Att glömma är kanske mänskligt!

Det har varit en underbar dag idag. Solsken och 22 grader.

Men den har gått i glömskans  tecken.  Det skulle vara intressant

att veta varför hjärnan inte ser till att vi kommer ihåg - i alla fall

det som är viktigt. Utomjordingarna har visst inte heller löst

problemet. Jag hoppas forskningen jobbar med det.

Hur har då glömskans dag varit? Det började i morse.

Klockan 10 infann jag mig hos min sjukgymnast, hon såg lite

förvånad ut när hon fick se mig. Inte så konstigt för det är

i morgon jag ska vara där. Hur kunde jag glömma det?

Jag har ätit lunch med 6 andra tanter. Vi har alla suttit i

Röda Korsets styrelse och träffas nu en gång i kvartalet.

Alla tog upp sin almanacka för att boka in nästa träff ,

utom jag som glömt min. Bestämde mig för att jag är ledig

den dagen som de flesta kunde träffas. Det är inte lätt att få

till en dag då vi  inte är upptagna med födelsedagar, kurser,

möten m.m.

När jag kom hem saknade jag påsen från apoteket.

Var kunde jag ha glömt den? Promenad till stan igen och

uppsökte tre affärer. Påsen var i den sista - tackar.

Innan jag började skriva det här letade jag efter ett långt

svart halsband. Det finns inte här. Kan jag ha glömt det i

hytten när jag provade kläder förra veckan?

Eller har jag glömt  det  någonstans när jag var i Skåne.

Det är inte något dyrt halsband men jag gillade det.

Tycker ni att jag ska söka för denna åkomma? Jag googlade

på glömska och fann det här. Nu inbillar jag mig inte att jag
lider av någon demenssjukdom. Jag spelade bridge igår och
vi kom trea med 58 % så då var det inget fel på minnet.
Kanske är det vissa dagar - tisdagar t.ex. Jag skall se hur det
blir nästa tisdag.

DATORTRUBBEL!

Seglarna har kommit hem i eftermiddag. När jag ser den här

bilden är det inte utan att jag önskar att jag varit med -

 lugnt och stilla i hamn.

Herrn är nöjd med sin vecka. Det är däremot inte jag.

I onsdags vägrade datorn att koppla ner så jag har varit utan dator.

Jag som hade så gott om tid och hade tänkt läsa och kommentera

bloggar, skriva inlägg, göra gratulationskort och börja med

att skriva mat- och motionsstatistik. (5kg som skall bort).

Herrn var efterlängtad av flera skäll. Jag saknar honom, det är

 tomt här hemma. Men så är han också en som fixar när saker

 inte fungerar, som till exempel datorn. Det var bara att ta ut

 batteriet och sätta dit det igen.

 Lätt som en plätt om man vet hur man ska göra.

Det åskade i dag och strömmen var borta ett tag.

Alla apparater med klockor blinkar och tid måste sättas in.

Skönt att jag slapp det för jag tycker det är så jobbigt och

svårt att komma ihåg alla turerna .

Ja, nu vet ni varför det inte kommit något livstecken ifrån mig.

Allt väl och nu får jag titta vad ni haft för er under den

gångna veckan.

Nät horisonten flyttar sig!

Den här boken av Bodil Jönsson fick jag
i present 2007 av min bror.
Jag har tagit fram den då och då och läst om den.
Robert Nyberg har gjort teckningar till varje
kapitel. Nu ligger boken åter på plats för läsning.
Boken handlar mycket om tid och hur vi använder
den. Hur ska jag finna en rytm och balans i livet
som passar just mig. Något som är lagom.
Jag tror att vi alla underskattar tidsandans
förändring, den går i en rasande hastighet även
även om vi alls inte märker den starka framfarten. Anpassar vi oss utan
att tänka efter vad som är bra eller dåligt?
 
