Det är vi slarvor ......

Bara för att solen tittar fram
måste man fara som ett gehu
med all sköns städredskap?
Jag vill gå ut i solskenet och slippa

se mina oputsade fönster.

Jag låter strykbrädan stå där tills det regnar.

Jag behöver inte de ostukna kläderna och vad gör det

att den står i vardagsrummet några dagar, vi väntar inte

några gäster. Vän av ordning undrar kanske varför den

står i vardagsrummet. Jo, jag strök lite igår samtidigt som

jag tittade på TV.

Jag har en pärm med diverse tidningsurklipp - sådant som

jag har fastnat för. Idag kom jag att tänka på ett klipp som faktiskt

är cirka 30 år. Då var jag inne i en riktig stressperiod och jag

minns att min svärmor talade om för mig allt som jag inte

hade hunnit göra  - med andra ord - jag var ingen bra husmor.

 Att jag hade ett krävande yrkesarbete räknades inte.

En tröst fann jag i dessa rader:

Det är egentligen vi slarvor som är betydelsefulla.

Vi - som inte hinner sy i knappar eller laga trasiga sömmar.

Vi - som aldrig hinner fatt med strykningen

och som inte planterar om blommorna i tid.

Vi - som inte vädrar garderoben eller piskar sängkläder

fastän vädret inbjuder till sådant.

Vi - som glömmer fönsterputsningen

för en fågeldrill eller en blomdoft.

Det är egentligen vi slarvor som är betydelsefulla.

Om inte vi fanns, skulle man inte lägga märke till

alla de ambititiösa och förträffliga.

Och visst vore det rysligt förargligt för dem!

   Men jag har gjort fint på balkongen. 

När jag skrivit färdigt det här tar jag nog itu med strykningen,

det ser lite slarvigt ut att ha strykbrädan stående sådär.