torsdag 20 oktober 2011

Vart tar tiden vägen?

Vi pratar ofta om tiden,
tiden som inte räcker till
allt som vi vill göra,
tiden som går alltför fort,
vart tar tiden vägen o.s.v.
Jag träffade för en tid sedan
en kvinna som hade slutat
att tänka på klockan.
Klockan, sade hon, behövs
bara för att passa tiden hos
doktorn och tandläkaren.
Frissan då, frågade jag.
Det blir drop in, sa hon  och tillade att tåget måste hon passa.
 Hon hade slutat att bära armbandsur. För mig en önskedröm att inte vara
 styrd av klockan men jag tror inte
jag är mogen för att vara klockfri. Klockan på bilden sitter på en byggnad
 i Vallby museum. Byggnaden flyttades dit från staden och är från 1920.

När jag i söndags vandrade på Vallby Friluftsmuseum kände jag
 att här står tiden stilla.
Staketen är gjorda såsom jag minns dem från min barndom.
Jag har rivit mig många gånger när den kortaste vägen var den
över staketet.
De här husen framkallar inget barndomsminne. Husen är från 1800-talet.
Ni som har några år på nacken minns ni när man betalade
med tio-öringar för att ringa ett lokalsamtal?
Till rikssamtal behövdes kronor. 3 minuter hade jag råd med
när jag ringde hem efter det  jag hade flyttat hemifrån.
På Vallby finns det en del djur, vilket uppskattas mycket av alla barn
som är på besök. Det finns hästar, grisar, kaniner och en del 
olika fjäderfä och getter som får vara med på bild.

Hur har jag använt tiden i dag torsdag? Jag har varit på vattenjympa,
vilket med resa och avkoppling tar cirka 2 timmar.
4 timmar har jag tillbringat på Röda Korsets kansli  som frivillig-arbetare.
2 timmar har nog gått åt till matlagning och att äta maten.
1,5 timmars TV-tittande. Jag såg programmet om Kinas gömda
pyramider, mycket intressant . Rapport så klart och som rapporterade
att Gadaffi är död. Hoppas att det  för med sig något gott.
Jag har suttit vid datorn i 1,5 timme. Klockan 8 steg jag upp och
nu är klockan 21.  13 timmar varav jag vet vad jag gjort i 9 timmar.
När jag jobbade hade vi i ett kvartal redovisning på hur vi använde tiden.
Kunderna skulle debiteras 90 % av arbetstiden. (Vi utförde redovisning
och revision) Det var ingen  populär idé och det var ibland svårt att 
redovisa 7 timmar.
Lika svårt som jag har idag att komma ihåg vad jag varit sysselsatt
med i 4 timmar.
När jag satte mig vid datorn för att skriva ett inlägg hade jag.
bestämt att det skulle handla om tid.
Och så här blev det.

Den här boken har jag lånat på biblioteket:.
Jag skall börja läsa den när jag får tid.............

9 kommentarer:

  1. Tiden ja, den har jag slutat att hålla koll på. Ändå hag jag arbandsur, mem jag tittar sällan på den. Fast när man har en tid att passa blir det jättekris.....vad gör vi?
    Aagneta kram

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder på gamla saker. Ja, tid kan vara ett elände. Den tycks krympa ju äldre man blir. Jag hann med betydligt mycket mer förr...eller är det bara som jag inbillar mig? Trevlig fredag

    SvaraRadera
  3. Ett är då säkert; när man sätter sig vid datorn rusar tiden iväg helt okontrollerat.

    Jag la mitt armbandsur på sängbordet när jag slutade jobba och där har det legat mesta tiden sen dess. Jag kommer sällan ihåg att jag har en klocka överhuvudtaget. Däremot har jag en klocka på mobilskärmen då jag öppnar den, så på så vis kan jag kolla tiden om det behövs. Annars går jag nog mest efter solen och magen. Är man hungrig brukar det vara lunch- eller middagsdags.

    SvaraRadera
  4. Kanske resten försvann till att bara vara. Jag älskar sådan tid. Allt behöver inte vara planerat.
    Jag har aldrig i mitt liv burit ett armbandsur. En del frågar hur jag klarar det. Runt oss överallt hittar man en klocka att titta på. Det går också att fråga. Jag brukar skoja och säga att jag går efter solen. Det ligger lite i det. När någon frågar hur mycket klockan är svarar jag med 10minuter åt vardera hållet fel. Aldrig mer än så.
    Prova. Det är frihet.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Det var verkligen vackra bilder på gamla saker. Jag minns när jag var inackorderad i Visby (jag gick på läroverket där) och skulle ringa hem.

    Då fick jag gå till telefonstationen och beställa ett samtal där, betala och så gå in i en hytt och efter en stund var samtalet kopplat och jag kunde prata med mina föräldrar. Det var lite tufft för en 13-åring!

    Annars kan jag tala om att när jag slutade jobba slutade jag att använda armbandsur. Enda gången det är på är om jag är ute och reser, annars lever jag klocklöst.

    "Är det ingen lunch idag", frågar Åke ibland - Hoppsan, då är klockan redan tolv - vilken överraskning.

    Nu kikade jag på väggklockan och ser att det börjar bli dags att börja med dagens middag.

    Ha en fin fredagskväll!

    SvaraRadera
  6. Jag har också en hel del tid som jag inte kan redovisa vad jag gjort, fast det är ganska så skönt att kunna unna sej lite tid att bara vara.
    Armbandsklocka är länge sedan jag använde, ganska så skönt, man känner lite i kroppen vad klockan är.
    Önskar dej en skön helg.
    Kram Birgit

    SvaraRadera
  7. Min tid är det nå´t fel på...den tar alltid slut för tidigt!! Å skulle jag sluta med klockan skulle det nog gå riktigt åt skogen...Jag tror inte jag är effektiv hemma med min tid, mycket firrande hit och dit är det, på jobbet däremot är jag totalt fokuserad och får allt gjort, dessutom i god tid...!! Å de gamla telefonkioskerna kommer jag ihåg, kanske inte lika fina som den du har på bild, men ändå...å så lyfte man alltid på golvgallret för att se om någon äventyrs hade tappat lite pengar...
    Har varit i Vallby för mååånga år sen, när jag jobbade på posten och gick en veckokurs i Västerås. Men det är nog dags för ett nytt besök förstår jag.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Intressanta tankar om tiden, den dyrbara och den alltför korta. Själv ser jag på mobilen tiden. Jag lägger in larm i kalendern då jag har tider att passa t.ex. tandläkare, akupunktur frissan och dylikt. Några andra tider har jag inte på dagarna. Jag är ju ensamstående så jag lever litet grand som Skalman med inbyggd sov- och ätklocka! *fniss*
    Tack för dina fina bilder från Vallby. Där promenerade jag med min fästman för längesedan. Det var på 60-talet! Nu ska jag planera till en liten lunch för släkten i morgon.
    Ha en fortsatt trevlig helg och en skön söndag!
    kram

    SvaraRadera
  9. Nog kan man ofta undra vad man gjort och vart i hela friden tog tiden vägen *ler*.
    Jag bär aldrig armbandsur. Ofta blir det mobilens klocka jag kollar tiden med.

    Fina bilder du har här.

    Nu ska jag titta vidare i din blogg.

    Hälsningar från Frösön
    strömma

    SvaraRadera