Nu har Bodil Jönsson kommit ut med en ny bok.
När horisonten flyttar sig. Jag läste om boken
och den vill jag läsa.
I en intervju säger författare att likväl som
40-talisterna var de första tonåringarna, måste nu
samma generation lära sig ett nytt sätt att bli
äldre i realtid. För hur ska det annars gå? Inte kan
en och en halv grupp i arbetsför ålder försörja
tre och en halv. Hon för i sin bok en diskussion
om hur det var förr och hur ålderstrukturen
förändrats. Hon anser bland annat att
 ålderstrappan inte längre ser ut som en
 avsmalnad kon där åldringarna högst upp

står gråa och böjda över sina käppar.
Istället vill hon jämföra ålderstrappan med konstnären
Cecilia Torudds teckning där det åldrade paret
längst upp på pyramiden gränslar motorcykeln
och ger sig av: Äntligen frihet.
Bodil Jönsson är 67 år och professor i teknisk fysik och håller bland
annat 50 före-läsningar per år. Även om orken och minnet sviktar
när vi blir äldre, säger Bodil Jönsson,
så blir inte tankeförmågan i komplexa sammanhang nedsatt.
Den här boken vill jag nog diskutera när jag läst den.

Grå och regning måndagsmorgon!

Det är måndagsmorgon och mitt huvud

känns så tungt. Inte på grund av
kräftskivan i lördags. Något glas öl och
2 snapsar ger inga efterverkningar.
Nej, jag har så såååå ont i nacken och kan
inte röra huvét. Jag får komma till sjukgymnasten
i morgon. Hon "lirkar" och drar i halskotorna
och det brukar lindra. Vid röntgen konstaterades att
brosket mellan tre kotor var borta och det finns inget att göra åt det.
Som väl är hjälper värktabletter för det mesta - men inte idag.
Det är lite pessimistiskt på bloggarna idag. Den första jag fick upp i morse var
Oumberlige Peter där var det trist av många anledningar. Men inte kan väl

Nalle Phu  blivit skjuten?
Regnet smattrar på rutan och det är grått och trist ute. Vi hade tur i lördags

när vi blev bjudna på härliga kräftor från Hjälmaren.

Med ett kilopris på 300 kr måste man äta och suga ut så

mycket det går. Jag tycker att kräftor inte är värda sitt pris och

föredrar nog havskräftor eller varför inte färska räkor.

Men det är något visst med kräftkalas. Lyktor som ger en viss

stämning. Här hade de använt julgransbelysningen.

Utifrån såg det verkligt festligt ut. Det var kyligt så vädret

inbjöd inte till dans på bryggan.

Nu ligger en ny vecka framför oss. Jag är gräsänka (varför heter det så)

Herrn är ute och seglar hela veckan. Det är fyra kompisar som hyrt

båt. För min del är det slutseglat. Det är inte alltid lugnt på

havet och när seglet revas åker man som en jojo upp och ner,

verkligen inget får min rygg och nacke. Som kuttersmycke

har jag inte heller någon funktion.

Det har nästan blivit lunchdags. Telefonen ringer i ett.

Många förslag på aktiviteter om jag skulle känna mig ensam.

Jag har inget emot att vara ensam några dagar. Idag ska jag

bara vara.



En liten avstickare på väg söderut.

Kalmar Slott är en symbol för Kalmar.

Slottet bär en historia med storpolitik. hovintriger, stormningar

och våldsamma krig.

Idag är slottet en folklig och i allra högsta grad levande plats. 

Följ med mig cirka 500 år bakåt i tiden. Vi är välkomna -

bron över vallgraven är nedfälld och flaggorna är hissade.



Det är ett tjockt valv innan vi når borggården.

Vi går direkt till Riddarsalen som har ett tak helt intakt.

Johan III har anlitat skickliga hantverkare från Italien och

Frankrike.

Vi är bjudna på gästabud. Hoppas att påfågeln endast är

bordsdekoration - den kan inte smaka gott.

Svan vill jag inte heller äta. Det är brukligt att man äter i flera timmar.

Något gott blir vi nog bjudna på. Kanske helstekt gris eller hare.



Det är gott om sovrum men jag tror att vi föredrar våra egna sängar

och lämnar slottet.

Som ni förstår så fanns det mycket att se i Slottet och ni som är

 historiskt intresserade kan gå in här och läsa.

På vår resa söderut övernattade vi i Kalmar. Slottshotellet var en

stor villa som gjorts om till hotell med små mysiga rum och med en

härlig frukost som kunde ätas i en lummig trädgård.

Hotellet kan vi rekommendera och vi betalade - enl. hotellet-

budgetpris. Vi tyckte vi bodde kungligt.

