Nästa: Sharm El Sheikh

På söndag reser herrn och jag till

Egypten .

Vi har bara sett pyramiderna

på bild.

Nu ska det bli verklighet.

Snorkla har jag aldrig gjort. Det finns fina korallrev i Sharm El Sheik

och jag skall ta mod till mig och snorkla.

Jag kan simma, men har alltid varit lite harig i vattnet.

Hoppas kunna vissa en egen bild på snorkling.

I januari 2007 var vi i Egypten.

Vi bodde då i Hurghada.
Vi besökte då bland annat Karnatemplet, byggt till solguden Ras ära.

Templet är världens äldsta religiösa byggnadsverk
Detta samt Konungarnas dal var en upplevelse.





Här kände vi oss verkligen småväxta










En majestätisk entré








Här satt man och "knackade

fram min alabasterkatt.














Den står nu i vårt fönster och påminner mig om en
fantastisk resa.
Och vi vill tillbaks till Egypten, där är sol och varmt
och mycket att se.

Och till det återkommer jag när jag
kommit hem.





Jag har börjat att fundera på packningen.
När jag skall ut och resa, då hänger jag upp tänkbara plagg så här.
Sedan går jag och funderar ett par dagar på vad jag skall plocka bort.
Herrn skrattar åt mitt förfaringssätt Själv packar han på en timme.
Han vet precis vad som han skall ha med sig.
Du har för mycket att välja på, säger han .
Kan det vara så?


Ha det så bra i höstrusket, jag skall tänka på er när jag ligger
i solstolen nere vid stranden och hör Röda Havets
vågor slå mot sanden.

Det är dags för ny säng.

Jag måste ha en ny säng. Men vad ska jag köpa. Jag vet att
det är viktigt att den är byggd så
att min kroppstyp får stöd.

Men vilken kroppstyp har jag. Oj, vad jag har provat sängar.

För hård, för mjuk, ful klädsel, fel madrass o.s.v.
Jag gav upp och "gick" hem. Min gamla säng kanske inte

var så fel??

Jo, tyckte herrn. Nästa dag bar det iväg på mera sängprovning.

Och den här blev det.

Tyckte den var lite hård, min gamla var

så mjuk så, kanske för att den var lite

hängmatta.

Nu har jag vant mig.

Den är säkert efter min kroppstyp

(liten och rund),

för mitt ryggonda är borta.

I helgen var vi till husvagnen och plockade mera trattkantareller.
Nu vill jag inte ha mera. Det är roligt att plocka men mindre
roligt att ta rätt på svampen.


Farväl kära Polar. Vi har haft trevligt hos dig i sommar också..
Alla sängkläder har vi tagit hem.
För två år sedan användes de till bo för mössen,
Nu har de inget att boa in sig i, hoppas de går ut igen.
Hur de kommer in begriper vi inte. Någon springa finns det tydligen.






.

Nu säger vi förväl till sommaren.

Vi får tänka på hur mysigt det var

när regnet smattrade på taket och
att bli väckt klockan 4 på morgonen

av fågelkonsert.

Många böcker har blivit lästa

här på soffan och många korsord

har blivit lösta här vid bordet.

Tyvärr har inte barnbarnen varit

här så mycket i sommar, tonåringar har

annat för sig.

Här ute kan jag vara alldeles själv med mina tankar.

Mina sommartankar har kretsat kring -

att det måste finnas något mer

än det lilla som mitt förstånd kan uppfatta,

mer än alla kloka ord, mer än vad mina ögon kan se -

Det måste finnas något mer.

Nu är det måndagskväll. En ny vecka har börjat och regnigt och trist har det varit.

Men jag går och tänker på något riktigt roligt.

Det får ni kära vänner veta i nästa inlägg.

Bröstcancer

Det är ett stort möte i Aros congress center om bröstcancerforskning.

Mötet har det engelska namnet State of the art och syftet är att

presentera den senaste forskningen.

På programmet står en rad föreläsare, både från Sverige och övriga världen.

Västeråsforskaren Leif Bergkvist säger i dag till VLT -

inga stora nyheter presenteras, men vi inom bröstvcancerområdet

får chans att bli uppdaterade om det mest moderna i dag.

Mötet avslutas idag.

Detta är till minne av alla dem som drabbats av bröstcancer.

Jag fick det på mailen, där jag bads att föra det vidare.

Ett stearinljus förlorar ingenting av att ge eld till ett annat ljus.

Håll detta ljus brinnande.
Klicka på bilden.

Du stöder väl bröstcancerforskningen

och köper ROSA BANDET.

Jag önskar all bloggvänner en skön och trevlig helg.

Sköt om er och tà hand om varandra.

Alla har vi våra minnen!

I ett program på TV berättade en man att han tappat minnet.

Han visste inte vem han var och bad tv-tittarna att höra

av sig, om de kände igen honom och kunde ge någon

upplysning vem han var.

