promenader i omgivningarna

Det var många kaktusväxter men det är
vinter i Turkiet nu så det var
inte så mycket blommor.

Det var någon som sa att det här var dadlar. Jag har aldrig sett hur

dadlar ser ut innan de hamnar i paket och säljs här hemma.

Nästa morgon kände jag mig pigg igen och bussen åkte

genom den vackra Meander dalen  och

från bussens fönster såg vi stora fält med bomullsplantor.

Det är första gången jag ser bomullsväxten.

Guiden gick ut och tog en kvist som vi kunde titta närmare på.

Här var bomullen skördad på modernt sätt. På fälten låg

"rullar" som sen skall bearbetas för att bli tyger m.m.

Nu är vi i  Pamukkale (här finns mera information -markera)

Den vita kalkstenen bildas av kalkrikt vatten som strömmar

upp från underjorden. Platsen finns upptagen på

UNESCOS världsarvslista. Vattnet var varmt.

Det duggregnade. Vi har alltid ett platsskynke i

ryggsäcken

och nu kom det väl till pass.

Vi tar farväl av de vita klipporna och dess varma vatten.

och vandrar vidare för att besöka ruinerna efter Hierapolis.  

Staden har en stor kyrkogård med olika typer av gravar.

Den stora teatern Plutonium, som rymde cirka 15.000 personer.

Den här bilden har jag lånat från Google

Här ser man hur stor teatern verkligen är.

Det var rätt tröttsamt att gå och begrunda all ruiner.

Det är ett stort område

och efter några timmar sökte vi oss tillbaka till asfalten.
En lång rosenrabatt höll oss sällskap. Det är dags för rosorna
att ta farväl av sommaren

Vi gick tillbaks till bussen och efter 2 timmars färd var vi
 tillbaka till hotellet där vi sov i natt.

Fortsättning följer!