Jag minns mina föräldrar..

Det är tjugo år sedan Mor och far dog.

Mor i januari och Far i mars, båda hade cancer.

Mor blev 77 år och Far 83 år.

De är begravde i Helsingborg och jag kan inte sätta

blommor på graven. Detta är min blomma till dem.

Mor var konstnärlig - tyvärr fick hon inte den uppskattning

som hon förtjänade. Hon målade både tavlor och porslin

och arbetade med lera.

Den här lerkonstruktionen fick jag på min 50-årsdag.

Det är jag och mina 3 barn. Jag har ju tre pojkar sa jag till henne.

Jamen sa Mor, det var roligare med en flicka i mitten.

Jag ler, typiskt Mor.

Mor älskade violer, här är violer till mor.

Far gick i pension när han var 60 år.

Han gick en kurs i flamskvävnad.

Jag trodde inte att han hade gjort vävnaderna själv.
Det var ofattbart att se min lite grovhuggna Far sitta och väva så fina saker.
Den här vävnaden är så vacker,
jag älskar den.

Detta var Fars favoritros. Den finns i min brors trädgård.
En hel rabatt med rosor till Far.

Mina föräldrar var inga dussinmänniskor,
och jag minns dem med tacksamhet.
Som barn önskade jag ibland att Mor kunde vara som andra
mammor och först på äldre dar förstår jag vilken
fantastisk människa hon var.

Far var en mycket bestämd person och hans åsikter var de rätta och en örtil tillhörde barnuppfostran. Jag har inte tagit skada av det och det var den tidens syn på barn, de skulle lära sig att veta hut.

Far adopterade mig när jag var 35 år, men det får bli en historia en annan gång.