torsdag 8 november 2012

Blandad kompott!

Jag börjar känna mig lite starkare. Igår blev det en timmes promenad.
Jag promenerade längs Svartån, det var sex grader varmt och
riktigt behagligt.


Det ser mysigt ut med husen längs ån. De är sedan sekelskiftet, dock
renoverade och bebodda. Jag skulle inte ha något emot att bo där.

Jag har en ny kamera men är inte nöjd med den. Bilderna blir inte skarpa,
men det är kanske jag som inte ställer in den rätt. Jag måste nog läsa
instruktionerna bättre.

Strax intill oss är ett Servicehus för äldre. Där har inrättats ett
gym med bastu, bassäng och bubbelpool. Vi var där idag och fick instruktion
samt provade alla maskinerna. En del tyckte jag passade mig men några
gillade jag inte. Träna balans och hållning på den här bollen kändes bra.
Det kostar 30 kronor att vara på gymmet och allt som där tillhör.
Ingen tidsbeställning bara att gå dit. Jag ska nog prova.
Sambon har bestämt sig, han ska "sätta igång"

Idag har jag stått vid strykbrädan. Jag är ingen vän av strykning
men jag gillar inte skrynkliga klädesplagg och absolut inte skjortor. 
Jag har ett obehagligt minne när jag som 20-åring var på
besök hos min dåvarande fästmans mor. Jag var nog inte den
flicka som hon tänkt att sonen skulle gifta sig med. 
 Det fanns ju fina bondflickor i granngårdarna. Stadsjäntor kunde
inte sköta hushåll, sa hon. Så ville hon se om jag kunde stryka
 skjortor, varvid hon tog fram ett gammalt strykjärn och satte
det på vedspisens platta så det skulle bli varmt.
Jag hade aldrig sett ett sådant strykjärn. Tungt var det och
skjortan blev inte slät. Jag vet inte varför hon tog fram det
här järnet. Det visade sig att det fanns ett elektriskt också.
Med tiden fick farmor se att jag kunde sköta ett hushåll
och tre barnbarn fick hon av mig. I 26 år var hon min
svärmor och vi hade ofta delade åsikter, men vi höll kontakten
även sen sonen och jag gick skilda vägar. Hon var pojkarnas
farmor och det var viktigt att de fick hålla kontakten.
Ja, det här var lite tankar under strykningen idag.

Veckan skenar iväg. Önskar er alla en fin fortsättning
på veckan. Snart dags för fredagsmys.

17 kommentarer:

  1. Du har vackra promenadstråk efter ån. Skönt att du börjar känna dig starkare. Jag försöker peppa sambon att han ska gå på gymmet medan jag är i bassängen. Det är i samma hus så det skulle passa utmärkt. Han vet att han behöver träna men hittar alla möjliga undanflykter. Ibland tycker jag han är som en tjurig tonåring......:-)

    Svärföräldrar ska vi inte prata om. Min fd mans mamma och jag kom väl skapligt överens för det mesta. Men svärfar och jag var ständigt på krigsstigen.......:-)

    SvaraRadera
  2. Jag gillar den här sortens inlägg. Både att läsa och skriva dem. Låta associationskedjan löpa. Charmigt!
    F.ö. är jag glad för att jag hade en svärmor, som totalt accepterade mig och vi gillade varandra. Hon var från en helt annan tid och miljö än jag och vi lärde oss av varandra (tror jag).
    Ha en skön helg!
    Vendla

    SvaraRadera
  3. Fina naturbilder du visar, skönt att komma ut på promenader.
    Alltid svårt med ny kamera innan man blir vän med den.
    Trevlig Helg!

    SvaraRadera
  4. Din svärmor satte dig verkligen på prov!!

    Vi bodde tillsammans med mina svärföräldrar på gården tills de gick bort. Det var inte roligt alla dagar, men några sådana prövningar satt min svärmor mig inte på.

    När jag jobbade på Stora Karlsö en sommar använde jag ett sådant där strykjärn som man värmde på spisen. Det fanns ingen el på ön, så det var enda möjligheten om man ville stryka sina kläder.

    Ha en fin helg!
    Kram, Ingrid



    SvaraRadera
  5. Va fint det är vid Svartån...jag har bara sett den från Örebro.,.vid slottet.Ja jisses dessa svärmödrar.. vilken kvinna att at fram ett åldrigt strykjärn..du skulle ha sagt till från början.."då jag stryker mina skjortor så skall det va med ett modernt strykjärn..o inte nått som är från då "adolf va länsman".. haha...jaja vi bor ju väggivägg med mina svärförädrar..o nu är de gamla.. farmor fyllde ju 85.. men de va 50 då jag började bo här.. bra har det väl gått.. fast jag tycker att de blandar sej i lite för mycket.. men bättre har det blivit sen de blev äldre..Fin kamera.. o de kan va lite lömsak ibörjan tills man lär sej hur man ska ställa in dem. Ha en bra helg.

    SvaraRadera
  6. skönt att du orkar promenera nu och att det känns bättre. Ja jistarns sådant strykjärn är jag "uppvuxen" med. Mitt barndomshem ligger i Lapplands fjällvärld och vi hade inte väg och inte el när jag växte upp. Då kunde jag hantera detta strykjärn, men idag är det nog "kört".
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  7. Så fina vyer du har utefter din promenadväg.
    Svärmödrar är ju ett omdiskuterat ämne. Jag kan väl inte säga att vi hade någon toppenrelation, men du ska tro att jag försökte. Jag är ju själv svärmor nu och försöker att vara en god sådan till mina svärdöttrar.
    Jag har 2 stycken likadana strykjärn som du visar - ett pyttelitet och ett stort.
    Ha en fortsatt trevlig weekend!

