lördag 5 oktober 2013

En höstmånad!

När jag tittar
ut genom
mitt fönster
så ser jag
dessa höst-
färger mot
den klarblå
himlen - 
hoppas att 
nattfrosten
låter vänta
på sig så
löven får
sitta kvar.
Det är
härligt att ha den här utsikten till morron-teet. 
Det är några veckor sedan jag skrev här på bloggen. Nu känner jag att
det ska bli roligt att återgå till bloggandet. Jag välkomnar den vardag-
liga "lunken". Inga måsten och inga ställningstagande.

Det som hänt är att min ex-make dog. Han bodde på ett äldreboende
där han ramlade och fick ett lårbensbrott vilket opererades men han
kom inte upp igen och efter en vecka somnade han in.

Det skrivs så mycket negativt om hur äldre blir behandlade och det är
hemskt men jag har inget att anmärka på det boendet eller den vård
han fick i levets slutskede. Sonen, som flög hit från USA till begrav-
ningen sa att det boende och den vård som hans far fick här i Sverige
var endast förunnat de förmögna i USA.

Tyvärr får inte alla här bo som de vill och inte heller är omvårdnaden
den bästa alltid men det är ingen som far illa - hoppas jag.

Jag och min sambo fick fria händer att ordna med begravningen. 
Sonen var tacksam och tyckte allt var fint och i sitt tacktal sa han att
"far min hade visst fler vänner än jag har".  Vi var 35 som kom på
begravningen och minnesstunden, vilket var trevligt.
Men jag var lite förvånad att se personer som inte träffat honom de
senaste 10-15 åren.
Varför går man på begravningen när man inte hört av sig
medan han levde - inte ens ett telefonsamtal eller ett litet julkort.
Nu har sonen flugit hem och innan han åkte skrev han sin namnteck-
ning på tackkorten, som vi ska sända iväg.
Ett tack för fina blommor och pengar  
till fonder. Det hör ju till att hedra den
den bortgångne -  men vi skall nog 
tänka på att alla gamla och ensamma 
även ska bli ihågkomna medan de lever.

Ta hand om varandra!




  

13 kommentarer:

  1. Du har så rätt. Min man och jag hann ju att tala om hur vi ville ha det.
    Min man sa har de inte varit här det var ju nästan 4 år som han var dålig.. Så vill jag inte ha några blommor när jag dör. Man skall komma ihåg varandra medan man lever. Du skriver så fint och rart.
    trevlig helg änskar Hajan

    SvaraRadera
  2. Hösten är otroligt vacker med sina färger. Alla årstider har något fint att bjuda på. Jag är glad att vi lever i ett land där man kan få uppleva det.

    Det måste vara skönt att veta att din exman hade det bra in i det sista. Och du har en fin livskamrat i den kära R.

    Jag tänker på vad din son sa. När man hör protesterna om "Obamacare" så förstår man inte hur amerikanarna tänker. Det måste väl vara bra för alla att få någon form av trygghet.

    Ha det så gott och var rädda om varandra ni också. Kram

    SvaraRadera
  3. Åh, vad jag sympatiserar med dina ord! Ferlin skrev en dikt en gång om just det här. Den heter "Kuckeliku" och en strof heter "Det står en kö, ajö, vid varje grav, var är det stöd du bjöd, men aldrig gav? Var är det brev du skrev som ingen vet - att lysa doft vid stoft och ensamhet?"
    Jag är glad att du kommit tillbaka på bloggen med dina angelägna inlägg!
    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  4. Det kommer upp många tankar när någon lämnar oss. Vi tog farväl av en mycket ung släkting i helgen och kyrkan var nästan fullsatt. Det var mest vänner, men de var verkligen vänner och har alltid funnits där. Tyvärr är det nog inte så för många äldre. Kram