Nu har det regnat i 7 timmar. Synd om alla som  måste av en eller 

annan anledning bege sig ut. Lite bättre väder önskar vi oss

i morgon kväll. Då är det kräftskiva hos goda vänner.

Hoppas att ni alla där ute får en trevlig helg - med eller utan

En diskuterad konserv.

 I morgon är det surströmmings-premiär.
Vi får vänta 2 veckor innan vi får smaka
årets skörd. Goda vänner ställer då till kalas.
Jag har lärt mig att tycka om denna omtalade
fisk. Visst luktar den konstigt men det är
bara de första minuterna, sen har man vant
sig vid doften.
Visste du att surströmmingen kom till av
misstag?
Under Gustav Vasas konflikt med Lûbeck och
Hansan (1520-1530) ströps salttillförseln till
Sverige.Därmed blev det ingen insaltning av strömmingen för vinterbehov.
Resultat: surströmming. Det läste jag här.

Jag äter den så här på tunnbröd med
mandelpotatis, lök och tomater.
Riktigt gott. Men det är lite jobbigt att
rensa fisken tycker jag. 4 st brukar jag
orka med - men observera det sker
endast en gång om året.

Hur många av er kära bloggvänner tycker som jag?

Ni föredrar kanske kräftor, Det ska vi äta
på lördag, mer om det då.

Bilderna har jag lånat från Google.

Hej! Slut på pausen och nu är jag bloggsugen!

Tänk vad en sommarmånad går fort. Det är nästan en månad sedan jag gjorde ett inlägg.
Jag har suttit och funderat på vad jag ska skriva. En månads sammandrag - det går ju inte.
Jag tror jag börjar där jag slutade - min bortkomna kamera. Den är fortfarande försvunnen.
Allt kommer tillbaka om det inte är stulet, sa alltid mormor.
Men inte kan man vara utan kamera så här mitt i sommaren. Vi köpte en ny, eller rättare sagt, herrn köpte en ny och den är vår, säger han. Men min gamla var mycket lättare och det var bara att trycka och det blev, med mina mått mätt, hyggliga bilder. Men visst blir det fina foton med den nya - om jag ställer in den rätt och har sett varifrån ljuset, solen m.m. kommer. Zooma, så där lagom, det är en konst att få till det rätt.
Det har blivit många foton och några kommer in i bloggen så småningom.
Vi har farit omkring i södra Sverige några veckor. Som vanligt är det släkt att besöka, men i år har vi
åkt till platser som vi inte varit på förrut.Ystad till exempel.

Härligt att strosa runt i gamla kvarter.

Vi har haft tur med vädret under våra bilfärder.

Vi har suttit ute och ätit lunch eller fikat och ibland letade vi efter skugga.

Jag tror att skrivandet får räcka för idag. Nu skall jag läsa vad ni

kära bloggvänner har haft för er den senaste månaden. Det tar väl

några kvällar, många av er har varit flitiga med bloggandet.

Sommar - dags för en liten paus!

Hjälp jag hittar inte min kamera.
Jag skulle fota vår balkong.
Troligvis har jag glömt den på
landet. Vi gjorde en avstickare
dit förra veckan. Sonen var där och
han ringde och ville vi skulle
komma dit - det är bara 7 mil - det
var så tomt utan barnen och det är gott

om plats. Så var det inte förr. Det var då jag köpte min Polar

och hade egen kuppe. Barnen har blivit tonåringar med flick-

och pojkvänner. Nästa vecka skall vi vara tillsammans några

dagar- så är det sagt och jag hoppas att det blir så.

Jag jag plockat fram ett foto sen i fjol - i brist på nytaget, men det

ser nästan lika dant ut i år. Det är ängar omväxlande med

skog och vi går en rundtur på cirka en och halv timme.

Vackert och tyst - i skogen hörs fågelkvitter och när vi går

vid ängarna är det lärkor och vipor som hörs.

Det finns badsjö cirka en halvtimmes cykelväg bort och när vädret

tillåter är ungdomarna där. Jag föredrar solstolen och en bok.

Något som alltid är sig likt är myggen som kommer framåt

kvällen, men man lär sig leva med dem och att vara inkletad

med myggolja.

