måndag 31 januari 2011

BESLUT och BLOGGPAUS!



Tack alla för era kommentarer på mitt senaste inlägg.
Många av er är tror att det kan vara komplicerat att
hyra gemensam villa en hel månad.
Ni resonerar ungefär som jag har gjort.
Vi har kommit till den slutsatsen att vi vill inte vara med.
Ulla skrev så här: "det tål att tänka på för resultatet
måste vara värt insatsen".
 Spanien i november kan vara som sensommar men inte så varmt. Jag vill promenera längs stranden i baddräkt.
Som på bilden som är tagen i Tunisien i september.
Vintern 2012 vill vi bo 1-2 månader någonstans där det är varmt. Vi har inte obegränsade resurser så någon mer resa än till Österike blir det inte i år.
Det kan vara så att någon tycker vi "sviker". Nu behöver jag inte ta ställning till om jag vill bo kollektivt tillsammans med vännerna. Tankarna på en längre vintersemester har vi haft länge. Det fordrar planering. Både sambon och jag har bundit upp oss med göromål som måste avslutas.
Ja det återstår  att se om det blir som vi tänkt.
Mycket kan hända på ett år. Jag träffade en bekant på stan i lördags. Hon var så missmodig  och tyckte livet var trist.
Du får väl göra något roligt, tyckte jag. Jag har slutat  att planera något, jag blir bara besviken, sa hon.  Hon undrade hur det var med min sambo. Han är frisk nu, sa jag, och resan vi fick ställa in i maj förra året gör vi i år. Men tänk om cancern dyker upp någon annanstans, sa hon.  Ja, vad svarar man på sånt. Med hennes inställning till livet kan det inte bli annat än trist.

Jag har även  gått och funderat på mitt bloggande. Det är snart två år sedan jag började. I min vildaste fantasi kunde jag inte föreställa mig att jag 2 år senare skulle sitta här och skriva. Jag skulle bara pröva och se om jag kunde.
Det har varit riktigt roligt och jag tycker så fortfarande. Just nu har jag så mycket annat som jag vill och skall göra.
Min dator beter sig konstigt (den är rätt ny) och skall lämnas för service eller reparation. Jag passar nu på att ta en paus.
Hur länge vet jag inte. Kanske ska jag börja en ny blogg. Min Polar skall jag kanske skrota till våren och då är jag inte någon Polargrevinna längre. Ja, det är många frågetecken runt mig just nu.
Men ni ska inte tro att ni blir av med mig så lätt. Bloggläsning hör till mina sena kvällsvanor och  jag kan ta mig tid att säga hej, hemskt mycket hej.

                                           
                         BEGRÄNSNINGARNA FINNS I REGEL BARA I VÅRT SINNE

söndag 30 januari 2011

Vill - vlll inte!

   På tjejmiddagen i torsdags kom ett återkommande ämne upp.
Ska vi gemensamt hyra en villa i Spanien en månad. Förslagsvis i november.
Vi är 5 par som är nära vänner och har känt varandra i 40-30 år.
För ett av paren är det inte aktuellt på grund av sjukdom.
Nu hör det till saken att männen har pratat om detta när de träffas
och spelar bridge. Och nu skulle vi diskutera vad vi tyckte,
två av oss är riktigt entusiastiska - en ville tänka på det och jag
vet inte vad jag vill. För att projektet skall bli av måste vi vara
 minst 3 par som gillar iden, detta för att det ska bli ekonomisk acceptabelt.
Detta är bara ett exempel på villor som går att hyra.
4 sovrum med var sitt badrum. (vilken lyx).
Vardagsrummet ser  ut att hysa många personer.
Och här är köket. Ser ut som om man inte har någon gemensam frukost.
Det är här mina funderingar kommer.
Jag har svårt med stök omkring mig på frukosten och vad ska vi
äta. Vi måste ha någon gemensam matkassa.
 Ska vi alltid äta tillsammans, när - var- hur?
Kan vi hålla sams? Låter kanske konstigt, vi är vuxna människor.
Jag utgår från mig själv - jag vet hur jag är - jag går hellre undan
än bråkar och med kanske otrivsel inombords.
Alla har vi våra egenheter och jag tror mig känna mina
kära vänner rätt bra. Står vi ut med varandra så här tätt inpå?
Jag tror inte att männen tänker så här. (Jag kan ha fel). 
Jag har låtit påskina lite av mina funderingar till en av väninnorna.
Vi har dock inte gått närmare in på detta.
Nu ska jag prata igenom mina funderingar med herrn och
få hans syn på detta.
Det praktiska löser sig, det är jag övertygad om.
Villan som jag visar är bara ett exempel på vad som skulle passa oss.

