Det har varit en vacker novemberdag. Den 8:de november med 2 års mellanrum kom två pojkar till världen.Jag minns att det var vackra dagar precis som idag med lite frost på marken.
En av sönerna har jag pratat med idag och bestämt att vi firar hans födelsedag samtidigt som min i januari.
Vi åkte 4 mi
l till graven där den andra sonen ligger begravd. Det är snart 5 år sedan han dog.Tillsammans med två av hans barn - mina barnbarn - tände vi ljus och barnen hade en riktig födelsedagsbukett med sig. De saknar sin pappa och för mig är det värdefullt att vi tillsammans går till graven på hans födelsedag.
Vi åkte 4 mi
l till graven där den andra sonen ligger begravd. Det är snart 5 år sedan han dog.Tillsammans med två av hans barn - mina barnbarn - tände vi ljus och barnen hade en riktig födelsedagsbukett med sig. De saknar sin pappa och för mig är det värdefullt att vi tillsammans går till graven på hans födelsedag.Ungdomarna följde med hem och vi åt middag tillsammans. Det kändes så bra när de satt och berättade om olika saker de hade gjort och att han var så snäll utom en gång. Deras Mamma är omgift och de har det bra tillsammans med nya "pappan" - men inte är han så rolig som pappa var - så avslutade de sin berättelse om pappa. När jag satt och tittade på T. så såg jag min son i yngre dar, det kändes lite vemodigt men samtidigt är jag glad att ha ett barnbarn som påminner mycket om min son.
Det är tyvärr så livet är, både sorg och glädje. Det är ändå tur att de fina minnena finns. Kram
SvaraRaderaJag finner inte ord för hur "fint" du skriver om dina pojkar. "Grinfia" som jag är....så rullar en tår på min kind....att man som du kan skriva så ödmjukt om både saknad & glädje för det som "finns" kvar.
SvaraRaderaÖnskar dig en bra fortsättning på veckan.
Kram, varm och ärlig.
Vad fint du skriver! Och vad fint att ni gör det tillsammans, besöker graven på födelsedagen!
SvaraRaderaVarm kram!
Vilken sorg! Ibland tänker jag på att om det ofattbara skulle hända, hur ska man kunna gå vidare? Jag förstår att man gör det och att läsa det du skrivit är nog en hjälp för många.
SvaraRaderaMen kära nån. Förstår att den stunden tillsammans var både vacker och sorglig. Tack för att du delar med dig. En stor kram!
SvaraRaderaMen så tråkigt att ha mist en pojk! Men vad fint ni gör av minnesstunden.
SvaraRaderaHulda
Tycker det är fint att ni åker till graven tillsammans. Hur mystiskt det är med de där fem åren -kort och långt på samma gång. Mina pojkar saknar också sin pappa. Massor. Trots ett fantastiskt Ess. Vi var där i helgen. Junior med mig och Esset - Äldste sonen vill gå själv. Eller så gick han aldrig. Graven får aldrig bli ett tvång, bara en plats där man alltid kan hitta dem man saknar om man inte vet var de är... Största kramen till dig Viola!
SvaraRaderaVad skönt att ni kan göra det tillsammans. Annars vet jag inte vad jag ska säga, kan inte alls föreställa mig känslan av att ha förlorat ett barn, men du beskriver det mycket vackert och varmt. Kramar i massor.
SvaraRadera