torsdag 8 december 2011

Nobelpristagarna!

På lördag är det dags för Nobelfesten i Blå hallen i Stockholms stadshus. I somras åkte vi båt i Stockholm och tog då ett fint kort på denna ståtliga byggnad.
Här skall  några snillen få hämta den ansenliga summan av 10 000 000 miljoner utdelat till varje pris. Varför får de då detta pris? Jag har läst på och delar gärna med mig.
Bruce Beutler, Jules Hofffman och Ralph Steinman får  priset i medicin för forskning kring immunförsvaret.

Saul Perimutter, Brian Schimdt och Adam Riess får priset i Fysik för upptäckt av universums accelererande expansion.

Daniel Shechtman får priset i kemi för forskning om kvasikristaller, som kan användas i allt från stekpannor till motorer.

Tomas Sargent och Christopher Sims för priset i ekonomi för forskning om orsak och verkan mellan politik och makroekonomiska variabler som BNP, sysselsättning och inflation.

I litteratur får vår käre Tomas Tranströmer priset. Varför just han? "För att han i förtätade och genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga", så lät Akademiens motivering.

Medicinpriset kan lilla jag förstå , men fysikpriset är lite obegripligt antagligen för att jag inte visste vad kvasikristaller var för något. När man förklarar att stekpannor är inblandade så låter det lite mera jordnära.
Vad ska jag säga om ekonomipriset? Jag har lyssnat på pristagarna och på frågan vad man ska göra för att minska arbetlösheten. Jo, bidragen ska vara så låga, även för höginkomsttagare, så man verkligen söker jobb.
Men var jobben finns förtäljer inte historien.

Nobels fredspris gick till tre kvinnor som stått för viktiga fredsinsatser i Afrika respektive arabvärlden.
Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee fredaaktivitist i Liberia och mäniskorättskämpen Tawakul Karman från Jemen.  Roligt att priset gick till kvinnor. Jag läste att det är 40 kvinnor som fått Nobelpriset.
Fredspristagarna är starka kvinnor. Är du intresserad, läs om dem här.

Jag avslutar mitt nobel-inlägg med Tomas Tranströmers
dikt ur hans Klanger och spår. Diktsamlingen är översatt till
drygt 60 språk.

ENSAMHET.
Här var jag nära att omkomma
en kväll i februari.
Bilen gled sidledes på halkan,
ut på fel sida av vägen.
De mötande bilarna - deras lyktor
- kom nära.
Mitt namn, mina flickor, mitt jobb
lösgjorde sig och blev kvar tyst bakom,
allt längre bort.
Jag var anonym som en pojke
på en skolgård omgiven av fiender...

5 kommentarer:

  1. Jag hörde med intervjun där han föreslog så låga bidrag att man verkligen sökte jobb. Men jag säger som du: VIlka jobb då? Men de har säkert kommit på andra bra idéer efter som de fick pris. Kram

    SvaraRadera
  2. Tusen tack för sammanfattningen. Det kan bli lite väl många lösa trådar för mig att håla samman. Jag som har immunförsvars sjukdom och inte ett korrekt immunförsvar jublar så klart åt medicinpristagarna. Dom andra är ju också okej men extra trevligt när det berör en personligt
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag håller med föregående talare! Då jag har immunbristrelaterad kronisk sjukdom så blir även jag glad men undrar hur många år det kommer att ta innan det finns någon praktisk lösning!
    Såg intervjun på TV ang. ekonomin/arbetslösheten. Att sänka A-kassan till en nivå som är så låg så att det ska "löna sig" att ta ett s.k. "låglönejobb" som man inte är utbildad för låter absurt. Finns det inga jobb då hjälper det inte att låta människor leva i missär. Kom inte hit och lägg näsan i blöt i våra regler som vi har i Sverige.... ;-) Våra politiker tar gärna till sig allt som minimerar utbetalningar till medborgarna :-(
    Tack för intressant information!
    Ha det så bra och hoppas att du inte har hamnat i blåsväder som vi här i Göteborg....:-(
    Kram, Agneta

    SvaraRadera
  4. Tack för Nobelracet. Jag fick ett liknande serverat via SvD till frukosten. Det där med arbetslösheten är väl inte det lättaste att klara. Då hade vi ju ingen sådan för ambitionerna finns ju hos alla politiska partier, ju närmare ett val desto större. Den bistra sanningen är nog att ju mer utvecklade vi blir på alla plan, desto
    större problem får vi med sysselsättningen.

    Stadshuset är pampigt och varje gång jag ser det påminns jag om min fars bror, som arbetade som kypare där. Han raljerade allt med att "vi serverar alla rätter under tre kronor". På femtiontalet kanske man gick på det, idag får man en kola för den summan.

    SvaraRadera
  5. Den som kunde lösa problemet med arbetslösheten i världen vore värd hela Nobelpriset själv. Eller den som kunde lösa cancerns gåta...

    Trevligt att en svensk fick ett pris. Väntade länge på att Astrid Lindgren skulle få litteraturpriset...

    SvaraRadera