Ja, det här är vad jag går och funderar på så här på söndagsförmiddagen.
Efter lunch skall jag åka och hälsa på en släkting på ett äldre- boende
och min käre sambo skall gå på bio med barnbarnet, som fick det
i julklapp.

GÖR SAKER FÖR LUSTEN OCH GLÄDJENS SKULL!

torsdag 27 januari 2011

Smycken.



Det fanns en tid då jag tyckte att höjden av lycka var att äga det här armbandet.
Vi var 10 medarbetare på firman där jag arbetade, både tjejer och killar.
Vi bildade en guldklubb. Idén fick vi av en av våra kunder som var återförsäljare i guld- och juvel-branschen. Under ett år betalade vi varje månad 100 kronor till
"guldkassan". Varje månad lottades ut vem som skulle få köpa guld. Jag kom som nr 10 och valet blev armbandet. Det hörde till saken att vi hade cirka 40 % rabatt.
I dag kostar armbandet omkring  tio tusen.  Men jag använder det inte så mycket idag.
 Det finns så många roliga smycken idag som inte kostar så mycket.
Jag gillar de här armbanden som  jag fått i present och 
 önskar mig ett långt halsband också.
Snö of Sweden heter företaget som gör smyckena.
Lena Jonsson Näslund bildade företaget 2002 och har  17 anställda i Sverige
och 100 i Kina där tillverkningen sker..
Hennes smycken säljes i ca 300 butiker i Sverige och  flera länder i Europa.
Lena blev vald till 2010 års företagare.
En duktig och företagsam tjej. Hon började med att sälja kuddar av
tyger från Kina men sadlade om och gjorde en smycke kollektion.
Hon träffade duktiga säljare och på den vägen är det.
Nu har hon egen fabrik i Kina.
Det som jag tycker är så charmigt med hennes smycken är materialet,
som är sötvattenspärlor, halvädelstenar och kristaller.

Jag skall väl tala om för er  att jag mår riktigt bra. Den där kräksjukan
var en pärs en veckas illamående. Inget ont utan det har något gott med
sig , sägs det. Jag har gått ner i vikt och  det gör inget om aptiten låter
dröja lite. Vill inte ha kilona tillbaks.
I morgon är det tjejmiddag - 5 tanter som äter, dricker och pratar.
En gång i månaden träffas vi - trevligt.
Ha det så bra alla bloggvänner. En del av er har det jobbigt
på olika vis, men vi får tro att allt kan bli bättre.

TALA INTE MED MIG OM SVÅRIGHETERNA
TALA MED MIG OM MÖLIGHETERNA.

lördag 22 januari 2011

Det blev inte som jag tänkt!


Jag har inte varit synlig här på bloggen på ett tag.
Inte har jag kommenterat hos er heller - mina trogna bloggvänner.
Gått upp i rök - kanske någon undrat.
Nej, det har sina naturliga förklaringar.
Angående bilden här så fann jag den i en portugisisk tidning,
och artikeln handlade om vad som händer med människor när
de blir förälskade och blir man försmådd vill man gå upp i rök,
och ingen  rök utan eld.
Tjusig bild som passade in i min tankegång.

Vad är då som hänt sedan jag skrev sist?
Lördagen var vad vi kallar "vår egen weekend". Vi lagade god mat, tittade på TV och på inspelade
program som vi inte hunnit med. Också på" Stjärnorna på slottet" som vi gillar.

