Visar inlägg med etikett saknad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett saknad. Visa alla inlägg

tisdag 23 april 2013

Vi minns!

Det känns tungt idag - för
7 år sedan dog min son
Göran.
Han blev 48 år.
Vi är många som
saknar honom och
jag tänker på hans 4 barn,
mina barnbarn.
Hoppas han i sin
himmel ser att han
blivit morfar till tvilling-
pojkar. Göran var
mycket barnkär.
Vi tände ljus i Domkyrkan
i dag.
Göran du fattas oss.

måndag 23 april 2012

Pest eller kolera!

Vad är nu detta? Jo, i dagarna tre invaderades Stora Torget av "Världens Mat". Ost, korv, bakverk, godis och massor med färdiglagad mat att äta på stående fot. Livsfarligt att gå dit, sa min väninna. Inte för mig - det fanns inget som lockade mig.


 Inte ens engelsk fudge,
 Inte stora söta maränger med olika smaker,
 inte italienska delikatesser.
Det måste vara något fel på mig. Förra gången utställningen
gästade vår stad, kom jag hem med både det ena och det andra.
Mest ostar och godis.

Här är boven. Jag har fått detta plåster som skall ge mig smärtlindring. Och det gör det också - men ett av biverkningarna är illamående. Jag mådde illa hela förra veckan och var totalt ointresserad av mat. I lördags kändes det bättre.
Stundtals funderade jag om inte illamåendet var värre än smärtan i ryggen.
Pest eller kolera - vad väljer man. Nu känns det bättre. Doktorn vill att ja ska pröva plåstret i fyra veckor - två har snart gått.
Intet ont utan det har något gott med sig - jag går ner i vikt.
Är du nyfiken på detta läkemedel gå in här på dina mediciner där finns information. Norspan är narkotikaklassat och jag läste att plåstret hade
används till att röka pipa med och personen avled.
Mitt diskbråck lär inte försvinna och framtiden får väl visa om detta plåster är det bästa för mig - enligt doktorn så är det så.
Som ni förstår, så har det inte hänt så mycket i veckan som gått. Jag har inte haft lust till någonting.
Så särdeles trevlig har jag nog inte varit. Men min käre sambo är förstående, bland annat har han har lagat mat som jag tycker om. Nu i kväll mår jag inte illa och jag har inte ont - underbart.
Vi har spelat bridge på klubben i dag , resultatet kom för en stund sedan - vi kom trea - en överraskning - jag tyckte jag spelade dåligt.
 Allt är inte riktigt rosenrött - i dag är det 6 år sedan min son G dog. Det känns tungt. Men jag gläder mig att yngste sonen (stockholmaren) med fru kommer hem senare i kväll och i morgon  kommer tre av barnen till G hit och vi äter middag tillsammans." Barnen" är nitton- tjugoett- och tjugofyra år och det är roligt att vi kan komma tillsammans. Ibland kan det vara svårt att samsas om en dag.
Veckan har börjat bra, hoppas att fortsättningen blir lika.

måndag 8 november 2010

Två födelsedagar!


Det har varit en vacker novemberdag. Den 8:de november med 2 års mellanrum kom två pojkar till världen.Jag minns att det var vackra dagar precis som idag med lite frost på marken.
En av sönerna har jag pratat med idag och bestämt att vi firar hans födelsedag samtidigt som min i januari.


Vi åkte 4 mil till graven där den andra sonen ligger begravd. Det är snart 5 år sedan han dog.Tillsammans med två av hans barn - mina barnbarn - tände vi ljus och barnen hade en riktig födelsedagsbukett med sig. De saknar sin pappa och för mig är det värdefullt att vi tillsammans går till graven på hans födelsedag.


Ungdomarna följde med hem och vi åt middag tillsammans. Det kändes så bra när de satt och berättade om olika saker de hade gjort och att han var så snäll utom en gång. Deras Mamma är omgift och de har det bra tillsammans med nya "pappan" - men inte är han så rolig som pappa var - så avslutade de sin berättelse om pappa. När jag satt och tittade på T. så såg jag min son i yngre dar, det kändes lite vemodigt men samtidigt är jag glad att ha ett barnbarn som påminner mycket om min son.