onsdag 27 januari 2010

Jag minns mina föräldrar..

Det är tjugo år sedan Mor och far dog.
Mor i januari och Far i mars, båda hade cancer.
Mor blev 77 år och Far 83 år.
De är begravde i Helsingborg och jag kan inte sätta
blommor på graven. Detta är min blomma till dem.

Mor var konstnärlig - tyvärr fick hon inte den uppskattning
som hon förtjänade. Hon målade både tavlor och porslin
och arbetade med lera.
Den här lerkonstruktionen fick jag på min 50-årsdag.

Det är jag och mina 3 barn. Jag har ju tre pojkar sa jag till henne.

Jamen sa Mor, det var roligare med en flicka i mitten.

Jag ler, typiskt Mor.



Mor älskade violer, här är violer till mor.

Far gick i pension när han var 60 år.

Han gick en kurs i flamskvävnad.

Jag trodde inte att han hade gjort vävnaderna själv.
Det var ofattbart att se min lite grovhuggna Far sitta och väva så fina saker.
Den här vävnaden är så vacker,
jag älskar den.



Detta var Fars favoritros. Den finns i min brors trädgård.
En hel rabatt med rosor till Far.

Mina föräldrar var inga dussinmänniskor,
och jag minns dem med tacksamhet.
Som barn önskade jag ibland att Mor kunde vara som andra
mammor och först på äldre dar förstår jag vilken
fantastisk människa hon var.

Far var en mycket bestämd person och hans åsikter var de rätta och en örtil tillhörde barnuppfostran. Jag har inte tagit skada av det och det var den tidens syn på barn, de skulle lära sig att veta hut.

Far adopterade mig när jag var 35 år, men det får bli en historia en annan gång.

9 kommentarer:

  1. Vad vackert du skriver om dina föräldrar. Vilke vacker figur din mor gjort åt dig. Mycket fin. Likaså vävnaden ifrån din far.

    Pappa broderar med yttepytte stygn. Han lärde sig brodera när han brännskadade sig i mitten av femtiotalet. Att vara en broderande man på den tiden var ovanligt. Han broderar fortfarande och har inga större problem med synen.

    SvaraRadera
  2. Viktigt att minnas! Stora kramen!

    SvaraRadera
  3. Tänk så mycket föräldarna betyder!
    Och precis som du önskade jag många gånger att mamma skulle vara som andra mammor. Och nu är jag så glad att hon inte var det; saknar henne så enormt. Är tacksam att jag har pappan kvar...

    Tycker du beskrev dina föräldrar så fint...
    Och så vackra deras alster är! Det måste kännas underbart att ha saker som dom har gjort... Fina minnen!!!

    Storkramen!!!

    SvaraRadera
  4. Vilka fantastiskt fina konstverk. Dom ska du vårda ömt.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Du skriver så vackert om dina föräldrar, får mig att inse hur lycklig jag är som har mina föräldrar kvar i livet.

    SvaraRadera
  6. Vilken vacker och levande beskrivning av dina föräldrar. Min far dog 1972 efter flera års totalförlamning på grund av polio och min mor dog förra året på grund av kol. Lungorna hade vid 87 års ålder slutligen gett upp. Tänker på dem ibland.

    SvaraRadera
  7. Så vackert du skriver om dina föräldrar. Tråkigt att dom finns så långt borta. Men man kan tända ljus vid ett fotografi och ställa dit lite blommor istället.
    Vad duktig mor din var med skapelser med lera och din far med flamskvävnaden. Roligt att man har dessa minnen kvar.
    Ha en fortsatt härlig helg.
    Kram Britt

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Jag tittar in och säger hej då jag ser dig hos Cicki allt som oftas.
    Vilken underbar hyllning till dina föräldrar...vad gör en blomma på en grav när du här kan ge en riktig cyberblomma.

    Och violer och roser vilken fin bukett du fick i hop=)
    Jag kommer tillbaka,här var det så trevligt!

    Ha en skön lördag/ Lillaviola

    SvaraRadera
  9. Man bär sitt arv hela livet oavsett om det är bra eller dåligt. Jag har tack och lov en bra barndom att vårda, den har präglat mig till den jag är idag. Gillade keramik skulpturen jättemycket...

    SvaraRadera