Det här spelet fick vi i julklapp och vi spelade det
ett par gånger.
Man trycker på en knapp och spelet väljer fråga - det är 4 alternativ att välja på och svarar man rätt plingar det till och det blir poäng.
Ibland spelade vi en timme och ibland bestämde vi - först till 10
Sammanlagt blev det oavgjort.

Ja, så var det måndag och tisdag som vi gungade på böljan den blå eller rättare sagt grå för det var mycket isflak. Bridgetävling var det förstås. Det gick inget bra.
Jag var visst inte riktigt vaken och gjorde riktiga tabbar. Det är inte min grej att börja spela bridge klockan 9 på morgonen.
På onsdags eftermiddagen spelade vi på SPRF och då kom vi etta - skönt för självförtroendet hade ramlat ner i skorna..

På natten till torsdagen bodde jag i badrummet. Tvi vale VINTERKRÄK SJUKAN. Det var hemskt.
Sen sov jag större delen av torsdagen. När jag var vaken måste jag dricka och jag mådde illa. Jag skulle ha gjort smörgåstårtor för det var min födelsedag på fredagen. Vi brukar ha öppet hus och herrn försökte sprida att här var dörren stängd. Jag åt en födelsedagsbakelse - en rostis med smör - och mådde illa.



Tulpaner hade hern köpt, men det är först idag jag
riktigt kan glädja mig åt dem.
Jag är bättre men kan inte äta. Ska ikväll försöka
med CULTURA naturell yoghurt med bakteriekulturer.
Fast det vette attan om jag behöver fler bakterier.

Goda vänner ringde på porten och
meddelade att de satte en blombukett
utanför vår dörr.
Jättegulligt.
Ja, de och flera med dem fick ingen smörgåstårta och ingen blåbärstårta i år.
Men vi hade köpt hem för att göra dem. Tur att man har frys.

En rynka mer eller mindre - spelar mindre roll-
ett grattiskort från sonen. Han har så rätt - åren måste få sätta sina spår.
Men han ringde på kvällen och hoppades att jag inte tog illa upp.

Det var riktigt trevligt att sitta vid datorn ett tag
Nu ska jag vila en stund och om orken finns ska jag titta in till er.
Om inte - det kommer en morgondag.

torsdag 13 januari 2011

Nyckelproblem.




Mitt förhållande till nycklar är inte gott.
Jag ska ut, men var är nu de förbaskade nycklarna?
I handväskan - nej inte i den -  kanske i den jag hade igår.
De finns väl i jackan - nej, jag hade ju kappa igår. Inte där heller.
Älskling, vill du se om mina nycklar ligger på datorbordet?
Nähä - var kan de vara. För det mesta hittar jag dem, ibland på något konstigt ställe - hur i hela världen har de hamnat där???

Vi måste köpa ett nyckelskåp och det ska sitta precis innanför dörren och det första du ska göra är att hänga upp nycklarna där  - så här kan vi inte ha det, sa herrn. Jag höll med, verkligen frustrerande att leta efter dem.

I två år tittade vi på nyckelskåp - i affärer och på marknader.
Högst 22 cm på bredden - jag hade ett snöre som var 22 cm i handväskan.
Problemet med  försvunna nycklar fortsatte, men så en dag hittade
vi skåpet. Vi var i Rättvik och på en hantverksmässa stod skåpet där.
Perfekt - upp med snöret - 22 cm - hurra!!!
Och nu hänger jag mina nycklar där - nästan alltid. De kan ju ligga
i handväskan därför herrn låste upp dörren. När man inte har nycklarna
i handen är det inte så lätt att komma ihåg att hänga upp dem.

Men det är inte slut med nyckelproblem. De kan komma bort
utomhus också. Ja, det går ju att beställa en ny nyckel.
Nu går inte det. Vi har bara en nyckelbricka som man viftar med
och vips så går porten upp. Jättebra men dyrt om man slarvar bort den.
Ja, då måste jag försöka gardera mig. lösningen blev det här.

