Varför skriva om Mumindalen? Jo, det år 10 år sedanjag och
min son och hans fyra barn var där.
Korten här är avfotograferade från album.3 av barnbarnen var hemma hos oss i går.
Vi firade att han som sitter i min famn har fyllt 17 år.
Ungdomarna kom med tåg vid 12-tiden. Vid frågan om de
ätit frukost blev svaret: Nej, vi sov för länge och ville inte
missa tåget. Så det blev frukost som avslutades med tårta.
Vi spelade kort och tittade i album, något som vi nästan
alltid gör när vi träffas.
Kvällen avslutades med restaurangbesök, där alla valde vars
sin grillad biff med tillbehör.
Sen var det dags att ta tåget hem igen.
Det kändes tomt att komma hem.
Jag satt och tänkte på hur roligt vi hade det i Mumindalen.
Vi åkte båt dit och bodde två nätter på hotell.
Jag minns hur den nuvarande 17-åringen på frukosten fråga
om han fick äta vad han ville, så klart sa vi - gå och hämta .
Han kom med en stor tallrik frallor och en stor skål med vattenmelon.
Han gick att övertala att äta ägg och skinka också.
Hela dagen var vi i Mimindalen.
Flera teaterföreställningar var det, både på svenska och finska.
Ja, vilken dag det var och sedan väntade middag på hotellet,
som också hade en stor pool att roa sig i.
På morgon sade vi adjö till Mumindalen och derastrevliga invånare och en härlig båttur blev det hem.
Visst är det härligt med minnen, det tyckte ungdomarna
igår också. De saknar sin pappa och pratar ofta om honom.
MAN SLUTAR INTE ATT LEKA FÖR MAN BLIR GAMMAL.
MAN BLIR GAMMAL FÖR MAN SLUTAR LEKA.
Ha en bra lekfull vecka!
