Vårtecken - jag finner inga!

I dag är det premiär för Humlebackens vårutmaning .

Jag kan bara konstatera att jag inte ser något våraktigt i min omgivning.

Jag tog en promenad ner till Svartån och isen låg kvar. Jag tog några bilder

på änderna som stod i sluttningen vid ån. Tyvärr blev bilderna urusla och

ingen blir glad att se dem. Och vår gårdslykta, som jag tog från balkongen

ser inte vårlik ut. Men till nästa måndag måste något vårtecken visa sig.

Jag bakade en toscakaka idag.

När jag stod och vispade ägg och socker dök ett barndomsminne upp. Vi bodde på landet och hade höns. Ibland fick vi äggtoddy och det var mycket uppskattat. Vi fick vars två ägg-gulor i ett glas och rätt mycket socker. Sedan fick vi vispa detta tills vi tyckte det var färdigt att äta.  Men en av oss (vi var 4 syskon)  fick äggen vispade av far och det var något alldeles extra. Han vispade så att det blev dubbelt så mycket i glaset och var extra gott. Vi var mycket noga med att hålla rätt på när det var vår tur.

När jag idag vispat färdigt min kaksmet doppade jag pekfingret i smeten och tänk det smakade precis som fars rörda toddy. Och inte hade han någon elvisp bara en ynka sked.

Ordspråket:

Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad!