I en stad gick en man omkring och förtalade stadens vise man.Lite senare ångrade han sig och gick till den vise mannen för att be om förlåtelse och sade att han skulle göra vad som helst för att gottgöra honom.
Den vise mannen begärde bara en sak - mannen skulle att ta en kudde och skära upp den och sprida fjädrarna för vinden.
Mannen blev fundersam men gjorde som han blev tillsagd och återvände sedan till den vise mannen.
”Är jag förlåten nu”?,frågade han.
" Gå först och samla ihop alla fjädrarna”,svarade den vise mannen.
” Men hur skulle det gå till? Vinden har ju redan spridit ut dem”
” Det är precis lika svårt att reparera den skada dina ord orsakat som att samla ihop fjädrarna”.
Den här berättelsen fann jag hos Yvonne som har bloggen http://skningen.wordpress.com/ och med hennes tillåtelse så har jag kopierat den. Jag fastnade för den här berättelse för att jag har råkat ut för förtal i och med jag tog ut skilsmässa. Det är helt ofattbart hur människor kan prata om det som de inte vet något om. Det var bittert när personer som räknades som vänner kunde ta all heder och ära ifrån mig och sen le och låtsas som ingenting när vi träffas. I motgångar visar det sig var de riktiga vännerna finns och dem är jag rädd om.
Jag tror att det är viktigt att tänka på vad man säger om personer - en fjäder blir fort en höna.