Att inte kunna minnas måste vara hemskt.

Minnen är ju en del av livet och bevis på att vi har levt.

På min promenad idag funderade jag på minnen,

och det första jag tänkte på och mindes vara mina röda skor.

När jag fyllde 7 år fick jag, röda lackskor med sleif, av

tant Mia, som periodvis var min fostermor och som

höll kontakten med mig.

Skorna var det finaste jag sett, jag minns hur det kändes

när jag öppnade paketet.

Jag fick lov att ha skorna på mig någon gång på sommaren,

(fyllde år i januari).Skorna skulle sparas till jag började skolan till hösten.

Då klämde de så förskräckligt och gjorde mig illa .Jag var blodig på hälen när jag gick från skolan.

De fina skorna på bilden liknar mina, men de har jag "stulit"

från Åsa mitt i världen.

På promenaden passerade jag "mitt hus".
Jag flyttade dit efter min skilsmässa och bodde i
detta vackra hus i 5 år.
Jag minns hur lycklig jag var när jag öppnade porten,
Jag minns att jag tänkte - hemma och inget bråk -
Bara jag och min yngste son.


Fortsatte promenaden och såg på alla äppleträd och
mindes och kunde känna doften, när jag hjälpte Far
med att linda in stora röda äpplen i silkespapper.
Äpplena togs sedan fram till jul.



Jul - ja då kom jag att tänka på när vi 4 syskon dansade runt granen,
som stod mitt i rummet med tända levande ljus.
Vi hade våra dockor mellan oss, så ringen blev så stor
att vi inte kom åt julgranen med sina levande ljus.

Ja, så här kan vi alla hålla på att minnas. Helst minns man allt som är
trevligt och roligt. Men även de sorgliga minnena måste få göra
sig påminda ibland, de tillhör också livet.

Nuet formar framtiden och kvarstår som minnen.

Förmodligen kommer vi att kalla nuet för

"den gamla goda tiden".

Något att grunna över.

Min stad

Följ med på en promenad i min stad.

Svartån slingrar sig genom stan. Idag är det vackert väder men det är kallt
Ån ligger alldeles blank. Jag står på Apotekarbron och får

ett fint höstfoto.

Nu går jag längs ån och tittar på min önskebostad.

Det finns flera charmiga hus längs åkanten. Vem som hyr dem vet jag inte,

men det sägs att det är mest s.k. kulturarbetare som bor där.

Det är nog ingen ide att försöka att bli konstnär, saknar ådran.

Jag promenerar tillbaks till "stan".

En riktigt högt hus har byggs och det heter

så klart Skrapan.

Kontrasten är stor när man kommer från

den äldre bebyggelsen,




Staden ligger vid Mälaren.

Lillåudden är namnet där en exklusiv

stadsdel har börjat byggas.

Insatserna är 2½ miljon till

5 miljoner.

Det går en gångbro över till Lillåudden .
Bilarna får åka runt, och bil måste man ha. Det finns inga
bussförbindelser och det är långt till affären.
Men det är ju sjöutsikt - i alla fall för en del.
Jag har ingen dröm att bo på Lillåudden med sjöutsikt.
Jag vill ha å-utsikt.

Hu, vad kyligt det är idag. Jag går i sakta mak hem över bron.

Visst kan livet liknas vid en bro som vi måste gå över.
Vi går hela tiden mot det okända utan att äga morgondagen.
Men hur skulle det vara, om vi kunde se in i framtiden.
Något att grunna över.

Fadderbarn

Idag har jag skickat julklapp till vårt fadderbarn.

Hon heter Helen hon är 12 år och bor i Rift Valley Province i Kenya.

Det är genom Barnfonden som vi betalar 200 kr i månaden.

Helen får för detta gå i skolan. Hennes föräldrar är skötsamma, men fattiga.

Det är tre år sedan vi blev erbjudna att hjälpa Helen med hennes skolgång.

Helen får hjälp att skriva brev till oss, det blir 3-4 brev om året.

Julklappen är pengar och förra julen hade hon köpt kläder till sig och en bror.

Fotot ovan är en avfotografering, vi fick det för ett år sedan.

Idag har jag hjälpt till att räkna pengarna i insamlingsbössorna
som Röda Korset har samlat in i går.
Det är fint att människor "offrar" några timmar och samlar in
pengar för Världens Barn.
Jag satt och tittade ikväll på Världens barn i världen. Ja, nog behövs det
pengar för att kunna göra livet bättre för många barn.

Det har varit en mulen och mörk dag idag. Vi har tröstat oss med att laga lite god mat
och en kaka till kaffet. Undrar hur det är med midjemåttet, det är
mätning i morgon - 3 veckor sedan sist.
Ny vecka i morgon, tiden går så fort - bevis på att man inte har tråkigt.
Ofta slås man av hur fort tiden går och att den går fortare ju äldre man blir.
Vi måste tänka på hur vi använder den oersättliga tiden -
den tid vi har fått oss tilldelad.
Något att grunna över.

