Tillbakablick september och oktober !

Jag är konsekvent - precis två
månader mellan inläggen.
Jag har ingen tanke på att helt
sluta blogga. Hoppas några
av mina bloggvänner är kvar.
Jag skall de närmste dagarna
titta efter hur det ser ut i
bloggvärlden. Fotot bredvid
är utsikten från vår balkong.
I dag har det regnat hela
dagen. Några träd vägrar
fälla sina blad, hoppas de
får sitta kvar lite till.
Ser ni piskställningen på
fotot. Det går bra att sopa
ihop löven framför den.
Jag har bott här i tio år och
har aldrig sett någon
använda den. Ja, piska
mattor är omodernt men
förekom visst för 25 år sedan.

När jag tänker tillbaks på sept. och okt. så har det ju hänt en hel del här hos oss.
Det har varit fester, kryssning, bröllop och begravning.

Här vill jag visa lite av allt trevligt jag har varit med om.

  

Kräftskiva hos goda vänner är något som vi varje år längtar efter.

        Hjälmarkräftor - de är gott!

     Kalas hos sonen i Göteborg. På västkusten bjuds det på havskräftor,
Mycket gott och inte så besvärligt att rensa.

Vi har varit i Helsingborg och besökt min syster och bror
och passade på att gå på Fredrikdalsteatern och se
Suger. Det är många år som vi varit på teatern. Vi var med
redan på Nils Poppes tid.

En kryssning i tio dagar har vi också gjort.
  

  Celebrity heter rederiet och "vårt" fartyg var stort. Vi bodde på
däck 9. Den resan får bli ett eget inlägg.

Mitt barnbarn Erika gifte sig med Victor i

Örgryte kyrka i Göteborg den 15:de oktober.

 Nu har de sagt ja och tågar ut till  

 den väntande släkten som med kameran och risgryn gratulerade

herr och fru Albrektson.

Visst är det något visst med bröllop. Jag har nio barnbarn. Det är nu två

som gift sig. Hoppas att det blir flera bröllop och att jag får vara med.

Nu har jag berättat de större händelserna under de två månader som
gått. Det vardaglig livet lunkar på. Vi spelar trivselbridge 1-2 eftermiddagar
i veckan. Vi är 5 "gamla tanter" som träffas en gång i månaden och äter
gott och ventilerar vad som sker, nära och ute i världen. Jag har ju två pojkar
 bosatta i Göteborg och Stockholm. Stockholmaren ser jag rätt ofta.
Han hade sin pappa på äldreboende här i stan och vi fick ofta då besök.
Pappan (min ex-make) dog för en månad sedan. Det var en fin
begravning med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ja, det är vid
bröllop, dop och begravning som släkten samlas.
Jag tänder ett ljus för dem som inte är med oss längre.

Det blev ett långt inlägg, men så är det ju två månader sedan jag skrev
här i bloggen. I fortsättningen skall det bli oftare och kortare.
Jag har ju en hel kryssning att berätta om (kortfattat).

Fyra veckor - en liten resumé!

Är det någon som saknat mig?
Nu känns det bra att sätta mig vid datorn.
Jag har läst och känner mig lite
uppdaterad hur ni - mina följare haft och har
det.
Jag skall fatta mig kort -så sa alltid en morbror
när han skulle hålla tal - och jag kommer ihåg
att bror min och jag tog tiden hur länge han
talade. Ja, man ska inte bli långrandig så det så,
men lite vill jag skriva om vad som hänt de
senaste  veckorna.
Jag har varit sjuk och blivit botad med penicillin
Nu är det bara orken som skall komma tillbaka
Jag  har varit på begravning.
Herrns bror dog helt plötsligt i en hjärtattack. Det var mycket folk i kyrkan och

massor med blommor. Det var vackert, men min tanke var, att det hade blivit
mycket pengar till Barncancerfonden -  en önskan som stod i dödsannonsen.

  Jag har fyllt år och  det är ju roligt att bli uppvaktad

   Vi besökte min syster i Helsingborg och det stod rosor på

frukostbordet.

Klockan fem gick färjan till Helsingör och herrn hade beställt

bord till oss. Vi "turade",som vi säger i  Skåne.

Med andra ord åker man mellan Helsingborg och Helsingör

så många gånger man finner det trevligt. 

Restaurangen på Aurora har god mat. 

Jag blev bekant med en ny drink.

1 cl cointreau

2 cl Citron vodka.

8 cl tranbärsjuice 

Mycket gott!

 Ja, bättre födelsedag kan man inte ha.

Till det goda vinet åt vi stekt röding med hummersmör.

Vi åkte tåg till Helsingborg. Det kändes riktigt bra att

sitta och titta ut på snöyran. Jag gillar att åka tåg. När jag åker

bil - fast jag är passagerare - kopplar jag inte av och inte

kan man sitta och läsa heller.

Äntligen har jag köpt en ny almanacka. Jag har skrivit en massa

"komihåg-lappar" men nu är det ordentligt inskrivit.

Jag fick se att varje måndag så står det ett så kallat ordspråk.

Texten är nog den minsta jag sett, jag tog fram förstoringsglaset.

Där stod: " Att aldrig ångra det man gjort. Men det man inte gjort!

Oj, vad det är mycket som jag skulle ha gjort  - men det kommer

väl en morgondag.

  

En höstmånad!

När jag tittar
ut genom
mitt fönster
så ser jag
dessa höst-
färger mot
den klarblå
himlen - 
hoppas att 
nattfrosten
låter vänta
på sig så
löven får
sitta kvar.
Det är
härligt att ha den här utsikten till morron-teet. 
Det är några veckor sedan jag skrev här på bloggen. Nu känner jag att
det ska bli roligt att återgå till bloggandet. Jag välkomnar den vardag-
liga "lunken". Inga måsten och inga ställningstagande.

Det som hänt är att min ex-make dog. Han bodde på ett äldreboende
där han ramlade och fick ett lårbensbrott vilket opererades men han
kom inte upp igen och efter en vecka somnade han in.

Det skrivs så mycket negativt om hur äldre blir behandlade och det är
hemskt men jag har inget att anmärka på det boendet eller den vård
han fick i levets slutskede. Sonen, som flög hit från USA till begrav-
ningen sa att det boende och den vård som hans far fick här i Sverige
var endast förunnat de förmögna i USA.

Tyvärr får inte alla här bo som de vill och inte heller är omvårdnaden
den bästa alltid men det är ingen som far illa - hoppas jag.

Jag och min sambo fick fria händer att ordna med begravningen. 
Sonen var tacksam och tyckte allt var fint och i sitt tacktal sa han att
"far min hade visst fler vänner än jag har".  Vi var 35 som kom på
begravningen och minnesstunden, vilket var trevligt.
Men jag var lite förvånad att se personer som inte träffat honom de
senaste 10-15 åren.
Varför går man på begravningen när man inte hört av sig
medan han levde - inte ens ett telefonsamtal eller ett litet julkort.
Nu har sonen flugit hem och innan han åkte skrev han sin namnteck-
ning på tackkorten, som vi ska sända iväg.

Ett tack för fina blommor och pengar  
till fonder. Det hör ju till att hedra den
den bortgångne -  men vi skall nog 
tänka på att alla gamla och ensamma 
även ska bli ihågkomna medan de lever.

Ta hand om varandra!