Tankar vid strykbrädan.

Jag är ingen vän av strykning,

men blusar och skjortor ser trevligare ut när de är släta.
Så det är bara att sätta igång.

Jag har fin utsikt när jag stryker.
Drömbilden så klart.







För en vecka sedan såg det ut så här.
Och nu - inget roligt att titta på.
Tankarna flyger hit och dit.
Jag minns en särskild strykning.
Året var 1951.
Då såg järnet ut så här











Eller vad det så här?

Här kommer historien om strykningen där järnet värmdes på spisen. Jag och min fästman skulle tillbringa 2 veckor hos hans mamma, som bodde i en släktgård från 1700-talet.

Gården var omodern men el och vatten var indraget.

Min blivande svärmor var inget för nymodigheter.

Hon lade en strykfilt på ett fällbord, räckte mig en vit skjorta,

pekade på ett järn som stod på vedspisen och sade;

"För se om du är en riktig husmor, stryk skjortan."

Fästmannen hörde vad mamman sade och påpekade att det fanns el i huset

och även ett el-strykjärn . Systern med familj bodde också i huset.

Så här såg ett modernt el-strykjärn ut på den tiden.

Jag strök skjortan och det var inte lätt utan strykbräda.
Det var som ett examensprov - skulle jag bli godkänd av min
blivande svärmor. Hon var riktigt skeptisk till att hennes älskade son skulle
gifta sig med en storstadstös och tillika från Skåne som pratade så det
"rakt int gett förstå".
Jämtlandsmål s.k. jamska var inte så lätt för mig att förstå.
I alla fall respekterade vi varandra under de 26 år jag var gift med hennes son,
men det var nog inte mer heller.

Svärmorsproblem går väl an, när man bor 50 mil ifrån varandra.


Det här var lite tankar vid stykbrädan en måndagseftermiddag.
Idag blev det ingen bridge, herrn skulle till läkare.
Lite nervös är jag, hoppas att det blir ett bra besked.