men det ska du också!
Så sa Tina Jansson som var sommarpratare i går. Jag lyssnade på reprisen på kvällen. Jag hade svårt att somna. Tinas framförande berörde mig mycket. Hennes mod, ödmjukhet och livsvilja var för mig nästan ofattbart. Tina har sedan 4 år tillbaka sjukdomen ALS. Hon är 45 år, har tre barn och är lärare. Programmet framfördes av hennes syster Elin för Tina kan inte prata längre.
Jag hade en så kallad dålig dag igår. Vaknade med en gräslig nackvärk. Jag har atros i nacken och det finns inget att göra åt detta, jo värktabletter. Nackvärken indelar jag 1 till 10, igår var det 10 men idag är det 5 alltså inte så starka tabletter. När röntgen avslöjade vad jag hade för fel, beklagade doktorn att jag måste leva med detta - men tillade hon - det är ju en tröst att du dör inte av detta. Just då var det ingen tröst och ibland kan jag tycka synda om mig. Jag pratar sällan om mina besvär, det finns dom som har värre, tänker jag. Och det fick jag verkligen bekräftat när jag hörde på Tina. Hon tyckte inte synd om sig. Jag är privilegierad, sa hon. "När jag vill vända mig i sängen, kommer två underbara undersköterskor och vänder mig. Jag får mat varje dag genom en slang, får mediciner för 8000 i månaden, som förhoppningsvis ska bromsa sjukdomen, har assistent som hjälper mig och jag har permobil så jag kan "röra "mig. AIDS är också en svår sjukdom. I Zambia finns det massor med mammor som ligger på bastmattor,utan någon slags hjälp eller mediciner " sa Tina.
Varför skriva ett så "tråkigt" inlägg - I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläds dig vid
den store Gudens gåvor. Jag ber inte till Gud att han ska hjälpa mig. Han hjälper inte de som har det värre, varför hjälpa mig", sa Tina. Men Tina trodde ändå på en Gud och ett liv efter detta.
Ett liv efter detta tror jag också på - hur vet ingen.
Tina har en blogg, som jag ska läsa och som kanske kan vara av intresse för dig också.
Det här blev ett inlägg om livets bräcklighet. Vi behöver kanske ett sådant inlägg bland alla blommor och semesterbilder.
Hörde inte programmet, men det finns ju möjlighet att lyssna på nätet. Och det ska jag göra när jag är färdig med städandet här!
SvaraRaderaDet är nyttigt att någon gång emellanåt inse att man faktiskt har det jättebra - trots allt...
Försöker leva upp till min älskade mammas motto: Livet har sina ljusa stunder :-). Och detta var hon envist övertygad om trots att cancern härjade friskt i hennes kropp... Lyckliga jag som hade en sån mamma!!!
Ha det jättegott och var rädd om dig!
Kram!!!
Jag kanske inte ska klaga där jag sitter i mitt berg av gamla dammiga papper...jag kan ju iallafall flytta dem själv med mina egna händer!
SvaraRaderaOtroligt hur positiv hon kan vara, trots allt det jobbiga med sjukdomen.
Alla har vi något att dras med...
Önskar dig en skön dag, trots värk!
Kram Elle
Hej i värmen!
SvaraRaderaVisst behöver vi inlägg om livets bräcklighet nu på sommaren. Jag miste en god vän här i maj och jag sknar henne. Hon har varit sjuk i tre år och det senaste 1/2-året sa hon: "Alla dagar ovan jord är bra dagar".Jag var på ett möte igår, där vi samlades och gjorde upp planer för skärgårdsveckan. Vi är 17 damer som ska fara och vi ska fixa mat o disk själva. Därför missade jag "Sommar" igår, men ja gska gå in på nätet senare. Allt är ju relativt hur vi har det.
kram
Det finns program som verkligen berör. Missade det i går pga besök av barnbarn men ska lyssna senare.
SvaraRaderaDå ska jag lyssna på sommarpratet på nätet.
SvaraRaderaHa en bra fredag, så gott det går Kramen
Det är rätt att det är mycket viktigt att söka det positiva,annars blir livet en svår seglas.
SvaraRaderaHa det gott
Det gäller ju att njuta av bra dagar... Vi som lever måste leva, inte bara finnas till, efter bästa förmåga. Hoppas att nacken är bättre! Kram från Järvastaden!
SvaraRaderaJag lyssande på henne och hon hade mycket att berätta om.
SvaraRaderaAtt leva med en sjukdom gör att man har oerhört mycket tid att tänka och fundera, vilket verkligen gav avtryck i hennes program.
Varje människa lever sitt liv i sig och med dem som finns nära. Ibland går det att hjälpa till och bära andras bördor men långtifrån alltid. Andras liv ger perspektiv på ens eget och rättvisa i liv finns inte. Det är lätt att "springa" förbi glädjeämnen i vardagen så det är viktigt att få en påminnelse. Sköt om din nacke och gnäll när det är besvärligt, det får man.
SvaraRadera