Vad ska man göra när regnet öser ner. Visst ja, jag hade lovat mig själv att när det regnar ska frysen befrias från sitt islager. Jag har lånat bilden från Googles - vår frys var det mycket is i, men inte så mycket.
Skönt när det är gjort, det svåraste är att komma igång. Snart är det dags för att lägga in mera hjortkött. Vi har en bekant jägare som levererar till oss. Jag har ett bra system att hålla rätt på vad som är i frysen. Allt som läggs in numreras och skrivs in i en bok. Lättare att hitta ett nummer än skriva på paketen vad det innehåller. Det gäller bara att komma ihåg att stryka i boken så jag inte tror att jag har hjortstek och den är redan uppäten.
Regnet slutade att smattra på rutan .
En sista blick på mattan och så iväg.
Jag ska köpa en kudde. Grön som mattan.
Hoppas mitt färgsinne inte sviker mig -
det har hänt, men som tur är finns det "öppet köp".
Här ligger kudden i soffan - inte så tokigt tycker jag.
Dagen därpå mera regn. Passade på att påminna herrn om Misteln vi köpte i Hantverksboden i Sätrabrunn. Vi har nagelfarit varje affär som kan tänkas ha något som passar över tv´n. När bokhyllorna fick lämna plats för en större tv blev det ett tomt "hål". Och vad skulle passa där?Jag hade sett i någon tidskrift olika utstansade motiv i smide. Där är den, ropade jag, när jag såg denna misteln.
Tyvärr har jag slarvat bort kortet där det stod vem som tillverkat konstverket. Det får bli en utflykt till Sätra Brunn och ta reda på det.På eftermiddagen sken solen åter. Jag fick besök av ett av barnbarnen som var ledigt från skolan idag. Vi har suttit och pratat i flera timmar. Det blev mycket om valet. Hon är förstagångs väljare och tyckte att det är så svårt. När hon skulle gå till tåget gick vi förbi valstugorna och jag hjälpte henne att få några broschyrer Nu ska jag hem och läsa, sa hon när jag vinkade av henne.
I dag fick jag också hjälp av min sjukgymnast så jag kan vrida på huvét. Skönt - jag har i flera dagar känt mig som en hund i en brunn med locket på. Idag är locket avtaget.
När jag klagar
glömmer jag ofta de som har det värre,
men som aldrig beklagar sig.
Har de högre smärttröskel, högre toleransnivå
eller har de större förmåga
att se bortom det egna jaget.
Ja, det grunnar jag fortfarande på.
