måndag 1 februari 2010

Tankar vid strykbrädan.

Jag är ingen vän av strykning,
men blusar och skjortor ser trevligare ut när de är släta.
Så det är bara att sätta igång.

Jag har fin utsikt när jag stryker.
Drömbilden så klart.







För en vecka sedan såg det ut så här.
Och nu - inget roligt att titta på.
Tankarna flyger hit och dit.
Jag minns en särskild strykning.
Året var 1951.
Då såg järnet ut så här











Eller vad det så här?



Här kommer historien om strykningen där järnet värmdes på spisen. Jag och min fästman skulle tillbringa 2 veckor hos hans mamma, som bodde i en släktgård från 1700-talet.
Gården var omodern men el och vatten var indraget.
Min blivande svärmor var inget för nymodigheter.
Hon lade en strykfilt på ett fällbord, räckte mig en vit skjorta,
pekade på ett järn som stod på vedspisen och sade;
"För se om du är en riktig husmor, stryk skjortan."
Fästmannen hörde vad mamman sade och påpekade att det fanns el i huset
och även ett el-strykjärn . Systern med familj bodde också i huset.


Så här såg ett modernt el-strykjärn ut på den tiden.

Jag strök skjortan och det var inte lätt utan strykbräda.
Det var som ett examensprov - skulle jag bli godkänd av min
blivande svärmor. Hon var riktigt skeptisk till att hennes älskade son skulle
gifta sig med en storstadstös och tillika från Skåne som pratade så det
"rakt int gett förstå".
Jämtlandsmål s.k. jamska var inte så lätt för mig att förstå.
I alla fall respekterade vi varandra under de 26 år jag var gift med hennes son,
men det var nog inte mer heller.

Svärmorsproblem går väl an, när man bor 50 mil ifrån varandra.


Det här var lite tankar vid stykbrädan en måndagseftermiddag.
Idag blev det ingen bridge, herrn skulle till läkare.
Lite nervös är jag, hoppas att det blir ett bra besked.

5 kommentarer:

  1. Det blir säkert bra!

    Min förra svärmor, Henriks mamma, bodde alltid alldeles för nära, medan min bodde alldeles för långt bort.

    Men min svärmor respekterade inte mig! Det gör hon fortfarande inte...

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag älskar sådana berättelse om hur det var för i tiden.Gillar din så mycke. Jag brukade fråga min mormor alltid hur var det då,och hur gjorde ni då...jag bara älskar det.
    Många föräldrar pratar inte så med sina barn,och dem frågar inte i heller. En dag är dem borta och ingen annan kan berätta sanningen.

    Och jag tycker du har skrivit så vackert ,din inlägg under.riktigt riktigt fint så jag fått tårar i mina ögon.
    Du är så duktig på att skriva och bäretta.
    en stor kram Dada!

    SvaraRadera
  3. Så forfärdlig och obehagligt,din svärmor ställer sig i en maktpossition .Jag har aldrig varit praktisk så ingen har kommit på ideen att begära sådant av mig.

    SvaraRadera
  4. Tur att ingen har begärt något liknande av mig... Är helt kass på att stryka. Begriper inte varifrån alla skrynklor kommer, dom borde ju försvinna när man har strukit och strukit på dom?

    Svärmödrar kan vara besvärliga, jag hoppas innerligt att inte mina svärdöttrar tycker att jag är respektlös emot dom... För jag är väldigt förtjust i dom - alla tre!!! Men jag har ju haft en ofattbar tur, förstås, tre underbara, kloka, söta tjejer har mina pojkar valt!

    En jättekram till dig!!!

    SvaraRadera
  5. Kommer osökt att tänka på min f.d. svärmor som övervakade när jag skulle diska hemma hos henne. Hon påpekade det ena efter det andra. Usch, jobbigt! Jag dög inte alls.
    Kul med gamla strykjärn. Vi har några sådana hemma. Tur ändå att man slipper stryka med dom! Kram!

    SvaraRadera