 
För några månader sedan övertalade en försäljare på torget att
gratis i 6 månader prova tjänsten med den här brickan.
Här står det att om nycklarna lämnas in till polisen eller
sändes i ett kuvert till adressen på brickan så får upphittaren
HITTELÖN.
Vi tog emot brickan som sitter på min knippa.
Mina nycklar var plötsligt försvunna - säkerligen utomhus.
För några dagar sedan kom mina nycklar på posten i ett rek. brev.
Gratistjänsten upphör snart.  Sedan kostar den 60 kr/år.
Det känns tryggt att ha brickan på knippan.
Tryggt känns det också att det finns människor som gör sig besvär
med att sända in nycklarna.
Undrar vad de får i hittelön? Det hade varit roligt om jag kunde tacka dem.

tisdag 11 januari 2011

Orkidéer blommar!





Nu när vi kastat ut tallriset och alla juldukar, tomtar och annat julpynt kommer min orkidéer mera till sin rätt.
Jag har fått dem att blomma om. Många frågar hur jag gör.
När  blomningen är över gömmer jag krukan bakom gardinerna. En gång i veckan doppar jag ner krukorna i en hink med vatten och jag ger dem orkidénäring nån gång då och då. Ja, så står de där på undantag några månader men så sticker det upp en ny blomstängel, det händer att det är två också. När knopparna bildats får krukan äran att stå mitt i fönstret. Den tackar och slår ut sina fina blommor.
Just nu är det 4 st som blommar och två står bakom gardinen
                                           .

I eftermiddag har jag gått kring i lägenheten med den härliga kombinationen av
nystädat inne och aningen mer gnistrande ljus ute - fast ännu inte framme
vid den riktiga vårkänslan, den där som kommer varje år och som får mig att
undra varifrån dammet på fönstret kommer.

Jag har inte köpt några tulpaner än.
De såg lockande ut i fönstret till blomsterhandel, men jag väntar.
Julen är inte riktigt slut hos oss för i morgon 20:de knut (nästan)
äter vi lutfisk tillsammans med vänner.  Vi är 6 lutfiskälskare.
Jag har 3 kg som ligger i kylen och väntar. Ca 6 timmar låter jag den 
ligga i rikligt med vatten och sen in i ugnen. Och massor med vit sås
ska det vara. Jag vill ha senap i såsen (typiskt skånskt) och de andra
har kryddpeppar. Det vattnas i munnen när jag tänker på hur gott
det är. Kaffe och mandelmusslor med grädde och hjortronsylt är härligt 
avslut på kvällen - ja, så är glada julen slut för den här gången. 

                                                                                                      


måndag 10 januari 2011

Söndagspromenad



Det är söndag eftermiddag och jag gick ut på  min första längre promendad på länge. Jag har varit så trött, kanske var det balen som tog musten av mig. Nu har livsandarna återkommit. Det var 3 plusgrader idag, tyvärr halt och slaskigt. Här i staden har vi fjärrvärme i många gator och gångbanor så man kan välja de bästa gatorna.
Änderna nere vid  Svartån hade samlats där det var öppet vatten
Det ser kallt ut om fötterna där de står i snön..
. Jag gick in i vår vackra domkyrka
för att tända ett ljus till minne av Mor som dog i dag för 21 år sedan.
 Kyrkan är fortfarande juldekorerad och det är
stämningsfullt att sitta där en stund.
Vi har fått en ny julkrubba till kyrkan. Figurerna  är rätt stora, gissar på 60-70 cm
Första advent invigdes fåret och det lilla lammet..

Och med den här bilden tar jag avsked av julen  och krubban skall väl
plockas ner och sättas undan tills vi firar advent igen..
Jag fortsätter min promenad.  Kalle på spången är ett trevligt
café om man vill koppla av en stund.

Västmanlands Läns Tidning har byggt en riktigt modernt kontorskomplex.
som är en riktig kontrast till den gamla bebyggelsen.
Som ni ser så har vi barmark på gatorna.
Det blev en längre promenad än jag tänkt mig och inte behövde jag frysa.

Nu har det blivit en ny dag. Det hörs konstiga ljud utifrån. Det är takdropp.
Är våren på väg?  

torsdag 6 januari 2011

Trettondagsaftonsbal.

