Det är måndagsmorgon och mitt huvud känns så tungt - sjunger Povel Ramel.
Jag har inte festat och har sovit rätt bra, men ibland känns det som något har kört mig genom en mangel (kanske konstig liknelse) när jag vaknar. Sedan 20 år tillbaks har jag atrit och atroser lite varstans i kroppen. Jag är en optimistisk person och försöker "glömma bort" mina besvär, men idag känner jag att jag måste få klaga. Min mormor hade många roliga och träffande uttryck: " Jag känner mig som en "hun i en brunn med locket på". Nu har ni nog förstått hur jag känner mig. Nog om detta!
Som vanligt har jag läst lite dels i tidningen och på nätet.
Svd har idag börjat en serie med rubriken DIGITAL SORG. Sorgen har flyttat ut på nätet. Det märks inte minst på fallet med den 15-åriga flickan som blev dödad i Stureby. Hennes blogg finns kvar och har nu tusentals hälsningar från sörjande.
Madeleine Murberger hade cancer och bloggade om sin sjukdom. Hennes mamma Anne säger att det var viktigt för Madeleine att skriva och hon var så otroligt positiv på sin blogg, och det var kanske en bra terapi för henne själv. -Hennes blogg: jagefrisk.blogg.se - Madeleine dog 20 år ung i september förra året. Mamman säger: "Jag frågade aldrig henne vad hon ville göra med bloggen eller Face-book-kontot eller hennes MSN. Därför känner jag mig lite osäker på hur vi ska göra. Och vad har vi rätt att göra. Jag känner inte till vad juridiken säger."Annes blogg: levaidag.blogg.se
Kan bloggar och hemsidor falla under lagen om upphovsrätten. Frågor som jag tror inte många tänkt på.
Att skriva om sorg på nätet, tror jag kan vara till hjälp för många.
När min son hastigt dog för 3 år sedan visste jag inte vad blogg var för något. På natten, när jag inte kunde sova skrev jag ibland ner mina tankar, kanske hade det känts bra att få någon slags respons så som man kan få i en blogg. Det som jag skrev, var mycket om omgivningens reaktioner.
Det var många som skickade en blomsterhälsning men hörde inte av sig personligen. VARFÖR?
Är det att vi inte vet hur vi ska bemöta sorg? Jag har tagit upp detta , med mina närmaste vänner, men kände inte att jag fick något riktigt svar.
Ja, detta var tankar en måndagsmorgon. Regnigt och kallt är det ute. Inombords känns det som om locket har lyfts av. Något glädjande - min clivia har slagit ut, den andra av tre stycken. ha en bra dag alla ute i bloggvärlden.
