måndag 20 april 2009

Ett- barns- politiken i Kina.




I 15 dagar var vi som turister i Kina, vilket jag skrivit om förut.
En sak, som slog mig, var att det var så få barn. Det var mest vuxna i parkerna.
Detta har sin förklaring i att, med några undantag
för en del orter på landet, så får en kinesisk familj ha endast ett barn.
En positiv effekt av detta är så klart att Kina minskar antalet munnar att mätta.
Negativa effekter blir vem som skall ta hand om alla åldringar, vilket alltid barnen har gjort. Negativt är också att många barn blir bortskämda av nyrika kineser.
Barnen blir så kallade små kejsare, som kineserna säger själva.
Det finna även en annan effekt som handlar om de barn som föds med funktionshinder, eller som har olika utvecklingsstörningar.
De här barnen blir ofta lagda på trappan utanför ett barnhem. Detta för att föräldrarna ska kunna skaffa sig ett "felfritt" barn.
En bloggvän, som bor i Kina, har besökt ett hem där ca 800 barn vistades.
Hon berättar hur nervös hon var, över vad hon skulle få se. Tänkte på vad vi för några år sedan fick se från Rumänien.
Här var det inte så. Hon fann att det var stora och ljusa lokaler, och det fanns många skötare. Det fanns barn från åldern 0 och uppåt. Det fanns barn med mindre funktionshinder, men också de som inte kunde gå, se eller höra och som satt och tittade i tomma intet. Det är bara att konstatera att de här barnen har ingen större framtid, men de har åtminstoe värme och omtanke. Skötarna var glada och gulliga.
Det var många utländska kvinnor, som arbetade idéellt där.
Jag tror att det är många kineser skulle ta hand om sina "icke perfekta" barn, men som myndiheterna bestämt är det nästan omöjligt. Åldringsvård existerar inte i Kina, det är barnen, som ska ta hand om sina föräldrar.
Är du intreserad av kinesiskt vardagsliv ska du gi in på metrobloggen.se/KinaLuoise. Hon skriver varje dag och har mycket bilder.
Bilderna, som jag tagit själv är från ett dagis. Detta förevisades oss, och är för
barn med välbeställda förädrar. Husskylten är KinaLouises.

1 kommentar:

  1. Vilken bra talande berättelse. Tänk vad annorlunda dom lever där. jag har varit med om patienter som bor här i Sverige, men som blir skötta av sina anhöriga även när dom är på sjukhus, dom byter av varandra så den sjuke alltid har någon anhörig där. Fint.
    Kram Bibban

    SvaraRadera