Människohandel

Jag är INTE arg på VM i fotboll i Sydafrika.

Men jag blev heligt ilsken när jag läste en artikel i SvD för en tid sedan.

Idag späddes ilskan på när jag läste http//gretastina.blogg.se

Hon skriver från Mozambique om människohandeln med unga flickor inför VM i Sydafrika

.

Artikeln i SvD hade titeln

Fack vill legalisera sexarbete.

Sydafrikas fackliga landsorganisation Cosatu vill legalisera prostitutionen

och att prostituerade ska organisera sig fackligt och - läs och häpna-

att det kan vara en fördel inför fotboll-VM nästa år.

Cosatu vill att de prostituerade ska få samma legala skydd som andra arbetare,

Vidare sägs det - spridningen av sexarbete ska ses som en del av

en bredare kampanj för arbetstillfällen och bekämpandet av fattigdom.

Landets förre polischef Jackie Selebi tycker att både prostitution och

alkoholkonsumtion på allmän plats borde tillåtas

inför fotbolls-VM nästa år.

Han oroade sig för att man skulle behöva gripa och spärra in

tusentals utländska besökare.

Riksåklagaren är mot förslaget. Han säger att legalisering leder till mer exploatering,

övergrepp och våld. Han befarar att fler barn dras in och

att trafficking ökar. Det är ju vad gretastina skriver i sin blogg.

Riksåklagaren föreslår en motsatt väg:

att namn och bild på kunderna offentliggörs enligt principen

"NAMN AND SHAME".

Äntligen något vettigt uttalande.

Vad är det för människor som styr i Sydafrika?

Känner de inte till något som heter AIDS.

En parlamentariker i det styrande partiet ANC, som i fjol var för

legalisering av sexarbete, sade att "det inte längre ska behövas göras i mörkret",

en formulering som väckte munterhet och besvärande grymtningar från partikolleger.

Nu har jag skrivit av mig lite ilska, men jag grunnar på:

vad är det för värld vi lever i och behöver man blanda in sex i VM?

Mera från Göteborg

Följ med ut och plocka björnbär, sa sonen på fredags förmiddagen.

Här ser ni resultatet - pajen blev fin och god.

Gott till kaffet till kvällen.

Och skaldjur blev det till kvällen.
Stora krabbor och fina räkor. Till det - gott vin, bröd och löjromsdipp.
Jag, sonen och svärdottern satt länge vid bordet och njöt.


Den stora familjefesten med barnbarn och deras flickvänner - den
var på lördagskvällen.

























På lördagsmorgon öste regnet ner. Son och svärdotter skulle arbeta.
Då passade jag på att gå till Göteborgs Konstmuseum.
Ivar Arosenius har utställning där och han har jag alltid gillat.
http://www.kulturstan.se/ (klicka på Göteborgs Museum) gå in här och titta om ni är intresserade av konstnären.
De flesta känner väl till hans bilderbok: Kattresan.
Han har gjort underbara konstverk, många med sagomotiv.
Arosenius blev bara 30 år. Göteborgs Museum
firar 100-års minnet av hans födelse.

Dem här tavlan är min favorit. Den heter: Flickan och ljuset.
Det är hans dotter som ofta är modell i hans tavlor.
Ja, det var underbart att få se så många tavlor av Arosenius.

Lördagkväll var det familjeafton. Vi spelade bl.a. något som heter
Hjärter - jag förlorade, vilket barnbarnen tyckte var konstigt.
Du farmor som spelar bridge, ska väl inte förlora, sa de.
Det är bara att konstatera att Hjärter och bridge är som natt och dag.
Jag tog inte nederlaget så hårt
På söndagen inspekterade jag E:s och D:s
lägenheter. De var fina och möblerade med mycket vitt, svart och rött.
Måndagen var svärdottern ledig och vi var rätt lata. En långpromenad med Qvick
blev det i alla fall.
Tisdag morgon åkte jag hem. Biljetten kostade 194: kronor 1: klass.
TACK SJ. är man ute i god tid går det att få billiga biljetter på nätet.

Nu har allt återgått till vardagen och herrn har kommit hem från England.
Han hade mycket att berätta och så även jag.
Om man än saknar varandra, tror jag det är nyttigt att göra olika saker.

Morgonpromenad i Göteborg

Tågresan till Göteborg i går gick bra.

Sonen är ledig idag och det blev i timmes promenad

i skogen tillsammans med Qvick.

Qvick är en 7-årig riesenschnauser, en stor snäll nallebjörn.

Jag har blivit lovad skaldjurs fest i kväll, ett måste, tycker jag, när man är på västkusten.

Kan kanske bli ett inlägg, vi får se.