Den här mackapären hittade jag hos Prylsmart.

En myggdammsugare. Kanske något att pröva.

När jag om några dagar åker ut på landet så blir det inga inlägg.

Där är det datorfritt och det gäller alla, för så har vi kommit

överens.

Men det finns ju mindre saker som jag misstänkter kommer att

finnas. Tiden står inte stilla.

Ha det bra alla bloggvänner - vi ses någon gång.

Violer till Mor!

Violer till mor som skulle ha fyllt 99 år idag om hon levt.

När hon fyllde 35 år  fick hon en skiva av Bertil Boo

 av sina syskon och den spelades flera gånger några dagar.

  Sen gick den i kras. Jag tappade den i golvet.

Mor grät och det gjorde jag med för jag fick en riktig örfil.

Det kom aldrig någon ny skiva i huset men varje gång

"Violer från mor" spelades i radio - och det var rätt ofta -

hojtade mor till oss barn att vi skulle vara tysta och så satte

hon sig ner och lyssnade.

Varför köpte jag aldrig den här skivan till henne ?

Kanske för att det inte var något fint minne.

Skivan spelades i radio för ett tag sedan, det är 55 år sedan

den spelades in. Jag minns än i dag  hur olycklig jag kände mig

när jag stirrade ner på bitarna på golvet. Jag fick egentligen

inte röra grammofonen - den och de få  skivorna vi hade

 skulle behandlas varsamt.

Mor är begravd i Helsingborg så det blir inga blommor från

mig i år. Jag tänder ett ljus i Domkyrkan.

Så här har jag haft det ...........

Det är nästa 2 veckor sedan jag gjorde något inlägg.
Vad har jag varit sysselsatt med?
Jag sammanfattar det med
orden - dragspel, mycket dragspel - köttbullar, många köttbullar-
sill i alla de sorter och janssons frestelse i stora lass.
Det bästa av allt - massor med trevnad tillsammans med
bonussonen och Smörgåsbandet - våra USA-gäster.
Jag börjar med dragspelsmässan i Ransäter. Det blev inget Världsrekord

med antalet 1000 dragspelare men med 776 stycken i regn och paraplyer.

En stor publik stod och lyssnade och Jeanne (vår gäst) och några

andra såg till att alla höll humöret uppe.

Ransäter har ett museum där Walter Ericsson har ett eget rum.

Han var född New York men betraktade sig som svensk och
spelade ofta i Sverige.

 Han avled i cancer 1993 och nu har hans dotter Jeanne fört

traditionen vidare och har spelat på Ransäter för fjärde året i rad.

Trots regnskurar så spelades det hela kvällen. Här spelar

Smörgåsbandet - Jeanne ,Chad och Wayne  heter de.

På lördagen var det vackert väder och då spelades det

överallt. Det här hittade jag på You Tube.

Smörgåsbandet och The Swedish Cult Band.

Vi åkte tillbaks på lördagskvällen till Karlstad där vi hade hotellrum.

Kvällen innan hade vi träffat mitt barnbarn och tittat på hennes

lägenhet och suttit på hennes fina balkong och skålat i skumpa.

Vi gick ut och åt och det var en härlig kväll. Det var midnatt när vi

kom åter till hotellet.

Smörgåsbandet kom till Västerås i söndags och vi hade

tillsamman med vänner ordnat med fest. Vännerna lånade ut sin

underbara sommarstuga. Jeanne kallar det Paradiset och skyndade
att ta av sig skorna och sprang barfota i gräset hela kvällen. 

Maten hade vi ordnat och ni vet ju vad.

Det blev många snapsvisor och nu har vi lärt ut några

som Smörgåsbandet kan spela och sjunga på nästa

Skandinavia träff i New York.

Efter middagen blev det spel och dans på bryggan.

Det blev video-inspelat och läggs in på You Tube när de

kommer hem. Först ska de åka till Åland och spela på någon

mässa i dagarna tre.

Skymningen kommer så sakta och dragspelarna spelar sin

sista gånglåt för att sedan följa med oss och inkvarteras.

Bonussonen Denny - tredje framifrån - är barndomskamrat till

Jeanne och de har spelat mycket ihop. Det är några mil

mellan Florida och New York så det blir bara några gånger

per år som de träffas. För Denny var det, säger han, en upplevelse

att få spela tillsammans i Ransäter och sedan i Paradiset.

