söndag 11 oktober 2009

Fadderbarn


Idag har jag skickat julklapp till vårt fadderbarn.
Hon heter Helen hon är 12 år och bor i Rift Valley Province i Kenya.
Det är genom Barnfonden som vi betalar 200 kr i månaden.
Helen får för detta gå i skolan. Hennes föräldrar är skötsamma, men fattiga.
Det är tre år sedan vi blev erbjudna att hjälpa Helen med hennes skolgång.
Helen får hjälp att skriva brev till oss, det blir 3-4 brev om året.
Julklappen är pengar och förra julen hade hon köpt kläder till sig och en bror.
Fotot ovan är en avfotografering, vi fick det för ett år sedan.


















Idag har jag hjälpt till att räkna pengarna i insamlingsbössorna
som Röda Korset har samlat in i går.
Det är fint att människor "offrar" några timmar och samlar in
pengar för Världens Barn.
Jag satt och tittade ikväll på Världens barn i världen. Ja, nog behövs det
pengar för att kunna göra livet bättre för många barn.

Det har varit en mulen och mörk dag idag. Vi har tröstat oss med att laga lite god mat
och en kaka till kaffet. Undrar hur det är med midjemåttet, det är
mätning i morgon - 3 veckor sedan sist.
Ny vecka i morgon, tiden går så fort - bevis på att man inte har tråkigt.
Ofta slås man av hur fort tiden går och att den går fortare ju äldre man blir.
Vi måste tänka på hur vi använder den oersättliga tiden -
den tid vi har fått oss tilldelad.
Något att grunna över.

4 kommentarer:

  1. Ja tänk vad viktigt det är att ta vara på tiden vi får, göra nått vettigt av den. Härligt med ett faddrbarn, va glad han ska bli när det kommer gåvor från dig
    Kram

    SvaraRadera
  2. Bra. vi har också ett fadderbarn. Hon heter Ranjita och är 11 år och bor i Indien.

    SvaraRadera
  3. Jag får ta mig förbi en insamlingsbössa igen, igår när jag var och veckohandlade stod det en man med en bössa från Världens barn, och jag hade inga kontanter på mig! Kändes allt lite snopet... Eskilstuna har om jag minns rätt legat väldigt bra till på antal insamlade kronor under den här kampanjen de senaste åren.

    SvaraRadera
  4. ÅÅÅ, vad jag håller med dig! När Henrik dog i cancer var det naturligt att cancerfonden skulle kunna vara en önskad mottagare (i annonsen menar jag då)för gåvor. Men Henrik tyckte att barn var viktiga, barn i hela världen, och därför var Rädda barnen en naturlig önskan som gåvomottagare för hans kondoleanser och senare för pappas. Därmed inte sagt att cancerforskning är oviktigt! PUSS!

    SvaraRadera