torsdag 22 april 2010

Sticka och virka - ingen hobby för mig!

Vilket tråkigt väder det varit
både igår och idag. Tänk om jag skulle
försöka att lära mig sticka eller virka.
Jag letade rätt på en presentbok jag fick
i höstas. Den är skriven av Birgitta Forslund.
Bläddrade lite i boken, fina bilder, men........
Jag konstaterade att detta hantverk inte kändes
roligt. Är det min gamla slöjdfröken som
spökar? Hon som sa att jag var oduglig.



Jag vill så gärna ha sådana här sockor eller vad
de nu kallas. Jag fryser alltid om fötterna.
Finns det någon vänlig själ där ute i rymden som
kan hjälpa mig?



En Tony-Irving-sjal skulle jag kanske kunna åstadkomma. Är den virkad eller stickad? Ja, det är inte mycket jag vet om detta hantverk. Har läst att det finns VM i stickning och att det är en folkrörelse. Ja, och även killar stickar och stickningen har tagit sig otaliga former. Man förbättrar utomhusmiljön genom att klä lyktstolpar och statyer i stickade fodral.
Alla andra kan ju sticka. Kanske ska jag göra ett försök. Men mönsterbeskrivningarna är ju rena grekiskan. Följer man inte mönstret och antalet maskor, visar jag ovan ett exempel på hur det kan gå. Jag har bestämt mig. Jag avstår och hittar på något annat när vädret är trist och tråkigt .

Som idag, 3 grader och snöblandat regn, har jag spelat s.k. trivselbridge i 4 timmar. Det kan också vara svårt, men jag har lärt mig det och det är roligt.

I morgon är det fredag igen, ingen bra fredag för mig. det är 4 år sedan min son dog. Vi ska åka och sätta blommor på hans grav och jag hoppas någon av barnbarnen följer med.

Önskar er all bloggvänner en trevlig och alldeles vanlig underbar helg.

Allt vanligt blir självklart - till och med handens rörelse och tussilagon vid dikeskanten. Men vad är det annat än stora underverk.

Låt oss stanna upp i denna sekund och tänka efter hur många underverk vi omges av.

Låt oss stanna upp - och inte ta allt för givet.



9 kommentarer:

  1. Hej!
    Inte för sent att lära sig sticka och virka. Jag har lärt mig virka det senaste året och det är jättekul, även om jag har mycket kvar att lära.

    SvaraRadera
  2. Ska man lära sig ett hantverk är det nog bäst att ha en person som kan visa hur man ska göra, och sen börja med någtot enkelt. Sockarna där var väl bra.
    Så sorgligt det måste vara att mista ett barn, har så svårt att ens tänka tanken. Svårt nog att mista sina föräldrar fast man är vuxen.
    Ha en bra helg ändå och hoppas att barnbarnet kan hjälpa dig med det.

    SvaraRadera
  3. Det är jobbigt att mista någon nära. Jag skall också på kyrkogården i morgon, till min mamma som skulle fylla 85år om hon fått leva. Jag tycker det är rofullt att gå till graven. Ha en bra helg
    Kram Monkan

    SvaraRadera
  4. Jag har en mamma som stickar, men själv har jag aldrig varit intresserad av att lära mig det. Har dock virkat lite tidigare. Men inte nu.
    Sjalen ser virkad ut...det kan du nog klara av!

    Tanken på att förlora ett barn, vill jag inte tänka. Det måste verkligen vara svårt.
    Jag vet att denna fredag är jobbig för er och tänker på er!
    Varma kramar Elle

    SvaraRadera
  5. Att mista ett barn är det värsta som kan hända.
    Skickar en tröstande tanke till dej.

    Att virka eller sticka är en trevlig syssla tycker jag. Inte svårt alls att lära sig om man nu vill.

    SvaraRadera
  6. När jag var 7 år lärde en faster till min mor mig att virka.
    För övrigt tror jag att det var hon som inspirerade mig till många hantverk...det var som en skattkammare hos henne.
    Detta är nu över 40 år sedan som jag introducerades i handarbetets ljuva värld...gissa om jag har haft mycket glädje av det:)
    Jag kommer att skicka en extra tanke till dig idag...vilken sorg att förlora ett barn.
    Många kramar/Carina

    SvaraRadera
  7. Det där med att sticka och virka skulle jag med vilja lära mig. Men det blir liksom aldrig av. Min syslöjdsfröken var nog av samma ull som din...
    Man var oduglig sa hon. Stickade ett par vantar. Den ena blev för trång och den andra för stor.
    Men sa hon vad man gjorde galet?
    Nix!
    Så nu låter jag de som kan ta sig av den delen hihi...

    Förstår det är en tung dag. Hoppas att du inte går själv till kyrkogården. Det är tungt det.
    Ska tänka på dig.
    Kramen Synnöve.

    SvaraRadera
  8. Vi har ju olika minnen. Bl a procedurminnet. Hur man gör saker och ting. Har man en gång lärt sig sitter det där. Det gäller bara att öva. Sedan har vi, och ibland tyvärr, episodminnet. Händelser vi minns med olika känslor. Min dotter fick som 10-åring höra av sin lärare att hon helst skulle hålla tyst när det var sång. Gissa om hon blev tyst. Jag har inte hört henne ta en ton men hon säger att hon sjungit för sina barn.
    Tänker på dig som har en tung dag.

    SvaraRadera
  9. Söta bloggranne!
    Sänder en extra tanke o en stor kram idag på din svåra dag...
    Fina ord jag minns är "Minnen som rört vid vårt hjärta går aldrig förlorade"
    Kram

    SvaraRadera