REPORTAGE NR 5. Tigersafari.

Klockan sex på morgon lämnade vi vårt varma och goa hotellrum

för att i jeep bege oss ut i den den vilda naturen.Endast 10 grader varmt men solen började titta fram och

vi fick varma filtar att ha om hos.

Skulle vi få se någon tiger?

Färska tigerspår. Jeepen stod stilla i tjugo minuter.Vår guide sa att

det var en tiger rätt nära. Detta hördes på apornas tjatter.

Ja, närmare än så, kom vi inte någon vild tiger.

Men under fyra timmar i parken såg vi många olika djur. Turen gick

två timmar på morgonen och två på kvällen. Ett annat sällskap

hade sett en leopard som hade fångat en hjort. Hjortdjur fanns det

gott om. Så nog fanns det mat till rovdjuren.
Det fanns mycket fåglar, men de var svårfångade och ville inte

vara med på bild. Jo, den här ugglefamiljen satt lydigt stilla medan

vi fotograferade.

Krokodiler låg
så stilla i morgonsolen.

Schakaler smög sig fram i gräset.

Många olika hjortdjur vandrade omkring, ibland i stora flockar.

Det här djuret var blått och visst sällsynt. Namnet har jag glömt.

Det såg så fridfullt ut i där hjortar betade.

Olika sorters apor såg vi. De här aporna var grå och var rätt stora och

satt i träden.

Den här apan plockade något ätbart på marken.

Här var det visst bär att äta.

Visst hade det varit roligt att få se en tiger ute i naturen,

men det var en upplevelse i alla fall att åka omkring och se

så många vilda djur. Djuen är så vana vid jeeparna att de verkar

inte bry sig om oss.

På hotellet där vi övernattade var det en utställning av olika konstnärer.

Den här tigern var målad på

sidenduk. Mycket vacker och med den avslutar jag min

tigersafari - som i alla fall lämnade efter sig riktiga tass -spår.

Klicka på bilderna om ni vill se dem i större format.

REPORTAGE NR 4. Fattigdom.

En underbar bild, färgrik och med mycket vitaminer.
Men hur mycket frukt får den här tiggarpojken.
Vi försökte att inte se allt elände men vissa bilder har etsat sig
fast i min hjärna. Kontrasten mellan alla ståtliga palats och
tempel och den fattigdom som finns i Indien går inte att beskriva.
Undrar vad pojken köpte för sedeln han fick?


Vem är fattig i Indien? Bostäderna är ibland bara tält, men bilar och
motorcyklar finns.

Den här sortens" bostäder" såg vi mycket av. Det finns olika uppgifter

om hur stor del av Indiens befolkning som är fattiga. Enligt regeringen (2009)

handlade det om cirka 300 miljoner.

En förklaring till den långsamma fattigdomsbekämpningen är Indiens

snabbt växande befolkning och att satsningen på skolor och hälsovård

inte räcker till.

En tredjedal av hushållen har inte toalett, samtidigt som 15 miljoner

i den växande medelklassen skaffar sig mobiltelefoner.

Vår reseledare frågade om någon ville besöka ett av Moder Teresas

barnhem. Barnhemmet tar hand om "hittebarn", som lämnas utanför barnhemmet

och på järnvägsstationen.

Sex "änglar" tar hand om barnen, som stannar till skolåldern.

Då blir det ett annat barnhem med inbyggd skola.

Det fanns barn som var psykiskt sjuka och även vuxna,

som inte kunde klara sig själva.

Barnhemmet är beroende av donationer och gåvor till verksamheten.


Vi som var där lämnade lite bidrag.

Barnen såg ut att ha det bra på hemmet.

Jag tänkte på att det skrivs mycket i tidningarna om att

en del barn i Sverige är fattiga. Ja, med våra mått mätt

är det så, man ska inte jämföra, men det är med ödmjukhet

jag tänker att det är skönt att vara född i Sverige.

Skolundervisning.

Här är ett av världens största siktempel.

Av ideella personer lagas här mat till 4000 människor varje dag.
Man måste inte var sik för att få ett mål mat, alla är välkomna.

Här är köket, det var stora kittlar för matlagningen. Det är vegetarisk mat som lagas.

Verksamheten bekostas även här med gåvor.

De här pojkarna såg mätta och glad ut.

Man måste ha huvudbonad på sig i hela tempelområdet.

Vi fick låna gula skarvs och lämna skorna. Kan inte någon stjäla

skorna - en undran från oss. Förekommer aldrig, fick vi till svar.

På söndag tänder vi det andra ljuset i advent.

Snart är det jul. Jag tänder ljusen och hoppas att alla barn

får mat och har tak över huvet.

REPORTAGE NR 3. Amber Fort på elefant.

Här står elefanterna som skall ta oss upp till Amber fort.

Amber var huvudstad i Rajasthans till 1727. Det blev för lite plats och

Jaipur blev huvudstad.

I Amber finns Amber fort som ligger högt och dramatiskt på en

bergskam omgivet av vakttorn, varifrån man har en enastående

utsikt över Moata sjö.

Nu har vi fått en egen elefant . Man sitter inte bekvämt precis.

Men det är säkert bättre än att gå, fortet ligger rätt högt upp på berget.

Elefanterna går den här sträckan bara några timmar på förmiddagen.
Det blir för varmt och jobbigt för dem.

Flera elefanter var så här fint målade.



Här möter vi elefanter på väg ner för att hämta nya passagerare.
På återvägen från fortet åkte vi jeep.

Vilka fantastiska palats det fanns på området.

Nu får ni följa med in i palatset. Tänk att det här har varit bostad för
en härskare och hans hov och harem.

Påfågel såg vi ofta vid entréer.

Platsen hade sällan några dörrar, här hålls ting för öppen ridå.

Straffen, som kunde vara verkligt grymma, verkställdes framför

byggnaden.
Fina trädgårdar fanns mellan flera byggnaderna.

Vilka interiörer och vad påkostade.
Klicka på bilderna så ser du detaljerna bättre.

Här är det speglar infällda i marmorn.

Vilket 1700-tals hantverk, det är konst.

Underbart - vackert!

Tittut!
Här kunde haremsdamerna stå och se vad som hände ute på gården,

utan att själva bli sedda.

En Mogul kunde ha upp till tjugo hustru om han var riktigt rik .Oftats hade han

en favorit och det fanns fruar som han aldrig träffade. Äktenskapet att ingåtts

för att knyta vänskapliga kontakter med andra kungriken.

Indien bestod vid denna tid av flera kungadömen.

Fin utsikt över fortets domäner.

Ett palats med vatten på tre sidor.

Sista bilden vid Amber fort.

Nu har vi kommit ner i staden, och vi ska äta sen lunch.

Man äter orm i Indien. Inget som lockar oss.

Det blev en god lunch. Indisk mat var mycket god. Lite stark

ibland men vi vande oss efter någon dag.
Musikunderhållningen var lite entonig men en liten slant fick

han för sitt framförande. Det var säkert hans levebröd.

Ett palats till blev det (högst upp kunde haremsdamerna ta del i vad som skedde på gatan)

innan vi återvände till hotellet för att senare

besöka ett kollektiv som knöt mattor.

Och jag blev med matta.

Mer därom i nästa reportage.