Visar inlägg med etikett den gamla goda tiden.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett den gamla goda tiden.. Visa alla inlägg

söndag 20 februari 2011

På banan igen!

Mitt första inlägg gjorde jag den 24 febr. 2009 - tänk två år sedan.

Det har blivit en liten paus i bloggandet. Jag kände mig inte riktigt motiverad.
Varför - jo, det var det här med tiden.  Denna ocean av tid, som jag tyckte  jag hade varje morgon när jag vaknade - vart tog den vägen.
Det finns tidstjuvar läste jag i en tidning. Jag började fundera var mina fanns. Jag kom fram till att det var tekniken inklusive datorn. Inte saken utan allt omkring. Det skulle bli succé om en produkt kunde lämna garanti att den var fri från irritationsmoment, att den fungerar utan avbrott och den var möjlig att lära sig på kort tid. Kameror, mobiler, TV och ljudanläggningar,  listan kan bli lång.
Jag har tänkt mycket på TID de senaste veckorna. Jag kom på mig att titta på klockan i tid och otid och hade jag inte armbandsuret på mig så finns det klockor i varje rum. Klockan från 1700 - talet står stilla , symboliserar kanske att det inte var så bråttom förr. Jag har sorterat och tänkt efter vad jag vill ha min tid till. Mera om detta i nästa inlägg.
Nu fungerar datorn och blogger uppför sig som den ska vilket innebär att jag börjar blogga igen. Jag har sorterat alla mina bilder och lagt 3400 bilder i mappar. Jag vill ha bilder i bloggen och jag har laddat ner ett nytt bildprogram.
Min tanke var att jag skulle börja om med en ny blogg men jag vill vara Polargrevinnan och skriva huller om buller om allt möjligt. Så nu är det bara att sätta igång.
Bloggpausen har givit mig tid att läsa mera. Här är böckerna jag läst. Från och med nu ska det bli bättre balans mellan läsande och bloggande. Och jag vill läsa hos er och kommentera och känna att vi är bloggvänner.
Veckans ordspråk:
Det bästa sättet att spara tid är att använda den.


tisdag 20 oktober 2009

Alla har vi våra minnen!

I ett program på TV berättade en man att han tappat minnet.
Han visste inte vem han var och bad tv-tittarna att höra
av sig, om de kände igen honom och kunde ge någon
upplysning vem han var.
Att inte kunna minnas måste vara hemskt.
Minnen är ju en del av livet och bevis på att vi har levt.
På min promenad idag funderade jag på minnen,
och det första jag tänkte på och mindes vara mina röda skor.
När jag fyllde 7 år fick jag, röda lackskor med sleif, av
tant Mia, som periodvis var min fostermor och som
höll kontakten med mig.
Skorna var det finaste jag sett, jag minns hur det kändes
när jag öppnade paketet.
Jag fick lov att ha skorna på mig någon gång på sommaren,
(fyllde år i januari).Skorna skulle sparas till jag började skolan till hösten.

Då klämde de så förskräckligt och gjorde mig illa .Jag var blodig på hälen när jag gick från skolan.

De fina skorna på bilden liknar mina, men de har jag "stulit"
från Åsa mitt i världen.

På promenaden passerade jag "mitt hus".
Jag flyttade dit efter min skilsmässa och bodde i
detta vackra hus i 5 år.
Jag minns hur lycklig jag var när jag öppnade porten,
Jag minns att jag tänkte - hemma och inget bråk -
Bara jag och min yngste son.


Fortsatte promenaden och såg på alla äppleträd och
mindes och kunde känna doften, när jag hjälpte Far
med att linda in stora röda äpplen i silkespapper.
Äpplena togs sedan fram till jul.



Jul - ja då kom jag att tänka på när vi 4 syskon dansade runt granen,
som stod mitt i rummet med tända levande ljus.
Vi hade våra dockor mellan oss, så ringen blev så stor
att vi inte kom åt julgranen med sina levande ljus.

Ja, så här kan vi alla hålla på att minnas. Helst minns man allt som är
trevligt och roligt. Men även de sorgliga minnena måste få göra
sig påminda ibland, de tillhör också livet.
Nuet formar framtiden och kvarstår som minnen.
Förmodligen kommer vi att kalla nuet för
"den gamla goda tiden".
Något att grunna över.