tisdag 20 oktober 2009

Alla har vi våra minnen!

I ett program på TV berättade en man att han tappat minnet.
Han visste inte vem han var och bad tv-tittarna att höra
av sig, om de kände igen honom och kunde ge någon
upplysning vem han var.
Att inte kunna minnas måste vara hemskt.
Minnen är ju en del av livet och bevis på att vi har levt.
På min promenad idag funderade jag på minnen,
och det första jag tänkte på och mindes vara mina röda skor.
När jag fyllde 7 år fick jag, röda lackskor med sleif, av
tant Mia, som periodvis var min fostermor och som
höll kontakten med mig.
Skorna var det finaste jag sett, jag minns hur det kändes
när jag öppnade paketet.
Jag fick lov att ha skorna på mig någon gång på sommaren,
(fyllde år i januari).Skorna skulle sparas till jag började skolan till hösten.

Då klämde de så förskräckligt och gjorde mig illa .Jag var blodig på hälen när jag gick från skolan.

De fina skorna på bilden liknar mina, men de har jag "stulit"
från Åsa mitt i världen.

På promenaden passerade jag "mitt hus".
Jag flyttade dit efter min skilsmässa och bodde i
detta vackra hus i 5 år.
Jag minns hur lycklig jag var när jag öppnade porten,
Jag minns att jag tänkte - hemma och inget bråk -
Bara jag och min yngste son.


Fortsatte promenaden och såg på alla äppleträd och
mindes och kunde känna doften, när jag hjälpte Far
med att linda in stora röda äpplen i silkespapper.
Äpplena togs sedan fram till jul.



Jul - ja då kom jag att tänka på när vi 4 syskon dansade runt granen,
som stod mitt i rummet med tända levande ljus.
Vi hade våra dockor mellan oss, så ringen blev så stor
att vi inte kom åt julgranen med sina levande ljus.

Ja, så här kan vi alla hålla på att minnas. Helst minns man allt som är
trevligt och roligt. Men även de sorgliga minnena måste få göra
sig påminda ibland, de tillhör också livet.
Nuet formar framtiden och kvarstår som minnen.
Förmodligen kommer vi att kalla nuet för
"den gamla goda tiden".
Något att grunna över.

6 kommentarer:

  1. Det var mycke fina minnen på en gång, och visst är det många saker man kommer ihåg från det man var liten, på gott och ont..
    Kram Bibban

    SvaraRadera
  2. Så fina minnen du har, skorna är så fina så de skulle jag kunna ha på mig nu. Ibland är det som om man levt olika liv i samma liv,som barn, tonåring, vuxen, som gift och skild osv.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kul att missas, mina röda skor var av tyg, en försvann, så jag kunde aldrig använda dem..

    SvaraRadera
  4. Hej
    Tack för kommentaren.
    Jag ser två bilder i det här inlägget, ska det vara fler, ifrån min blogg syns inte alltid alla bilder i andras bloggar.
    Jag ser skor och äpplen.
    Vill bara skriva att jag också har såna där skominnen.
    Hur lycklig man var när man fick några nya skor, och jag som bor här, upplevde de nya avtrycken i snön och det var underbart.
    Roligt att se din vandring genom stan, jag är då helt vilse känner inte igen mig, men jag är ju långt norrut.
    Väldigt vackert där vid ån i alla fall.
    Kan gott tänka mig att bo så.
    Du skriver också så intressant, verkligen, kul att titta in igen.
    Kram Zara

    SvaraRadera
  5. Jag fick ont av att du aldrig kunde fick gå riktigt med skona.Det är så fruktansvärd roligt ock spännande med fina sko när man är liten.

    SvaraRadera
  6. Visst är det konstigt hur minnestrådarna kan gå! Man börjar tänka på en sak, så minns man en annan detalj och så går det vidare.

    SvaraRadera