STORSTADSVÅR!

Jag bor i en storstad och hur hämtar jag mina

vårförnimmelser!

Det första som märks är att trottoarerna är sopade,

inget grus, det känns mjukt under fötterna.

Blomsterhandeln har flyttat ut blommorna,

penseer, pelargoner, bellis m. fl. blommor.

Men det är för tidigt att sätta blommor på balkongen

0m man inte har den inglasad, vilket vi inte har.

Det är mycket vatten i ån, även det ett vårtecken.

Jag gick ner till Svartån och gav änderna lite bröd.

Det var mest hanar, honorna ligger kanske redan

och ruvar på äggen.

Vi har en fin liten botanisk trädgård, som jag besöker

med någon månads mellanrum. Där kan man följa

växtligheten. Idag var det inte så mycket att

titta på och den fina flickstatyn står torrskodd.

Det är vatten i dammen på sommaren.

Växten uppe i högra hörnet heter bitterskråp,

spännande att se hur den ser ut om en månad.

Ett riktigt vårtecken, dock inte i stan. Bilden är tagen på landet.
Sångsvanar raster ute på ängen för att sedan ge sig
vidare norrut.

Det har blivit midnatt och jag kryper snart till kojs.
Jag är lite av en nattuggla. Jag behöver inte gå upp i ottan,
så jag har inte så bråttom i säng,
om jag inte har bestämt mig för en läsafton .
Dikter tycker jag om att läsa på kvällen.
En kort dikt kan säga så mycket och ge eftertanke.
Som Stig Dagermans dikt:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ,
endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Min stad

Följ med på en promenad i min stad.

Svartån slingrar sig genom stan. Idag är det vackert väder men det är kallt
Ån ligger alldeles blank. Jag står på Apotekarbron och får

ett fint höstfoto.

Nu går jag längs ån och tittar på min önskebostad.

Det finns flera charmiga hus längs åkanten. Vem som hyr dem vet jag inte,

men det sägs att det är mest s.k. kulturarbetare som bor där.

Det är nog ingen ide att försöka att bli konstnär, saknar ådran.

Jag promenerar tillbaks till "stan".

En riktigt högt hus har byggs och det heter

så klart Skrapan.

Kontrasten är stor när man kommer från

den äldre bebyggelsen,




Staden ligger vid Mälaren.

Lillåudden är namnet där en exklusiv

stadsdel har börjat byggas.

Insatserna är 2½ miljon till

5 miljoner.

Det går en gångbro över till Lillåudden .
Bilarna får åka runt, och bil måste man ha. Det finns inga
bussförbindelser och det är långt till affären.
Men det är ju sjöutsikt - i alla fall för en del.
Jag har ingen dröm att bo på Lillåudden med sjöutsikt.
Jag vill ha å-utsikt.

Hu, vad kyligt det är idag. Jag går i sakta mak hem över bron.

Visst kan livet liknas vid en bro som vi måste gå över.
Vi går hela tiden mot det okända utan att äga morgondagen.
Men hur skulle det vara, om vi kunde se in i framtiden.
Något att grunna över.