onsdag 12 november 2014

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Flyget avgick
från Arlanda
på tisdag kl.18
och på
onsdag kl.07
gick jag ut på
vår balkong
och möttes av
vackra vyer.
Det var lite
molnigt men
så vackert.


Vi ska snart lämna det här vårt första hotell. Den röda mattan var inte
ditlagd endast för oss utan den gick ner till 
simbassängen. Det är inte riktigt säsong nu men med en
temperatur på 21-24 grader är det lagom för oss som skall
transporteras med den här bussen och få se och uppleva en 
del av Turkiet.
Vi lämnade Antalya och landskap och byar susade förbi utanför
 bussens fönster.
Jag upplevde aldrig att det var långsamt under färden. Vi hade en
duktig guide som berättade lite om Turkiet och om de sevärdheter
som vi skulle besöka under rundturen.
Det var ofta stopp och där fanns alltid toaletter.
Kan ni gissa vad som packades i lådor här. Just det - granatäpplen.
Vi hade genom fönstren sett att det var stora odlingar med
granatäpplen.

 Nu har vi kommit till Myra där dessa grottgravar finns.
Här kan du läsa lite om dess historia

Jag älskar att vandra på dessa historiska marker och se ruiner som är mer än 2000 år. 
 


Väl bevarade målningar i S:t Nikolai kyrka där Helgonet Sankt Nikolaus
ligger begravd.

Jag hade haft en konstig känsla i kroppen under hela dagen.
Under vandringen bland alla intressanta ruiner började jag skaka
i skuldror och armar. Jag blev sämre under resan till nästa hotell,
som låg i Mugla. Reseledaren skulle kontakta läkare.
 När vi kom fram till hotellet var det dags för middag. Jag var hungrig
men jag skakade så jag fick lägga ansiktet nästan i tallriken för att få
i mig någon mat. Jag mådde inte illa, jag kände mig bara så konstig.
Så mycket mat blev det inte och klockan åtta kom en ambulans och
körde mig till ett sjukhus. Där sattes det in dropp och det blev både
hjärt- och hjärn-röntgen. Och jag fortsatte att skaka. Läkaren ville ha mig
kvar över natten men bussen avgick klockan åtta på morgonen så detta
ville jag inte. Jag fick sprutor och låg kvar till klockan ett på
natten. Skakningarna hade avtagit lite. Vi fick ett recept som vi skullle
hämta på vägen hem till hotellet och en räkning på 10.000 kronor
 Taxin körde till apoteket och jag fick min medicin.
 Här hemma har vi väl inte några apotek öppna mitt i natten?
 Ja, allt kan hända, man är glad att man har försäkringar.

När jag vaknade på morgonen hade skakningarna upphört men jag
var hemskt trött. Vi följde med bussen men avstod för vidare äventyr.
Det blev en tråkig dag, men jag var glad åt att ta det lugnt.
Vi hade hotell i Kusadasi där vi skulle vara i två dygn.
Vi stannade hemma på hotellet och vi missade Efesos, staden vars
ruiner är från cirka 600 år före Kristus.

På kvällen var jag som vanligt igen och såg fram emot nästa dag,
som vi skulle besöka Pamukkale med de vita klipporna och
Hierapolis med mäktiga antika ruiner.

Om detta i nästa inlägg.



5 kommentarer:

  1. Lilla vän, det var det värsta vad kunde det vara ,så konstigt. Du reser mycket , I Turkiet har jag aldrig varit, men förstår att det kan vara intressant med dessa gamla kulturminnen, som jag bara läst om. Jaa som Du skriver är det nödvändigt att man är försökrad, det kostar ju massor med pengar. Skall bli spännande att följa dina äventyr.
    En av mina nattsköterskor har hus där, Ja man kan ju ha hus var som
    helst, men allt detta som man hör om denna regim. Känns väldigt
    svårt för mig. Jag väntar på Din nästa berättelse, för detta skulle jag
    aldrig själv våga. kram från Hajan. ( det är tidigt, men har värk och kan inte sova, måste gå uppe ibland )

    SvaraRadera
  2. Oj, oj! Ditt inlägg började så inspirerande för mig som ska åka till Turkiet i mars. Men, vad var det för en konstig sjuka, som drabbade dig! Kanske bra att vi tog en extraförsäkring. Nu ser jag fram emot nästa rapport. Kram och krya på dig!

    SvaraRadera
  3. Usch vad otäckt det låter med din åkomma. Och stressen att bli sjuk under resan och inte kunde stanna kvar på sjukhuset för kontroll. Svårt dilemma antar jag det var när du skulle fatta beslutet...../M

    SvaraRadera
  4. Oj, så jobbigt att bli sjuk när man åker på bussresa! Att du orkade följa med och inte tog första bästa flyg hem. Vad kan det vara du drabbades av? Fick du aldrig reda på det?
    Det ska bli spännande att höra vad du gillade Pamukkale, för det tyckte jag var jättefint.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  5. Usch, så otäckt att bli sjuk sådär, och utomlands dessutom. När det händer något så vill man vara på hemmaplan och kunna språket ordentligt framför allt. Man känner sig så liten, ja jag pratar av egen erfarenhet. Sen är det säkert inget fel på sjukvården i Turkiet, inte alls, men man vill, eller åtminstone jag, vara hemma.
    Myra förstår jag var intressant, och det är fantastiskt att dessa byggnationer fortfarande finns kvar efter så många år.
    Ser med spänning fram emot fortsättningen!!
    Kram kram

    SvaraRadera