Det blev bal i går. Jag kunde varit
i bättre form men det kändes bra.
Vi  dansade wienervals till Johann Strauss
An der schönen blauen Donau.
Vi har ett fint konserthus som verkligen
utnyttjas för att tillfredsställa
alla de olika smaker som finns när
det gäller musik och dans.



Kvällen började redan klockan 17 med
foajémingel med ett glas vitt och förrätt.
Kl. 18 var det konsert med
Västerås Sinfonietta med två välsjungande solister:
Mats Carlsson,  tenor och
Ann-Marie Backlund, sopran.
Det var efter konserten som orkestern
spelade tre wienervalser i foajen.
Vi konstaterade att det var svårt att dansa
wienervals - det behövs "något" mellan de
vanliga valsstegen.
20.30 serverades middag bestående av
grillad kalvytterfilé Caponata och desserten 
var tiramisu.
Temat för kvällen var Italiensk afton.
Efter middagen spelade  Västerås Big Band
upp till dans till klockan halv två på natten.
Vid tolvslaget ville jag gå hem och vi tog farväl
av våra vänner, som hade utökats med två par
från Åkersberga och som varje år åker till
Västerås och tar in på hotell för att vara med
om trettondagsaftonsbalen. För oss och våra vänner 
var det första gången. Vi skildes med orden:
Det här gör vi om.

Idag blir det vilodag. Lite snuva, lite träningsvärk i benen och lite huvudvärk 
som imprenmannen får bota men för övrigt känns det bra.

Tänk vad roligt det är att dansa, något vi skulle göra oftare.
Jag tar det till nyårslöfte - oftare - är ju tänjbart. 

söndag 2 januari 2011

Börja året med influensa - inte roligt!


Inte ens den här mannens försök har lindrat huvudvärken.
Jo, så här på kvällen känns det bättre.
Jag har drabbas av en ordentlig influensa och jag
är inte uppåt precis.
Jag storskrattar inte när jag läser boken (se förra inlägget)
Men jag tror att humorn har svårt att tränga igenom
dunkandet i huvudet. Skidsporten i TV var någon gång så
spännande att jag glömde mitt elände. Jag vet att om någon dag så är jag bättre, men jag har inget tålamod med mig.
Nu ska jag inte oja mig mer. De här bilderna kom min käre sambo med. 
Han undrade vilket datum , 5:te eller 12:te maj, som passade för en utflykt hit.
Jag glömde nästan bort huvudvärken.
SPA - vad ljuvligt.
Vi har inte riktigt pratat ihop oss men kvällen är lång.
Det skall beställas i morgon säger herrn.
Fortsättning följer.

Nu ska jag vila en stund och om jag inte kan sova vet jag vad jag gör.
Jo. läsa bloggar och se hur ert nyår har varit.
Ni har väl inte lovat för mycket. Nyårslöften kan ibland vara svåra att
förverkliga.  Jag har ett löfte till mig själv. Berättar det när jag tror att
jag kan hålla det.

lördag 1 januari 2011

Första dagen 2011!



Inte blev det något  nyårs firande för mig.
Jag blev förkyld dagen före nyårsafton
och det var bara att ringa återbud till
nyårsmiddagen.
Vi är 5 par som turas om att  bjuda på
middag och nyårsfirande.
Herrn gjorde det så trevligt här hemma men jag hade 
inte mycket ork och mat och champagne smakade
inte mycket. Pärlor till svin - säger man - och det
passade in här.
Tolvslaget skålade vi in och åt ett åttondels äpple.
Äpplet skall hålla oss friska - tro det den som vill.
Det här inlägget är visst vad jag orkar med. Helt ofattbart att man kan känna sig så utslagen. Som tröst har jag fått rosor. Sänder de här två till er alla där ute i rymden.
Hoppas att vi allesammans får ett fint 2011.
Lite influensa får vi väl ta - men inget annat.







Nu ska jag gå tillbaks till sängen och om jag orkar skall jag läsa en julklappsbok. Hundraåringen som klev ut genom fönstret.  "Det var länge sedan jag skrattade så gott när jag läste en bok", skriver Nerikes Allehanda.. Jag känner att jag behöver skratta - hoppas boken fungerar