HÖSTGLÄDJE!

Det har varit flera soliga dagar veckan som gått.

Jag har promenerat mycket och jag dras nästan alltid ner mot Svartån. Vilka härliga höstfärger.

Det är inte så mycket rönnbär i år. Mycket rönnbär - sträng vinter - det stämde med förra vintern.

Lite bär i år - ja, jag önskar då inte så mycket snö som det var här i Mälardalen i fjol, kan alltid hoppas att bondekrönikan stämmer.
Snart har den gröna gräsmattan täckts av ett lager gula löv. Precis som det skall vara när vi är i mitten av oktober.

Kommer ni ihåg mina önskningar som jag hade för ett tag sedan.
En banal önskan att hitta skor som jag inte fick skoskav av. Tre par blev det. Jättesköna alla tre paren. Sandalerna blir skorna, som skall trampa på indisk mark. Om en månad reser vi. Så blev det promenadskor med tjock sula, jag går på moln och så ett par svarta så kallade stadsskor. Jag sneglade mycket på fina kängor med lite högre klack, men knäna gillar inte höga klackar - så det så. Plånboken är tunn nu, men jag hade tur med sandalerna, sådana reas till halva priset på hösten.

En önskan till har "slagit in". Herrns prover var bra, behandlingen har lyckats. Nya kontroller i dec. och mars. Men det känns lugnt.

En ny vecka i morgon. Ibland tycker jag att tiden går fortare än förr. Ja, det gäller att ta vara på den. Jag tycker inte att man måste göra så mycket, huvudsaken att man känner att tiden nyttjas till det man vill göra. Vi har fått ett nytt museum i ASEA:s gamla verkstadslokaler. Där ska jag tillbringa en halvdag. Jag har bestämt mig för att ofta krypa upp i fåtöljen och läsa. En hel hög med böcker väntar på mig. För mig är litteraturen som ett landskap, som jag kan vandra genom med glädje, ibland med sorg, ibland med vrede. Det viktiga är att den berör mig.

Och inte att förglömma - läsa och kommentera alla bloggar som jag missat. Tack alla ni som så flitigt kommenterar hos mig. Jag blir verkligen glad.

Hoppas att alla ni där ute i rymden får använda nästa veckans dagar till något som står på önskelistan inte bara en massa "måsten"

Fadderbarn

Idag har jag skickat julklapp till vårt fadderbarn.

Hon heter Helen hon är 12 år och bor i Rift Valley Province i Kenya.

Det är genom Barnfonden som vi betalar 200 kr i månaden.

Helen får för detta gå i skolan. Hennes föräldrar är skötsamma, men fattiga.

Det är tre år sedan vi blev erbjudna att hjälpa Helen med hennes skolgång.

Helen får hjälp att skriva brev till oss, det blir 3-4 brev om året.

Julklappen är pengar och förra julen hade hon köpt kläder till sig och en bror.

Fotot ovan är en avfotografering, vi fick det för ett år sedan.

Idag har jag hjälpt till att räkna pengarna i insamlingsbössorna
som Röda Korset har samlat in i går.
Det är fint att människor "offrar" några timmar och samlar in
pengar för Världens Barn.
Jag satt och tittade ikväll på Världens barn i världen. Ja, nog behövs det
pengar för att kunna göra livet bättre för många barn.

Det har varit en mulen och mörk dag idag. Vi har tröstat oss med att laga lite god mat
och en kaka till kaffet. Undrar hur det är med midjemåttet, det är
mätning i morgon - 3 veckor sedan sist.
Ny vecka i morgon, tiden går så fort - bevis på att man inte har tråkigt.
Ofta slås man av hur fort tiden går och att den går fortare ju äldre man blir.
Vi måste tänka på hur vi använder den oersättliga tiden -
den tid vi har fått oss tilldelad.
Något att grunna över.