Violer till mor som skulle ha fyllt 99 år idag om hon levt.
När hon fyllde 35 år fick hon en skiva av Bertil Boo
av sina syskon och den spelades flera gånger några dagar.
Sen gick den i kras. Jag tappade den i golvet.
Mor grät och det gjorde jag med för jag fick en riktig örfil.
Det kom aldrig någon ny skiva i huset men varje gång
"Violer från mor" spelades i radio - och det var rätt ofta -
hojtade mor till oss barn att vi skulle vara tysta och så satte
hon sig ner och lyssnade.
Varför köpte jag aldrig den här skivan till henne ?
Kanske för att det inte var något fint minne.
Skivan spelades i radio för ett tag sedan, det är 55 år sedan
den spelades in. Jag minns än i dag hur olycklig jag kände mig
när jag stirrade ner på bitarna på golvet. Jag fick egentligen
inte röra grammofonen - den och de få skivorna vi hade
skulle behandlas varsamt.
Mor är begravd i Helsingborg så det blir inga blommor från
mig i år. Jag tänder ett ljus i Domkyrkan.
Min mammas älsklingslåt var Stardust. Jag frågade aldrig men det var kanske de pappa och hon dansade till när de träffades. En av mina pappas mostrar älskade Räkna de lyckliga stunderna blott. Jag fick en gång en solur på en marmorskiva av henne med den texten på. Vilka minnen....:-)
SvaraRaderaVilka minnen...själv har jag faktiskt sjungit ihop med Bertil Boo en gång, jag var väl kanske tio år...Vi bodde i en liten landsortshåla, han i närheten, jag var med i barnkyrkokören och vi sjöng tillsammans i kyrkan kommer jag ihåg. Besvikelsen över att han såg ut som en helt vanlig gubbe var nog större än lyckan att få sjunga ihop med en kändis...
SvaraRaderaTack för namnförslaget!! Ska ta upp det på familjerådet inför premiärturen.
Kram kram
Jag tror att de flesta av oss har ett minne av en tappad stenkaka. Det oåterkalleliga klirret i golvet och skivan åt förgängelsen. En örfil på det och det kan knappast gjort saken bättre.
SvaraRaderaMånskenspromenad var min mammas låt, bland många andra. Den tidens romantik. På något sätt tycker jag jag kommit min mamma närmare i tanke och försoning med åren. Inte blir det ju svårare när jag möter hennes blick i spegeln, speciellt på morgnarna.
Fin tanke!
SvaraRaderaJa, när man ser tillbaks är det mycket man skulle vilja ha ogjort men det finns också mycket som är vackert att minnas!
Hej Viola!
SvaraRaderaSå glad jag blev när jag fick se att du hittat min blogg. Det har blivit lite glest med inlägg ett tag nu i sommar, men jag hoppas det blir bättre med tid till hösten, när allt annat har lugnat ner sig.
Har suttit en stund och läst i din blogg och jag kände mig som "hemma" med en gång. Dragspel och stenkakor väcker så många barndomsminnen. Härligt!
Jag kommer snart tillbaks till din blogg och jag önskar dig en fin vecka!
Kram från Äppelblomman
http://skogsvandring.blogspot.com
Bitter ljuva minnen, så kan det vara ibland. Tänk vad en låt kan sätta fart på våra minnen.
SvaraRaderaHörde en låt med Eros Ramazzotti i bilen och direkt tänket jag på min bästa vän som inte finns i livet längre. Det spelar ingen roll vilken låt, bara det är han som sjunger.
Tack för ditt besök på min blogg. Den lilla utflykten blev bra, fast så sen, att den utökades med mina 2 döttrar, vilket bara var trevligt. :)
Kramis!
Oh, en liten mamma som skulle ha fyllt så många år.....det måste kännas bra att kunna tända ett ljus för henne, hon ser det nog.
SvaraRaderaJaa, dom små mammorna....
Agneta kram
Då var Violer från mor verkligen "hennes låt":)
SvaraRaderaKram
Musik är verkligen minnen. Mammor är något speciellt. Min försvann alldeles för tidigt och jag "pratar" med henne ibland och tror nog att hon följer de barnbarn och barnbarnsbarn hon aldrig fick träffa.
SvaraRadera