lördag 18 april 2009

Barnen - Kyrkan - Arvsynden.


VAD HAR JAG MED DETTA ATT GÖRA, FRÅGAR DU DIG KANSKE?

Många har gått ur Svenska Kyrkan. Varför är var och ens ensak. Medlemskap i kyrkan, det kan bli ett annat inlägg.

Detta inlägg handlar om BARNET.
Våra barn är viktiga för oss alla. Inte bara våra barn utan alla.
Vi vill ge dem en uppfostran, som gör dem till bra människor. Det är de som skall föra världen framåt
Alla barn har det inte bra. Vi läser och ser på TV vilka undbäranden många barn får utstå, och det är vuxna som är vållande till detta.
När jag var barn skulle vi tuktas och uppfostras till lydiga varelser. Jag var ett livligt och fantasifullt barn. Fantasi, det ordet fanns inte, man ljög. Dagens föräldrar är bättre upplysta hur barn fungerar.

Det är dock inte så länge sedan aga=misshandel, var vedertaget som uppfostringsmetod.
Kyrkan har bidragit till en konstig syn på barn. Jag tänker på läran om arvsynden, en lära som står inskriven i den Augsburska bekännelsen från 1530.
Forskare inom många olika områden, har oberoende av varandra och på ett övertygande sätt, visat hur läran om arvsynden under århundraden legat till grund för att legitimera och berättiga misshandel av barn. Även om kyrkan predikade denna lära, så är det naturligtvis inte enda anledningen, till detta hårda sätt, att uppfostra barn, men det var ändå en bidragande orsak.
Jesus ställde barnet som förebild i centrum och detta gör att det för dagens kyrka finns starka skäl att ifrågasätta och omformulera arvsynden. Den kristna läran måste fungera i en modern tid.
Svenska Kyrkan,Västerås Stift har givit ut en skrift som heter: HALLÅ!Barnen och kyrkan - en skrift som är tänkt som ett diskussionsforum. Hur ska vi se på arvsynden idag? Och varför har kyrkan haft så lätt att tala om arvsynd och så svårt att tala om arvgodhet? Barn kan inte ärva andras synder!
Vi som döper våra barn och tycker att de ska konfirmeras, pratar vi med våra barn om kyrkan?
Kanske kyrkan, trots all kritik, behövs i vårt samhälle. Kanske som en sammanhållande faktor, eller som en tradition.
Ja, det här vara lite funderingar kring ett sätt att se på barn.
Jag återkommer med flera funderinar kring barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar