I tre dagar har jag bott i skogbrynet i min sommarbostad. En dag hade jag påhälsning av sonen
och ett barnbarn. Sonen," stockholmaren" och hans familj har en liten stuga i närheten. Nu skulle de bara hämta en del saker innan de åker på semester. Jag kunde bo i stugan, men jag älskar min Polar. Ni som varit i en husvagn vet hur mysigt det kan vara. Allt har man inom räckhåll.Jag sover så gott där. Nu kvittrar inte fåglarna så att de väcker mig. Det var annat i våras.
Utanför husvagnen går en skogsväg. Det är en gammal väg som användes för flera hundra år sedan som kyrkoväg. Skogen runt om tillhör Svenska kyrkan. Varje morgon tog jag en promenad och gick och fantiserade hur det var att ha så lång väg till kyrkan, för till kyrkan var man ju tvungen att gå.
Är det inte långsamt, en fråga som jag får då och då. Nej, jag tror att vi alla skulle behöva vara lite ensamma ibland. Stanna upp, rå om sig själv, inget som stör, 3-4 dagar är lagom för mig.
Det är ju lite obekvämt - ingen el - ingen TV - ingen dator - men radio, böcker och korsord.
Skulle jag råka ut för lappsjuka, så finns ju mobilen. Men jag kan inte ladda batteriet så det blir inget prat i onödan.
Skulle jag råka ut för lappsjuka, så finns ju mobilen. Men jag kan inte ladda batteriet så det blir inget prat i onödan.
Visst är det skönt att komma hem igen, fast att jag har haft det bra, och det regnade bara på natten. Det smattrade bra på taket. Herrn bjöd på god middag, när jag kom hem. Han hade inte haft tråkigt, hade bara saknat mig lite. Han hade mest varit på golfbanan. Vad härligt att vi kan göra det som vi tycker om, alla intressen kan man inte dela.
Nästa inlägg blir hur det ser ut inne i Polaren. Orange, brunt och grönt. Hua, säger alla ni, som bara vill ha vitt. Men på 70-talet var det skarpa färger.
Ha det så bra, och ta vara på livet - det går inte i repris.
