men det ska du också!
Så sa Tina Jansson som var sommarpratare i går. Jag lyssnade på reprisen på kvällen. Jag hade svårt att somna. Tinas framförande berörde mig mycket. Hennes mod, ödmjukhet och livsvilja var för mig nästan ofattbart. Tina har sedan 4 år tillbaka sjukdomen ALS. Hon är 45 år, har tre barn och är lärare. Programmet framfördes av hennes syster Elin för Tina kan inte prata längre.
Jag hade en så kallad dålig dag igår. Vaknade med en gräslig nackvärk. Jag har atros i nacken och det finns inget att göra åt detta, jo värktabletter. Nackvärken indelar jag 1 till 10, igår var det 10 men idag är det 5 alltså inte så starka tabletter. När röntgen avslöjade vad jag hade för fel, beklagade doktorn att jag måste leva med detta - men tillade hon - det är ju en tröst att du dör inte av detta. Just då var det ingen tröst och ibland kan jag tycka synda om mig. Jag pratar sällan om mina besvär, det finns dom som har värre, tänker jag. Och det fick jag verkligen bekräftat när jag hörde på Tina. Hon tyckte inte synd om sig. Jag är privilegierad, sa hon. "När jag vill vända mig i sängen, kommer två underbara undersköterskor och vänder mig. Jag får mat varje dag genom en slang, får mediciner för 8000 i månaden, som förhoppningsvis ska bromsa sjukdomen, har assistent som hjälper mig och jag har permobil så jag kan "röra "mig. AIDS är också en svår sjukdom. I Zambia finns det massor med mammor som ligger på bastmattor,utan någon slags hjälp eller mediciner " sa Tina.
Varför skriva ett så "tråkigt" inlägg - I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläds dig vid
den store Gudens gåvor. Jag ber inte till Gud att han ska hjälpa mig. Han hjälper inte de som har det värre, varför hjälpa mig", sa Tina. Men Tina trodde ändå på en Gud och ett liv efter detta.
Ett liv efter detta tror jag också på - hur vet ingen.
Tina har en blogg, som jag ska läsa och som kanske kan vara av intresse för dig också.
Det här blev ett inlägg om livets bräcklighet. Vi behöver kanske ett sådant inlägg bland alla blommor och semesterbilder.