    SvaraRadera
  5. Oh, sorgligt, men nu får han vila och har inte ont...
    Och jag håller med dig, det där med att människor man inte sett på evigheter plötsligt kommer på begravningen, jag har varit med om det. Och så håller dom tal också.....om sin allra bästa vän, då har jag vid ett flertal tillfällen blivit lite förvånad. Kan det vara så att dom inom sig vill rättfärdiga sig själva genom att dyka upp.....jag vet ju inte, men.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  6. Jag gillar verkligen hösten med alla dessa skiftandenyanser på träden. Kul at du är tillbaka till bloggen. Det är så roligt att hålla kontakten med in gamla hemstad.
    kram

    SvaraRadera
  7. Skönt att din exman slipper lida nu - även om det alltid är sorgligt när någon lämnar detta livet.
    Håller fullständigt med dig - det viktigaste är att man bryr sig om varandra medan man lever.

    SvaraRadera
  8. Det är inte lätt att bli gammal och bli beroende av andra, men du har alldeles rätt, det finns boenden och så finns det boenden...Mitt i sorgen kan det vara skönt att veta att han hade en bra tid även när han var sängliggandes. Eftersom jag jobbar inom äldreomsorgen så vet jag hur olika det kan vara, och där jag är nu...där skulle jag med glädje placera min lilla mamma när den dagen kommer!!
    Visst är det underligt att man inte hör av sej på en massa år men sen kan komma på tanken att gå på begravningen...det förstår jag inte!!
    Ha det nu gott och njut av den vackra hösten som vi har!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  9. Just orden ta hand om varandra är så lätt att säga men så många som inte lever efter dem. Tråkigt att vårt samhälle utvecklat sig så. jag märker det så väl sedan jag blev sjuk. Det är inte många som ringer eller vill träffa mig. Som du säger så finns de andra där vid begravningen. Får en känsla av att man bara vill känna sig förlåten inombords. Så fint du skriver i inlägget
    Kram på dig o kul att du är tillbaks

    SvaraRadera
  10. Har du inte haft frost än i år. Vi har haft som kallast -4 grader. Men nu har de lovat milda nätter igen.
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Det ligger mycket i det du säger att man ska ta vara på varandra medans det är tid. Ett telefonsamtal, ett vykort eller ett möte över en kopp kaffe. Det behöver inte alls vara betungande.
    Må så gott!

    SvaraRadera
  12. Jag blev rörd av det fina sonen sa om att han hade fler vänner än han.
    Vet du vilken sång jag tänker på nu : kom till mig med dina blommor medan jag lever . . . . ; ja så är livet. Varför är alltid den stora frågan ?!
    Både om livet och döden, man kan aldrig veta människors olika anledningar varför man inte gjorde dit och datt. Kanske när det är försent
    Tyvärr är det så. Det måste ändå har känts bra att få sköta om allt det sista för din ex-man. Ni hade ju ändå ett liv med barn innan, så det blev ett fint avslut men med sorg givetvis.
    Många vackra ord har du skrivit som berörde.
    Sköt om dig, varm kram/ Eva

    SvaraRadera
  13. Skönt att han slipper lida nu. Fint skrivet av dig som berörde, och sonens ord. Ja, ibland är det konstigt att folk dyker upp vid dessa tillfällen då man inte haft kontakt på många många år, är det för det dåliga samvetet eller?
    Eftersom jag jobbar inom äldrevården och har jobbat på några under åren både i Västerås, Sala;Östervåla och nu på ett demensboende i Uppsala så har jag sett skillnad på boende under åren tyvärr. Där jag är nu skulle jag själv vilja vara på om jag behövde. Boendet har inrikting Sport och Spa där det är sjukgymnast som har träning med de boende i träningslokal för att bibehålla de muskler de har och de kan vara fr ålder ca 70-100 år, samt vi har spa bad i bubbelbadkar där de kan få njuta av en ompysslande behandling om de vill...är väldigt uppskattat. Man skulle önska att alla fick ha sådana möjligheter.
    Härligt med hösten med alla dess vackra färger nu. Var i Västerås i söndags (min gamla hemstad) och besökte barn och barnbarn.
    Ha de gott.
    Kram Britt (fd freshgarden bloggen)

    SvaraRadera