En liten trudelutt till - om ni vill lyssna.Det är ett glatt gäng.

Jag har nog lyssnat färdigt på dragspelsmusik -

I alla fall till nästa år.

Det har varit roligt att få göra Smörgåsbandets bekantskap.
När vi skildes blev det - See you later next year.
De är välkomna.
Det har varit jobbiga veckor. Det känns om vi inte har
varit ensamma på länge och när vi varit det, har vi lagat mat.
Vi har haft mycket gäster men nu har Denny åkt tillbaks
 till Florida. Han har delat sin tid med oss, sin far och
 Smörgåsbandet.
Idag har vi städat och jag känner mig riktigt fri och kan
göra vad jag vill. Bloggning så klart och sen måste jag se
vad ni kära bloggvänner hittat på.
Tack för all kommentarer - härligt att ha er där ute
i rymden.
Några egna klokord blir det idag.
Lev gärna livet
men lev inte livet av dig -
tag det lite lugnare.
Du har bara en rygg
och den kan göra sig påmind.

Det är nog svårt att komma upp i en hängmatta,
men visst ser det skönt ut.

Gäster från Amerika!

4 juli idag - Amerikas nationaldag
och vi hälsar Denny välkommen
till Sverige. Det är ett år sedan vi sågs
och mycket har hänt sedan sist.
Men det är som om vi skildes igår.
Så här skrev jag förra året.
Det blev inte av att vi gästade honom i Florida, men det går fler tåg -
 fel - flyg måste det ju bli.


På torsdag kommer tre till från
New York och gör en snabb-visit
för att sedan resa till Ransäter i
Värmland.
Där skall minst 1000 dragspelare
från hela världen samlas för att
komma in i Guiness World Record
book.Läs här.
Vi är väl inte riktiga fans till
dragspelsmusik men när vi nu har
gäster som skall deltaga, så är det klart att vi åker dit.
Samtidigt passar vi på att hälsa på mitt barnbarn som flyttat till
Karlstad. Vi stannar där över natten och det ska bli trevligt att se
hennes och sambons lägenhet.
På söndag kommer hela gänget tillbaka hit och det ska bli janssons
och köttbullar. Våra gäster är nämligen barn till svenskamerikaner
och minns sina föräldrars svenska mat, som de inte kan laga.
Vi ska vara hos goda vänner på landet och kanske spelandet
fortsätter - om de orkar efter 3 dagars spelande.
Som ni förstår blir det inte mycket tid över till bloggande.
Men någon sen timme kanske det blir lite läsande hos er trogna
bloggvänner. Jag är ju nattuggla.

Någon gång ska bli den första ........

Nej, jag har inte börjat i
golfskola på gamla dar.
Vad jag däremot har gjort, är
att jag har gått med på golfbanan.
Om det är någon som inte vet det
så består en golfbana av 18 hål och
i dessa hål skall en pytteliten boll -
medelst olika  klubbor och med så
få slag som möjligt - placeras.
Jag har aldrig varit på en golfbana
men idag bestämde jag mig att gå med
i 9 hål vilket innebär cirka en halv mil.
Jag har lärt mig en del nya ord och att
det är rätt svårt att få bollen att gå dit
man vill. Och ibland får man leta i buskar
och snår när inte bollen behagar landa på
banan. Man måste vara alldeles tyst när
spelaren koncentrerar sig.

Jag kunde nästan gissa vad herrn tänkte ibland.

Samtidigt som vi gick
 banan gick
 barnbarnet Johan på
golfkurs så att han
 sen kan spela
 med morfar.
Visst hade det varit
 roligt att kunna
 spela men med mina
nackbesvär är det omöjligt.
Det är inte sista gången
 jag går med på banan.
Det kan kanske bli 18 hål nästa gång.

Vilken härlig vecka det har varit. Vi har suttit på balkongen

på kvällarna utan att jag behövt ta på koftan.

Sensationellt eftersom jag alltid fryser.

Jag har plockat min första mogna tomat och den smakade -

ja, som tomater ska smaka. Jag har satt gräslök,persilja,

timjan och rosmarin. Härligt att ha att plocka till

sommarsalladen.