Vi försökte att inte se allt elände men vissa bilder har etsat sig
fast i min hjärna. Kontrasten mellan alla ståtliga palats och
tempel och den fattigdom som finns i Indien går inte att beskriva.
Undrar vad pojken köpte för sedeln han fick?
motorcyklar finns.
om hur stor del av Indiens befolkning som är fattiga. Enligt regeringen (2009)
handlade det om cirka 300 miljoner.
En förklaring till den långsamma fattigdomsbekämpningen är Indiens
snabbt växande befolkning och att satsningen på skolor och hälsovård
inte räcker till.
En tredjedal av hushållen har inte toalett, samtidigt som 15 miljoner
i den växande medelklassen skaffar sig mobiltelefoner.
barnhem. Barnhemmet tar hand om "hittebarn", som lämnas utanför barnhemmet
och på järnvägsstationen.
Då blir det ett annat barnhem med inbyggd skola.
Det fanns barn som var psykiskt sjuka och även vuxna,
som inte kunde klara sig själva.
Barnhemmet är beroende av donationer och gåvor till verksamheten.

Vi som var där lämnade lite bidrag.
Vi som var där lämnade lite bidrag.
Barnen såg ut att ha det bra på hemmet.
Jag tänkte på att det skrivs mycket i tidningarna om att
en del barn i Sverige är fattiga. Ja, med våra mått mätt
är det så, man ska inte jämföra, men det är med ödmjukhet
jag tänker att det är skönt att vara född i Sverige.
Man måste inte var sik för att få ett mål mat, alla är välkomna.
Verksamheten bekostas även här med gåvor.
Man måste ha huvudbonad på sig i hela tempelområdet.
Vi fick låna gula skarvs och lämna skorna. Kan inte någon stjäla
skorna - en undran från oss. Förekommer aldrig, fick vi till svar.
Snart är det jul. Jag tänder ljusen och hoppas att alla barn
får mat och har tak över huvet.