    SvaraRadera
  8. Vackra bilder från din stad, kan inte se att det är oskärpa i dom. Men det är alltid ett gissel med ny kamera, mycket att läsa in...
    Trevligt med gym, och till bra pris dessutom!! Har lite svårt att få rutin på att träna, men det kan väl mest bero på motivationen...men om jag sen väl kommer igång, det känns skillnad i kroppen ganska snart, så det är ju egentligen bara dumheter av mej att slöa till...
    Svärmor...ibland förstår man inte riktigt tankegången, men man får väl hoppas att hon i sin "dumhet" hade någon god avsikt, även om jag har svårt att se det...i alla fall med dagens ögon mätt!! Var det kanske så, att mödrar förr i tiden var mer oroliga för att sonen skulle göra ett "dåligt parti", och vad det kunde sen föra med sej för tråkigheter, om nu dåligt strukna skjortor tillhörde den kategorin...Tur att mina barns farmor aldrig testade det på mej, jag HATAR att stryka, och inte ens med dagens fina järn tycker jag det blir bra.
    Ha en fortsatt bra helg!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  9. Inressant vetande: Efter vad jag såg på bilden bor du i eller i närheten av Örebro.

    Jag har faktiskt två sådan gamla strykjärn stående på ett överskåp. Minnen från gamla dar.

    Jag har inga problem med strykningen, för jag har haft en butik med damkläder och jag strök allt nytt innan jag satte det ute i butiken.

    Sv. Jag kom till Helsingborg, när jag var 17½ år, så jag har tillbringat större delen av mitt liv här.

    Om du vill ha en sjal, så får du gärna beställa en av mig. Skriv då ett mejl med min adress, som du hittar i min högerkolumn. Men du måste då byta ut at till @. Då kan du skriva vad du vill ha. Så får jag försöka hitta nåt som motsvarar dina önskemål, Garnerna har blivit väldigt populära och har tagit slut en del av dem. Om du bestämmer dig får du skriva din adress, så jag kan skicka vad du vill ha. Så skriver jag tillbaka vad som är möjligt att få.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  10. Jag glömde ju: Visst vill jag ha en bloggkompis till

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  11. Jag glömde ju säga att visst vill jag gärna ha en till följare.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  12. Hej!
    vilken härlig berättelse,tack för du delar den med oss.
    ser att du är mår bra,som glädjer mig.
    Ha det fint Dada

    SvaraRadera
  13. Hej, Inger!
    Underbart med de gamla husen som ger nostalgi för vår generation ;-)
    Intressant berättelse om svärmor och det strykjärnet som du visar på bild har jag som dekoration på en bokhylla. Det är i minimodell som jag fick stryka med som barn när mamma hade det stora.
    Det var tider det! Skrynkliga kläder är det värsta som finns och det är sorgligt att så många bara tumlar kläderna och sedan använder dom för fibrerna tar stryk och allt går sönder fortare. Det är inte längre slit&släng utan tvätta/tumla sönder plaggen.
    Gott att läsa att du mår bättre nu :-)
    Varm kram, Agneta

    SvaraRadera
  14. Hej! Tittar in och ser till min glädje att du är här igen! jag har inte varit så flitig skrivare på senaste tiden, blir mest på Facebook, det är roligt det också.
    Otrolig test du blev utsatt för av din svärmor. Hade nog inte funkat idag med nåt sånt.
    Kram på dig och lycka till med din nya kamera, tar en stund att bli vän med en ny men det kommer.

    SvaraRadera
  15. Vad fint det ser ut längs Svartån, jätte mysigt. Uha inget roligt att stryka men ibland ett måste. Jag har också en kamera som jag inte alltid kommer överens med, brist på kunskap från min sida.
    Skönt att du mår bättre.
    Ha de gott/kramen

    SvaraRadera
  16. Hej!
    Nu har jag läst ikapp mig och din stackare, jag säger bara det, dom där eländiga fästingarna. Att dom kan ställa till det så. Skönt att man kom på vad det var, men det blir man kanske inte piggare av så där på direkten, men det kommer ju att gå över. Jag verkligen avskyr fästingar och under säsong går jag aldrig och lägger mig utan att kontrollera hela mig, framlänges och baklänges, men så klart missar man ibland.
    Jag har ju hört att det kan var ett gammalt fästingbett också, som kan ställa till det t o m ett år senare, det ligger liksom latent i kroppen, så man vet aldrig.
    Skönt att höra att du kommer tillbaka så smått.
    Jag tycker det är väldigt fina bilder men är du inte nöjd tycker jag du ska byta kamera, det måste gå att lämna tillbaka. Det gjorde jag i våras när jag bytte kamera, jag var inte nöjd och ringde och kollade och det gick jättebra och nu är jag nöjd med den jag bytte till....
    Ha det så bra!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  17. Så roligt attt du tycker om musiken i min blogg. Mumsa kola är inte så tokigt, men jag är lite rädd om plomberna, så det blir inte så ofta. Det får bli choklad istället!
    Ha en trevlig vecka och kram!

    SvaraRadera